Helt chockad
Förstår att TS lever i sorg och saknad, den som hon betraktade som sin livskamrat har svikit henne, jämförbart med att mista en anhörig. Egentligen är det värre för här finns hatkänslor med i bilden. Fanns där inga tecken på att mannen närmade sig en kris? Det tror jag det hela handlar om och den nya är en utlösande faktor. Inte kan han känna henne så väl att han kan flytta ihop med henne, där kommer nog lite "överraskningar" och kulturkrockar. Nåja, då har du gått vidare, TS, med ditt liv. Min egen skilsmässa: Annan situation, inga barn, endast 30 år. I mitt fall fanns mycket som skavde, kulturkrockar, ingen jämställdhet, jag fick inte lov att avancera i mitt yrke för det skulle inkräkta på msrkservicen. Jag var gift med mannens släkt också och det visste jag inte som 20-åring. Den nya dam som mannen hittade sökte upp mig och bad om ursäkt, jag tackade heme i ställer för att hon befriat mig från hushållsarbete och alla besök och all uppassning av mannens eländiga släkt. Jag varnade henne också; hon skulle se till att inte bli städerska eller hushållerska. Det jag fick ut av äktenskapet var ett språk, och det var väl bra eftersom jag har ett stort språkintresse.För övrigt väntade livet utanför, jag kunde bygga upp ett nätverk av vänner och jag kunde svancera yrkesmässigt. Universitet väntade med kvällskurser och det blev riktigt bra för mig. Mannen, som ju i princip separerade från mig för stt jag hade börjat bli "uppstudsig", skilde sig snart från tvåan och hör och häpna, från trean också. Sen gick han i konkurs och sjuk blev han också. Man ska inte fira andras olycka, men nog blev det en del skumpa när jag fick reda på hur det gick för honom, haha.