Helt chockad

Jag vet inte om jag bör skriva något, för nuförtiden får jag bara en massa hat och tumme ner på mina inlägg. Jag blir ledsen av det, är för känslig för FL tror jag. 

Men ville bara skriva till TS att jag var med om en lite liknande historia och det tog ca 8-9 år för mig att lämna allt bakom mig och komma till ro med allt liksom. 

Mycket terapi, vet inte om det hjälpte. Kanske lite. Det var skönt att ha någon att prata med.

Mitt ex stannade inte med den första kvinnan utan hittade en ny efter ett par år medan han fortfarande var tillsammans med henne. Den nya har han dock stadgat sig med verkar det som. 

Vi hade separationssvårigheter båda två. Vi hade svårt att inte ha kontakt med varandra, trots att kontakten var full av ilska, ångest, sorg. Vi hade enormt starka känslor för varandra. Vi var elaka mot varandra och kunde trots stora ansträngningar inte hålla kontakten neutral och endast kring barnen. Hela tiden återföll vi att prata om känslor och allt möjligt som triggade känslor. Vi gick tillsammans till en parterapeut som sa att även om man skiljer sig, måste man lösa sina konflikter tillsammansför att gå vidare på ett bra sätt. Vi trodde inte på det utan trodde väl att om vi kom ifrån varandra rent fysiskt så skulle allt lösa sig. Men istället så blev det ett långt, långsamt bearbetande av vår relation, allt möjligt kom fram. 

Vi var tvungna att ha kontakt också, man kan ju inte helt avstå från kontakt när man har barn. 

Allt som kom fram påverkade mig och jag behövde bearbeta min självbild. Samma för mitt ex. Vi började efter ett par hatiska år (omväxlande med att en av oss ville ha tillbaka relationen - vem växlade) be varandra om ursäkt för allt vi gjort mot varandra under relationen. 

Efter det började det långsamt lugna ner sig. Men känslor blossade upp då och då...

Idag kan jag verkligen säga att jag fortfarande har starka känslor för mitt ex, men på ett helt annat sätt. Mer som en kusin kanske. Inte lika nära som ett syskon, men någon man alltid har med sig i livet och som man ställer upp för om det krisar etc. 

Jag tror att varje separationsresa är individuell, hoppas det kommer gå bra för er. Att ni kan lösgöra er från varandra på ett bra sätt. 

Min nuvarande man hade en väldigt enkel separation. Han och hans ex tappade känslorna för varandra långt innan de skiljdes, men kom överens om att bo tillsammans för barnens skulle tills barnen blev större. De levde separata liv under ca fem år och skildes som vänner. Och är nära vänner fortfarande.