Helt chockad

Jaha, nu har det gått en månad. Från början kändes det som att tiden bara hade stannat. Idag är första dagen utan att jag gråtit flera gånger, det känns nästan märkligt men väldigt bra. 

Jag flaggade ju i början för någon form av fortsatt vänskap och så klart att vi ska ha god relation pga barnen. Det senare är lika viktigt, båda har sina problem och detta gjorde dem inte bättre precis. Vi har enats om att under en övergångsperiod spendera lite gemensam tid, ses en gång i veckan eller varannan och bara äta ihop, låta dem se att det inte är gräl eller annalkande katastrof, inte minst för hela helvetet med stora barnets pappa som satt djupa spår även i lilla på olika sätt. 

Men jag märker att min egen inställning ändras, kanske är det ilskan som kommer med mer och mer kraft nu? Jag vet plötsligt inte vad jag ska säga till människan alls. Han har börjat skicka sms om sånt som inte rör barnen och jag kan inte komma på vad jag ska svara. Även "barn"-smsen innehåller information som är helt onödig och bara rör hans liv. Jag svarar helt enkelt inte på det, för det enda jag vill säga är att han är en jävla idiot och det har jag ju sagt, att upprepa det känns som att be om konflikt? 

Jag tror tyvärr inte han är stor nog att unna mig att träffa någon annan, även om jag önskar att han kunnat se det så. Han har dålig självkänsla och tror antagligen att om jag kan vara med någon annan betyder det att han var betydelselös. 

Han kom direkt och berättade att det var slut med den nya. Jag visste inte vad jag skulle säga?blev helt otippat rasande. Jag ville så klart inte att hab skulle dra igång en till bonusfamilj eller att hon var gravid eller vad som men nu känns det bara som: var det värt detta?! Han sa att jag haft rätt hela tiden och att han misstänkt att det inte skulle funka. Okej?och då var det ändå värt att vända upp och ner på allas liv? Jag fattar att det var ett infall men resten, att bara kasta sig in i detta? 

Han frågade om jag fortfarande vill vara gift, sa att jag inte vet ett skit, jag var så arg och ville inte riskera att råka döda honom (inte egentligen men vill inte vara onödigt elak vilket jag kan) Jag bollade tillbaka och han visste inte. Han frågade om mitt dejtande med hänvisning till att jag lovat att berätta om jag inleder en seriös relation. Sa att jag inte gjort det och resten är inte hans business.