Helt chockad

Livet är en process, har mam inre förstått det, utan tror att allt är statislt, sä kommer man inte framåt.

Eller vill du bara jävlas med andra?

Statiskt (orörligt och omöjligt att förändra)

Bra om man läser hela tråden.

Jag har ingen riktig koll på ert emotionella samspel, så jag vet inte hur ni har det och hur cirklarna går. 

Tänkte på ett avsnitt av Youtube-kanalen "the Diary of a CEO" där parpsykologen Esther Perel samtalar med Steve Barlott om "The 3 attachnent styles" . Hon talar om parens dans.

Det är nog bra att gå in i parterapin med ett helt öppet sinne när det gäller hur ni och relationen kan utvecklas.

Sedan är det som du säger bra att vara öppen om utgången. Det kan ju vara så att ni går isär, men också att ni hittar ett bättre sätt att vara tillsammans på. 

När en förälskelse definitivt är över så är den det. Har man inte hunnit bygga upp en vardagsanknytning då så är det inte mycket känslor kvar alls. Då känner man inte så stort intresse för personen En förälskelse är lite av eller på, och jag gissar att din partner är "av" numera. 

Sedan undrar jag, var det inte din partner som var lite chef för henne? 

Och på vilket sätt var det manipulativt att träffas i en annan stad? Var det för att det skulle vara krångligare för er att komma med?

Tycker definitivt att det var knepigt att hon planerat deras första träff så noga när det gäller efterspelet!

Klokt att du inte låter dina egna planer inför framtiden när det gäller arbetet bli lidande för det som har hänt. Och att du återerövrar platser!

Det är väldigt jobbigt att veckopendla, förstår att ni inte vill det, någon av er.

Hon är ju väldigt manipulativ om hon planerade middagen i hennes stad bara för att förföra honom! Verkligen. Men han har ju uppenbarligen vaknat upp nu.

Visserligen är det strid på knkven om tjänster i vissa branscher, men hon ville fömodligen också ut ur sitt äntenskap. Men hennes beräknande sätt att bete sig skapade bara kaos och förödelse.

Ert förhållade borde hålla för två veckors frånvaro! Annars är det ju inte mycket med det förhållandet. Eller är det för att hon ska resa med som du är orolig?

Låt tiden bara gå nu och  känn efter. Man kan komma tillbaka till varandra efter otrohet. 

Det är inte alls konstigt att du tycker djupt illa om någon som hotade att rasera din tillvaro! Så upphöjda är nog bara helgon och liknande att de kan överse med sådant!

Vi andra får kämpa med oss själva. Det är anmärkningsvärt att hennes man inte visste vem din man är. Eller också tyckte han att det var enklast att låtsas som att han inte visste.

Om han inte visste betyder det i så fall att hon lockade med honom till Sverige utsn att berätta någoit om förhållandet med din man. Din man kan nog vara mycket tacksam för att de har brutit, alldeles oavsett allt annat (stt han riskerade att krascha sitt äktenskap).

Nej dina tankar kommer nog att cirkla kring dwt som har hänt i ett bra tag framöver. Låt det göra det, men slå bort det ibland när det blir flör mycket. Man kan ha en orosstund någon gång på dagen när man koncentrerat tänker på sådant. 

Nej, han är inget offer! 
Däremot kan man u dra övwr den andra kvinnan som fick sin man att flytta till Sverige utan att tala om att hon hade en seriös relation med TS man och tänkte separera.

Hur i herrans namn kan du veta att han är ett offer för den andra kvinnan?

Och hur hänger det rent logiskt ihop med att TS bör skilja sig enligt dig.

Nej du vill bara göra ner TS av någon anledning. Jag har mina misstankar om varför. 

Ingen av dem skilde sig. Så vad kan man dra för slutsats av det? 

Det finns några här på FL som har som sport att försöka hitta personer som lägger upp flera liknande trådar om samma ämne.

Eftersom de inte förstår att vi människor kan ha liknande problem som andra människor har, så tar de grovt fel ibland. 

Men visst, det är några som lägger upp liknande trådar flera gånger.

Men att de andra håller på och påpekar det hela tiden i inlägg och häcklar andra för deras problem, är bara trist för oss andra. Vi som skriver här är ju intresserade av TS frågeställning, inte ifall någon lagt upp en liknade tråd.

Ibland har deras tjat t.o.m. kraschat vissa trådar. 

Man önskar ju dem en mer meningsfull sysselsättning än det helt meningslösa. 

Parterapi tror jag.

För det kan bli väldigt besvärligt om han ska berätta varje gång han träffar henne. De arbetar på samma jobb så det blir ofrånkomligt att.de är på samma ställen ibland.

Du måste reglera de känslorna på egen hand, om du inte har en tydlig anledning att tro att något är fel med er relation nu en andra gång.

Det är bra med Mindfulness ibland, för att få en paus från "snattret i huvudet".

Men du måste också lära dig att följa med i svartsjukevågen av känslor och tankar, följa med den upp, vara med den i platån och följa med den ner. Jag kan inte se någon annan väg. 

Hela tiden se den som en reaktion på det som hände, inte som en reaktion på nuläget. Se det som att du har blivit allergisk och reagerar på nästan ingenting. 

De som lider av tvångssyndrom vill hela tiden att partnen ska ge försäkringar om att allt är bra. Den första åtgärden i terapi är att be partnen sluta med försäkringarna. Det hela blir bara värre av sådant. Det här som du beskriver påminner lite om det.

