Helt chockad

Tillägg: Han kanske skulle behöva gå i egenterapi, om det är så att han hade en mycket känslomässigt komplicerad uppväxt. Kan i så fall behöva reda ut en del för att få perspektiv på sig själv och sina relationer.

Ja, ge det tid, man måste ge känslorna en chans att följa med och utvecklas i det som händer, man kan inte fatta beslut med bara huvudet. 

Efter allt som har hänt så får han ge sig till tåls. Du var ju mitt uppe i att dra tillbaka din djupa anknytning till honom. Hade gått igenom kaos och börjat bearbeta.

Ja, man får verkligen vara glad för de kärlekar som man har upplevt och som varit övervägande positiva! Att de inte alltid blir livslånga kan hända, men man har haft dem. 

Och han behöver nog bearbeta i egen terapi, men sådant kan bara han bestämma. 

Kan förstå din vilja att påbörja parterapi, men du kanske behöver vänta ett tag med det för att bara landa själv nu? Sedan börja reda i det hela i en parterapi. 

Jag hoppas att det hela går bra! Kan förstå ditt raseri, som ju också måste få finnas. Låt vågorna av raseriet skölja igenom dig, utan att för den skull agera så mycket på dem. Ett förhållande är ju ens emotionella grund i livet, tillsammans med barnen. Berövas man den grunden gungar allt. 

Man behöver själv vilja gå i egen terapi för att det ska fungera. Det är ofta utmanande och kan kräva en hel del energi. Om man inte är villig att gå "all in" så är det bortkastade pengar. Blir då mest lite prat om saker som inte ligger djupast. Jag tänkte på din partner.

Ja, man måste få ställa alla sina frågor när någon har varit otrogen! Jätteviktigt! Man vill ju förstå. 

Men parterapin är ju också nödvändig, för att ta reda på vilka "skav" det finns i er relation och hur man skulle kunna hantera dem i framtiden.  Ingen av er är densamma längre, efter det som har hänt.  Så det finns också nya parametrar att ta hänsyn till nu. 

Det låter grymt, men ibland får man djupare förståelse för varandra efter en sådan här sak, och efter att man bearbetat den tillsammans. Oavsett om man fortsätter tillsammans eller ej. 

För det är klart att ni nu tar steg på en resa som ingen av er medvetet hade planerat för. Med ett öppet slut. 

Lycka till!

Ja, det var nog klokt att inte resa tillsammans på en gång, så att det finns chans att landa i känslorna, som har svängt åt olika håll för er båda i sommar! Behöver vila lite.

Det klart att du egentligen inte har någon connection till den kvinnan. Men det är jättevanligt att kvinnor tar ut sitt raseri på den andra. Det är onödig energi, då det, precis som du säger, beror på att de är djupt besvikna på mannen. 
Bättre och mer fruktbart att lägga känslorna där de hör hemma. Att se realistiskt på det som har hänt.

Ja,  oavsett om ni håller ihop nu framöver, eller bestämmer er för att gå skilda vägar, så är det nog skönt för barnen att det inte blir en ny familj att interagera med just nu. Den yngste är ju inte så gammal ännu och har haft vissa egna svårigheter. 

Jag förstår att sommaren har varit något helt annat än det som du förväntade dig, verkligen!  Jag hoppas att ni kan arbeta er framåt nu på ett bra sätt! Utveckling är ju livets kärna.

Tror att du behöver tänka strategiskt. Inte agera på känslor av misstänksamhet och svartsjuka utan att tänka efter. .

Han ska naturligtvis inse att han har gjort dig illa och vilja reparera det! Men det är du själv som måste hantera de jobbiga känslorna, han kan inte reglera dem åt dig. Jag tror att du redan har förstått det, du vill ju t.ex.  inte komma och luncha med honom på jobbet just nu. 

Det enda bra sättet att hålla någon kvar är om de positiva upplevelserna överväger de negativa. Låt den andra kvinnan vara den jobbiga, som inte vill släppa taget. Han har ju gjort slut och dessutom sagt till henne att han tänker gå tillbaka till dig.

