Helt chockad

Det finns några här på FL som har som sport att försöka hitta personer som lägger upp flera liknande trådar om samma ämne.

Eftersom de inte förstår att vi människor kan ha liknande problem som andra människor har, så tar de grovt fel ibland. 

Men visst, det är några som lägger upp liknande trådar flera gånger.

Men att de andra håller på och påpekar det hela tiden i inlägg och häcklar andra för deras problem, är bara trist för oss andra. Vi som skriver här är ju intresserade av TS frågeställning, inte ifall någon lagt upp en liknade tråd.

Ibland har deras tjat t.o.m. kraschat vissa trådar. 

Man önskar ju dem en mer meningsfull sysselsättning än det helt meningslösa. 

Parterapi tror jag.

För det kan bli väldigt besvärligt om han ska berätta varje gång han träffar henne. De arbetar på samma jobb så det blir ofrånkomligt att.de är på samma ställen ibland.

Du måste reglera de känslorna på egen hand, om du inte har en tydlig anledning att tro att något är fel med er relation nu en andra gång.

Det är bra med Mindfulness ibland, för att få en paus från "snattret i huvudet".

Men du måste också lära dig att följa med i svartsjukevågen av känslor och tankar, följa med den upp, vara med den i platån och följa med den ner. Jag kan inte se någon annan väg. 

Hela tiden se den som en reaktion på det som hände, inte som en reaktion på nuläget. Se det som att du har blivit allergisk och reagerar på nästan ingenting. 

De som lider av tvångssyndrom vill hela tiden att partnen ska ge försäkringar om att allt är bra. Den första åtgärden i terapi är att be partnen sluta med försäkringarna. Det hela blir bara värre av sådant. Det här som du beskriver påminner lite om det.

Det låter fint att parterapin går framåt, det är ett gott teckan!

Jag håller helt med dig om att det kan vara onödigt att han berättar varje gång som han har kontakt med den kvinnan i jobbet. 

Om hon däremot söker upp honom av privata skäl, och vill umgås privat eller att det ska bli bra mellan dem, det förstår jag att du gärna skulle vilja att han berättar!

Det låter inte alls bra om han är isolerad på arbetet från sina arbetskamrater! Det kan ju ta år innan han får ett likvärdigt arbete! Det bäddar för problem för honom, som dessutom kan följa med hem till ert förhållande.

Om förälskelsen är över så finns det inte så mycket att oroa sig för. Det är i alla fall det vanliga. Är förälskelsen över och den inte ledde vidare till ett mer långvarigt förhållande, så är den verkligen känslomässigt över. 

Däremot är det som du säger omöjligt att veta vad som händer i framtiden. På något sätt sökte han sig utåt, när ni bodde i var sin lägenhet och han hade sorg. Så något var det som gnisslade för honom under den perioden.  

Men han vet kanske inte vad det var? Eller så kommer det fram i parterapin. 

Du får nog gå på din känsla; tror du att ni kan hitta fram till en balanserad och bra relation? Kan han vara så öppen i terapin, så att de knutar som behöver lösas er emellan kan lösas? 

Om du tror på honom när det gäller att han säger att örälskelsen är slut, så måste du visa honom tillit i det fallet. Även om du själv kan få mörka tankar ibland.

Att leva sitt liv är inte en fråga om stolthet, det är istället att kunna leva det liv som man vill ha i värdighet. Man kan inte skippa ett liv som man vill ha och som verkar genomförbart, bara för den egna stolthetens skull. Det vore väldigt sorgligt. 

Jag tror att du ska uppmuntra att din sambo och den kvinnan ska träffas mycket i jobbangelägenheter! Det är en test på att han verkligen kommit ur sin förälskelse. 

Jag tror att hans förälskelse är slut, han skulle ha fortsatt i det förhållandet om det inte var slut, för han hade ju redan vänt upp och ner på allt och barnen hade fått veta det, men om du tvivlar så är det ett bra test. 

Det är också ett test på att han har landat i att ert förhållande är det riktiga för honom och det han verkligen vill leva i. 

Så istället för att oroa dig, så se det som din försäkring om att det är slut på känslor från hans sida.