Det låter fint att parterapin går framåt, det är ett gott teckan!

Jag håller helt med dig om att det kan vara onödigt att han berättar varje gång som han har kontakt med den kvinnan i jobbet. 

Om hon däremot söker upp honom av privata skäl, och vill umgås privat eller att det ska bli bra mellan dem, det förstår jag att du gärna skulle vilja att han berättar!

Det låter inte alls bra om han är isolerad på arbetet från sina arbetskamrater! Det kan ju ta år innan han får ett likvärdigt arbete! Det bäddar för problem för honom, som dessutom kan följa med hem till ert förhållande.

Om förälskelsen är över så finns det inte så mycket att oroa sig för. Det är i alla fall det vanliga. Är förälskelsen över och den inte ledde vidare till ett mer långvarigt förhållande, så är den verkligen känslomässigt över. 

Däremot är det som du säger omöjligt att veta vad som händer i framtiden. På något sätt sökte han sig utåt, när ni bodde i var sin lägenhet och han hade sorg. Så något var det som gnisslade för honom under den perioden.  

Men han vet kanske inte vad det var? Eller så kommer det fram i parterapin. 

Du får nog gå på din känsla; tror du att ni kan hitta fram till en balanserad och bra relation? Kan han vara så öppen i terapin, så att de knutar som behöver lösas er emellan kan lösas? 

Om du tror på honom när det gäller att han säger att örälskelsen är slut, så måste du visa honom tillit i det fallet. Även om du själv kan få mörka tankar ibland.

Att leva sitt liv är inte en fråga om stolthet, det är istället att kunna leva det liv som man vill ha i värdighet. Man kan inte skippa ett liv som man vill ha och som verkar genomförbart, bara för den egna stolthetens skull. Det vore väldigt sorgligt. 

Jag tror att du ska uppmuntra att din sambo och den kvinnan ska träffas mycket i jobbangelägenheter! Det är en test på att han verkligen kommit ur sin förälskelse. 

Jag tror att hans förälskelse är slut, han skulle ha fortsatt i det förhållandet om det inte var slut, för han hade ju redan vänt upp och ner på allt och barnen hade fått veta det, men om du tvivlar så är det ett bra test. 

Det är också ett test på att han har landat i att ert förhållande är det riktiga för honom och det han verkligen vill leva i. 

Så istället för att oroa dig, så se det som din försäkring om att det är slut på känslor från hans sida.

Javisst, det är ju jättebra att dela dagen med varandra. Det är något annat än att rapportera precis om han har haft med den kvinnan att göra.

Det stärker banden att dela känslor i vardagen, jättefint om det blir så. Kan inte du bara berätta om din dag, så hakar han troligtvis på där? Eller är det så ni redan gör?

Känner man sig kontrollerad börjar man längta efter frihet. 

För egen del har det varit så att när en förälskelse är slut så är personen inte alls  lockande för mig längre. Men om du tror att han fortfarande är förälskad, så kan det ju vara bra om du faktiskt får det klarlagt. Genom att han träffar henne.

Nej, det klart att han har ansvar för vad som hände.

Kanske mår han bra av att vara just mer öppen nu, så som du säger. Om han har varit alltför undvikande och sluten tidigare. Nu är ni mentalt och känslomässigt närmare varamdra. 

Förstår att du har svårigheter att hantera sveket och känner oro för att han ska svika dig på nytt. Vem skulle inte ha det?

Samtidigt var han ju avläsbar när han började vara otrogen. 
Drog sig undan dig på alla sätt. Han verkar inte vara någon dubbelnatur som ledigt bedrar andra och bara spelar att allt är bra. 

Så egentligen sitter osäkerheten på ert förhållande mest inom dig. Du skulle förmodligen märka om något konstigt var på gång nu i ert förhållande. Eller känner du en tveksamhet från hans sida?

Kanske att klassisk KBT skulle hjälpa att hantera din egen oro? Vad ligger det för tankar under dina orostankar?

Tillägg: Tänkte på att din partner alltid har haft svårt för öppenhet. När han inte berättar om sin dag kan det handla om att han glider tillbaka till sitt tidigare sätt att fungera. Så det är nog bra om du puffar på honom ibland att berätta och att själv berätta berätta för honom. Han har ju levt på det mer slutna sättet länge. 

Men jag förstår om du lessnar om det alltid är du som måste initiera att ni delar dagens upplevelser.

Om du känner dig osäker på hur din partner egentligen känner, så tycker jag att du ska pröva honom. 

Ge honom alternativet att tänka efter om han egentligen skulle vilja leva helt själv. Vara separerad och inte vara bunden till någon kvinna. Bara vara pappa till era barn, inget mer.

Säg att du skulle acceptera om han valde så. Säg att du känner att det är viktigt att han överväger det valet. 

Ge honom en vecka att fundera på det. 

Det valet kanske inte är för evigt, men om han gör det valet så slipper du slösa tid och oro på något som kanske i grund och botten inte är värt det. 

Om han väljer att vara kvar i relationen så behöver du själv tänks på att det tar tid att gå vidare från otrohet, även om båda vill det. 

I DN den 9 december finns en artikel där två familjerådgivare och en sexolog ger sina tankar om hur otrohet kan upplevas och hanteras, och hur man kan göra när man fortsätter att leva tillsammans.