Den sorgliga sanningen är att vi aldrig kan veta om man kommer att fortsätta att vara tillsammans. Det kan vara så att han kommer fram till att han vill leva ensam t ex. Man har ingen aning. 

Men om det vore så och han hellre ville bo för sig själv eller bo med den andra kvinnan, så skulle du ju ändå inte vilja bo tillsamman med honom. Då skulle det inte tjäna något till att bo under samma tak, om du vissta att han egentligen inte vill det. Så det enda du kan göra är att släppa loss framtiden och låta den gå vart den vill.

Försök att göra något fint och skönt tillsamman med honom, res t.ex. bort tillsammans om ni gillar det. För att ta lite paus från turbulensen som har varit. För att inte bearbeta, utan för att vila i något trevligt. 

Det klart att men inte gillar att man själv har blivit misstänksam och orolig! Det verkar ju inte vara ett personlighetsdrag som du har haft tidigare. Men samtidigt, är det så konstigt? Du har ju råkat ut för att förhållandet rämnade. Så i viss mån är det en naturlig reaktion. 

Det var någon som sa att det är svårast att släppa de kärlekar som man inte fick pröva. Han har en anknytning till dig, men det hann han inte utveckla till henne. Han fick pröva den nya förälskelsen och den verkade inte hålla. Mer garantier än så är svårt att få.

Du vet ju att du skulle klara dig på egen hand också, du upptäckte ju t.o.m. vissa fördelar med det i somras. Men det klart att det skulle vara smärtsamt om ni separerade!

Que sera sera, whatever will be will bee. 

Ja, det är väldigt vanligt att den part som har blivit sviken i sitt förhållande har väldigt många frågor om vad som hände och hur det gick till. För personen vill verkligen FÖRSTÅ hur det kunde hända. 

Det är bra att man får de svar som den andra kan ge. En del finns det ofta ingen direkt förklaring på, ingen som partnen är medveten om i alla fall, så att allt blir nog inte klarlagt.
 
De samtalen leder till en fördjupning av förståelsen för partnen, förhållandet och en själv, som är positiv.

Men det finns en gräns för när det är konstruktivt. Om man märker att man fastnar i samma frågor gång på gång. Vill ha ytterligare försäkringar, utöver dem man redan har fått. Som egentligen inte är till så mycket mer nytt, så behöver man backa. 

Partnen kan i ord och handling visa att han ångrar sig. Svara på frågorna som man själv har efter bästa förmåga. Det är bra.

Men han kan inte reglera dina känslor över det som har hänt och försäkra dig om att allt kommer att vara bra i framtiden i ert förhållande. 

Inte lindra den oro som har väckts av sveket. De känslorna måste man hålla och hantera själv. Så att de inte övergår i utfrågningar och kontroll, som dödar förhållandet på sikt. 

Jag tycker att det är vackert att förnya löften. Men fråga dig själv om du vill att det görs för er skull eller för att du vill att han ska förnya dem inför er närmaste krets, så att det skulle bli svårare för honom att backa från dem en dag?

Kärleken kan inte hållas fast, den är levande och utvecklas.

En förälskelse kan vara från kanske en halvtimme till uppåt 2 år. Om man inte bor långt ifrån varandra och träffas sällan. Efter den tiden behöver känslorna övergå i vardagskärlek och anknytning för att den ska hålla. De förälskelser som går över jättesnabbt brukar inte leda till något i det långa loppet. 

Din partner har en anknytning till dig, det tar uppåt två år att utveckla en stabil sådan till en annan vuxen människa. Det klart att den kan sättas ur spel av en kraftig förälskelse.

Men deras förälskelse gick över, åtminstone för hans del. De hann inte utveckla någon anknytning. 

Så er relation är starkare. 

Framtiden kan ingen uttala sig om. Du vet inte om du själv en gång kommer att tycka att relationen inte håller. Man kan bara göra det bästa av livet här och nu. 