Javisst, det är ju jättebra att dela dagen med varandra. Det är något annat än att rapportera precis om han har haft med den kvinnan att göra.

Det stärker banden att dela känslor i vardagen, jättefint om det blir så. Kan inte du bara berätta om din dag, så hakar han troligtvis på där? Eller är det så ni redan gör?

Känner man sig kontrollerad börjar man längta efter frihet. 

För egen del har det varit så att när en förälskelse är slut så är personen inte alls  lockande för mig längre. Men om du tror att han fortfarande är förälskad, så kan det ju vara bra om du faktiskt får det klarlagt. Genom att han träffar henne.

Nej, det klart att han har ansvar för vad som hände.

Kanske mår han bra av att vara just mer öppen nu, så som du säger. Om han har varit alltför undvikande och sluten tidigare. Nu är ni mentalt och känslomässigt närmare varamdra. 

Förstår att du har svårigheter att hantera sveket och känner oro för att han ska svika dig på nytt. Vem skulle inte ha det?

Samtidigt var han ju avläsbar när han började vara otrogen. 
Drog sig undan dig på alla sätt. Han verkar inte vara någon dubbelnatur som ledigt bedrar andra och bara spelar att allt är bra. 

Så egentligen sitter osäkerheten på ert förhållande mest inom dig. Du skulle förmodligen märka om något konstigt var på gång nu i ert förhållande. Eller känner du en tveksamhet från hans sida?

Kanske att klassisk KBT skulle hjälpa att hantera din egen oro? Vad ligger det för tankar under dina orostankar?

Tillägg: Tänkte på att din partner alltid har haft svårt för öppenhet. När han inte berättar om sin dag kan det handla om att han glider tillbaka till sitt tidigare sätt att fungera. Så det är nog bra om du puffar på honom ibland att berätta och att själv berätta berätta för honom. Han har ju levt på det mer slutna sättet länge. 

Men jag förstår om du lessnar om det alltid är du som måste initiera att ni delar dagens upplevelser.

Om du känner dig osäker på hur din partner egentligen känner, så tycker jag att du ska pröva honom. 

Ge honom alternativet att tänka efter om han egentligen skulle vilja leva helt själv. Vara separerad och inte vara bunden till någon kvinna. Bara vara pappa till era barn, inget mer.

Säg att du skulle acceptera om han valde så. Säg att du känner att det är viktigt att han överväger det valet. 

Ge honom en vecka att fundera på det. 

Det valet kanske inte är för evigt, men om han gör det valet så slipper du slösa tid och oro på något som kanske i grund och botten inte är värt det. 

Om han väljer att vara kvar i relationen så behöver du själv tänks på att det tar tid att gå vidare från otrohet, även om båda vill det. 

I DN den 9 december finns en artikel där två familjerådgivare och en sexolog ger sina tankar om hur otrohet kan upplevas och hanteras, och hur man kan göra när man fortsätter att leva tillsammans.

Efter vad jag har förstått så tar det lång tid för de flesta att komma över en otrohet. För några går det aldrig riktigt över. 

Men om din tilltro till allt har raserats, så ligger det nog mer bakom din reaktion än otroheten i sig,  precis som du själv tänker. För de andra goda kontakterna i livet som du har, de har ju inte ändrats av det som hänt mellan din man och dig. De andra relationerna är ju förhoppningsvis kvar. Vi vilar ju i kontakten med fler människor än vår partner, och har en trygghet i det. .

Så det är nog jättebra med någon slags traumaterapi, speciellt om du känner dig allmänt orolig i vardagen, sover dåligt och har svårt att koppla av. 

Yoga, tai-chi och meditation kan också lugna sinnet. 

Ja, en del människor är undvikare av konflikter som din man verkar vara. Men nu sårade det hela dig bara mer än om han hade varit ärlig och snabbt berättat vad som pågick för dig. 

Har du berättat detta för honom? Och att du hellre vill ta en dålig nyhet så snabbt som möjligt, att du föredrar det framför att leva i ovisshet. 

