Helt chockad

Ja livet fortsätter men så kämpigt det är emellanåt. Man försöker vara en bra och vettig människa och sen är man inte så god som man önskat. 

Stötte på hennes man idag utanför deras jobb och kunde inte låta bli att prata med honom. Presenterade mig som min mans fru och att hans fru och min man är kollegor. Det var uppenbart att han inte visste vem min man är. Jag berömde honom för konst han gör och bad honom hälsa henne från mig. Just då kom hon ut så gav henne en kram och sa att jag just pratat med hennes man, att hon skulle ringa mig så vi kan ta en kaffe, hejdå. 

Kom ihåg hur mitt förra möte med henne var, hur hon inte ens bad om ursäkt utan bara orerade om hur synd det var om henne själv och sen bad mig om en kram när jag skulle gå. Så nu fick hon en oombedd. Jag fattar att det var en löjlig hämnd men ja, jag är väl inte större människa än så helt enkelt. Nu hoppas jag att jag slipper stöta på henne mer 

Nej jag tror verkligen inte att hon berättat något, han verkade inte veta vem det är. Och ja, min man kom nog undan en hel del problem, jag tror att det blir tydligare och tydligare för honom ju mer tiden går. Jag försöker att inte tänka på det mer än nödvändigt men det är nog bra att ha vissa stunder och sen bara skjuta bort det. men en sak som oroar mig är att han tagit bort alla sina sociala medier efter att jag ifrågasatt varför han inte tagit bort henne på en av dem..

Vad skulle du själv gjort M2? 

Nja, i så fall är mannen en fantastisk skådespelar?det är ju tänkbart förstås. 

Jag bad honom ta bort henne då tog han bort allt. Hur skulle du tolkat det? Jag tolkar det som att han inte fixar att hon skulle fråga honom om det? 

Han är inte på något sätt ett offer?! 

På vilket sätt kan han ses som ett offer? Och hur hade du själv handlat om du var jag, bara låtit allt vara? 

Varför skulle han göra det? 

Menar du för att jag inte berättade för honom? Alla andra vet ju i princip, utom deras chef t ex. Hade jag varit han hade jag nog börjat undra ordentligt om jag visste och han kom fram till mig så men det är klart, det kan ju finnas orsaker för honom att vilja hålla det för sig själv. Men vid närmre eftertanke är det märkligt om han inte ens hört talas om min man med tanke på att kvinnan i fråga gör allt hon kan för att bli vän och umgås med min mans närmsta vänner. jag känner i alla fall inte att jag vill krossa deras eller snarare hans värld om hon nu inte har berättat. Det blev ju inget så varför förstöra ytterligare? Kanske har de en chans att ha en bra relation trots allt, han är ju här och barnen också. 

Får prata av mig och får bra råd. Framförallt fick jag förklara varför jag grät i tid och otid mest. Jag hade förstås kunnat ljuga men kände inte att jag behövde hålla honom om ryggen just gällande detta eftersom det inverkade på ungefär alla delar av mitt liv under ett par månader. 

Brukar är att ta i, jag har aldrig varit i en sådan kris tidigare och ändå haft jobb och studier att sköta