Om du fylls av oro och tvivel, skriv ned allt du tänker lite håller om buller i ett häfte. Titta vid ett annat tillfälle på bad du har skrivit. När du har fått lite dostans till det och är lugnare. Ofta nehöver man imge agera på allmämna oroskänslor. 

Du vet också nu vilka tecken på att något är fel i förhållandet som din partmer visar när han genomgår en sådan fas,  Då drar han sig tillbaka
 Vila i att du vet det. Då har du något att gå på. 

Visserligen kan man dra sig tilllbaka av andra skäl, som att man är på väg att bli utmattad eller deprimerad. Men du har i alla fall ett pålitligt tecken från honom på att något är fel.

Så lycka till!

Det ska stå:
Om du fylls med tankar av oro och tvivel, skriv ned allt du tänker och känner lite huller om buller i ett häfte. Titta vid ett annat tillfälle på vad du har skrivit. När du har fått lite distans till det och är lugnare. Ofta behöver man inte agera på allmänna oroskänslor. 

Förmodligen kommer det att kännas lättare med tiden.

Nej, vi är inga änglar. När det kommer till de områden där vi är mest sårbara, som gäller de närmaste relationerna, kan tankar på våld dyka upp. För vi är ju faktiskt beroende på riktigt av våra nära relationer. 

Skillnaden är bara att de flesta av oss inte genomför sådana handlingar. Trots att vi är fruktansvärt ledsna och olyckliga, och/eller rasande, så håller vi oss från sådant. Det gör vi av många skäl, och ett av dem är att vi faktiskt, i grund och botten, anser att man inte ska göra sådant, att det är fel. 

En förälskelse kan ta slut ganska abrupt. Eftersom man inte har hunnit utveckla omsorgs- och anknytningsystemet ordentligt visavi den andra personen (det brukar ta lång tid), så kan man plötsligt hamna i att man inte känner sig nära personen alls efter förälskelsens slut.

En lite otippad och förvirrande känsla efter att ha varit nära. Inte så att man inte alls bryr sig om personen, man kanske inte är helt likgiltig, men det handlar om ett distanserat intresse, som inte är laddat. Kan till och med kännas jobbigt med kontakt. 

För henne, som kanske är kvar i förälskelsen, eller har sett honom som en person som ska rädda henne ur hennes eget livs dilemman, så är det jättekonstigt. Hon kanske försöker återuppväcka glöden hos honom
på olika sätt. 

Ja, det är konstigt att hon har köpt en lägenhet i ett område som inte är eftertraktat, men som ligger där ni bor. 

Kan vara ett tecken på att hon inte har gett upp. Men det kanske också kan bero på att det var den kontantinsats som de klarade av, om det var lite billigare i det området.

Förstår att det irriterar dig. Men så småningom kanske ni ändå kommer att flytta ihop? När äldste sonen mår bättre. Då kanske ni kan välja ett annat område? 

Jag tänker också att om han känner sig jagad av henne, så blir han ännu mer distanserad och besvärad. Medan den långsamt uppbyggda anknytningen till dig finns kvar. 

Ibland blir nyförälskade människor väldigt avståndstagande mot sin tidigare partner. På ett ganska chockerande sätt. Jag tror att det kan vara ett sätt att slå sig lös från anknytningen som man har utvecklat till den tidigare partnen. Att man inte skulle komma loss annars. 

Jag tror inte att du behöver vara orolig för hennes påverkan på honom. Det klart att det inte finns några staliga garantier för det, men hans förälskelse verkar väl vara över nu i alla fall?

Låter väldigt bra tycker jag!

Och ja, du behöver hålla och erkänna irritationen när du påminns, och sedan släppa känslan. Bara låt den komma och sedan gå, utan att försöka slå bort den direkt. 

Så länge du inte har någon anlednking att tänka något annat om din relation än att det fungerar, så finns det ingen anledning att förmörka din tillvaro i övrigt med funderingar på att du inte ska känna vissa saker. 

Jag tror att det blir en stabilitet i ert förhållande av att han nu vet att du blir väldigt ledsen, men inte går under om han skulle vilja bryta. En frihet.

Välkommen till verkligheten!