Jag förstår att du vill att han håller överenskommelsen, att ni är öppna mot varandra ökar din trygghet. Speciellt som han inte alltid har varit det.  Men eftersom han är en undvikare så får du nog påminna honom ibland. 

Det här är en verklig kris för dig på många fler sätt.

Tillägg: Tror att det är bra att han medveten har övervägt om han egentligen vill vara helt ensam, utan en relation med dig. Då bli det ett medvetet beslut taget efter det att den värsta turbulenta tiden är över.

Tänkte på rekommendationen att de inblandade parterna inte ska träffas efter en otrohet. 

Men i det här fallet kom mannen fram till att han inte ville vara med den andra kvinnan, upptäckte att det blev fel. Han tog ett steg tillbaka från henne. Gäller inte det rådet för personer som inte har löpt hela linan ut och separerat? Där kan det ju finnas attraktion kvar då mannen avstår kvinnan till förmån för sin fru,  men har kvar relation till båda. I det här fallet backade mannen, ville inte vara med den andra kvinnan. 

Sedan är det ju skillnad på att träffas i socialt umgänge på fritiden och att träffas i arbetsfrågor. Det förstnämnda är ju helt onödigt.

Egentligen har du, förutom otrogenhet, också varit med om en separation. Det är lite annorlunda än en vanlig otrohetsaffär. 

Tack för julhälsnimgen! Julen har varit lugn, fin och lite vit!

Så skönt att det blev en bra jul för er! Och att du kän?ner att det börjar lätta lite nu i dina tankar kring otroheten Att det finns ett hopp om en acceptans från din sida av att det som hände, det hände just då, men att det nu är överspelat!

Ja, din man kanske kan säga att det har skurit sig med kvinnan när det gäller arbetsuppgifterna och att det är bäst om chefen leder och fördelar arbetet dem emellan. Om han tror att det är möjligt att göra så i deras jobbkontext. 

Men om han är "färdig" när det gäller relationen med henne så är det sannolikt ingen fara att de träffas i jobbsammanhang.

Förälskelse kan gå över otroligt snabbt, för det är ju egentligen lite av ett självbedrägeri. Man ska tappa fotfästet för att våga göra något annorlunda och kasta sig in i en relation. Men i tillnyktringsfasen är det meningen att man ska bestämma om relarionen har någon vettig framtid, om man passar ihop tillräckligt mycket. Om man gillar den andra tillräckligt mycket när man ser personen med nyktra glasögon. 

Men det var ju väl att kvinnan inte verkar ha lurat med honom till Sverige utan att han har kunnat få några arbetsmässiga fördelar alls! Han har fått en gästforskartjänst och kan nu förhoppningsvis bli mer meriterad genom det. Kan de ha haft det som en möjlighet för honom redan vid flytten? 

När det gäller att berätta vad som hänt för kvinnans make eller inte göra det:

Förmodligen vill han nog själv veta en sådan sak! Kan vara bra för honom att förstå att hans fru kan fungera på det sättet. Det är ju väldigt knepigt av henne att vara nära att flytta ihop med någon annan, utan att meddela sin make om det. Eller föreslå en gemensam flytt för dem, men ha baktankar om att lämna.

För din personliga del får du fråga dig själv om motivet till att du gjorde det. 
Det kan ju vara just en känsla av att det inte var rätt mot  maken, att han inte hade någon aning om vad som hade hänt.

Men en del i att du gjorde det kan också vara att det finns kvardröjande oro kring den andra kvinnan. Ett sätt att lugna dig själv på den punkten. Kan vara bra att veta i så fall så att den oron kan hållas i schack. 

Det tar nog tid innan denna sak lugnar sig. Det är ju livsomvälvande händelser, våra djupaste rottrådar!

Ja din man är nog arg,  men uttrycker det inte rakt ut, precis som du skriver. Han kanske är rädd för förvecklingar på arbetet till följd av det här. 

Jättekonstigt att han pikar dig för att du var med andra. Han hade ju gjort slut!

Verkligen lovande att perterapin går bra!

Men vill din man stärka sinvsjälvkänsla så ska han nog också gå i egenterapi. 

Låter fint tycker jag.