Helt chockad

Jag bad honom ta bort henne då tog han bort allt. Hur skulle du tolkat det? Jag tolkar det som att han inte fixar att hon skulle fråga honom om det? 

Han är inte på något sätt ett offer?! 

På vilket sätt kan han ses som ett offer? Och hur hade du själv handlat om du var jag, bara låtit allt vara? 

Hur i herrans namn kan du veta att han är ett offer för den andra kvinnan?

Och hur hänger det rent logiskt ihop med att TS bör skilja sig enligt dig.

Nej du vill bara göra ner TS av någon anledning. Jag har mina misstankar om varför. 

Hur i herrans namn kan du veta att han är ett offer för den andra kvinnan?

Och hur hänger det rent logiskt ihop med att TS bör skilja sig enligt dig.

Nej du vill bara göra ner TS av någon anledning. Jag har mina misstankar om varför. 

På vilket sätt lekte hon med TS man? Det var ju hon som blev lämnad av TS man,inte tvärtom.

Eller så är hon bara feg och inte vågar berätta för sin man.

Ingen av dem skilde sig. Så vad kan man dra för slutsats av det? 

Gör han det? Han visste ju inte ens vem TS man är.

Varför skulle han göra det? 

Och vad vet du om det? Känner du honom?

Du kanske inte gör det. Men andra kan ju göra. 

Menar du för att jag inte berättade för honom? Alla andra vet ju i princip, utom deras chef t ex. Hade jag varit han hade jag nog börjat undra ordentligt om jag visste och han kom fram till mig så men det är klart, det kan ju finnas orsaker för honom att vilja hålla det för sig själv. Men vid närmre eftertanke är det märkligt om han inte ens hört talas om min man med tanke på att kvinnan i fråga gör allt hon kan för att bli vän och umgås med min mans närmsta vänner. jag känner i alla fall inte att jag vill krossa deras eller snarare hans värld om hon nu inte har berättat. Det blev ju inget så varför förstöra ytterligare? Kanske har de en chans att ha en bra relation trots allt, han är ju här och barnen också. 

Såg en tråd här som någon skrev att jag lagt upp och länkat till denna, det är inte jag detta är min första tråd?antar att det finns fler i liknande situationer 

Nu är frågan hur man egentligen bygger upp det där förtroendet igen...? Tipset hittills är att det får ta tid och det förstår jag också, samtidigt är det som att gå omkring i en mardröm stundtals. Det är som om allt utom mitt eget hem är förgiftat, jag använder all mindfulness och distraktion i världen men triggers är många och det krävs så lite för att det ska tippa över.

Jag bad honom att berätta när han träffar henne och det gjorde han...sen var han borta två veckor och på den tiden ändrades detta till att han inte uppfattat att han skulle berätta exakt varje gång eftersom han inte förstod vitsen. De är på samma möten och ses i matsalen på jobbet men det är massor av andra människor där, han menade att han trodde att jag menade om de skulle ses och prata enskilt...för mig var det ett sätt att börja känna mig tryggare och nu ser jag bara att vi har olika tolkningar och det är svårt att inte tolka det som att hans verklighetsuppfattning är viktigare än min. Men för mig blir det som ett steg tillbaka. Jag är ju inte där, jag ser inte alla steg i hans arbetsdag så jag har bara antagit att hon inte varit på jobbet...och när vi pratade om det kändes det som att han tyckte att min önskan var orimlig...tills han insåg hur ledsen och framför allt förbannad jag blev. Det kändes så otroligt provocerande att han ens antyder en åsikt om ifall min önskan är rimlig eller inte med tanke på situationen och jag halkar in i tankar om hur jag vill vara elak/hämnas som det tar mig så mycket energi att mota bort. 

Jag vill inte vara den där kontrollerande människan men jag kan inte komma på andra sätt just nu och så ändrar han bara spelreglerna för att i hans huvud är det slut och över och han vill bara slippa se henne. Men så är ju inte verkligheten. Och det finns inga andra passande jobb ute heller, fast han söker. Han bad massor om ursäkt och bad om en chans till med detta för han ser det som att vi missförstod varandra men för mig blir det bara fel att han ska "rapportera" nu, jag vill inte känna mig i det underläget, det stämmer illa med min personlighet och riskerar att bara göra det värre. 

Men hur gör man? 

Du besvarar inte precis frågan, antar att det beror på din egen skilsmässa. Förstår inte näst sista meningen ens?