Jag har så tråkigt!

Du får väl nöja dig på egen hand. Med tanke på hur otroligt självcentrerad du är i typ alla trådar där du skriver så är det kanske bäst så. Att du håller dig till ditt eget sällskap. 

Jag tror på att göra små förändringar till att börja med. Skulle det pigga upp med någon studiecirkel/kurs en gång i veckan? Kolla studieförbundens kurskataloger! På sommaren har folkhögskolorna sommarkurser på någon vecka. Då bor man och äter på skolan och får hålla på med något kul en vecka. Sommarkollo för vuxna, typ. 

Vissa förstår inte att de har ett eget ansvar för att förändra sina liv till det bättre. Som vuxen kommer liksom inget serverat till sig, man måste kämpa, anstränga sig och ta sig in i sociala sammanhang på egen hand. Känns som om många män stannat i tonåren där de trodde att mamma skulle fixa allt åt dem.

Vad gör du själv för att ändra din situation? Vilka initiativ tar du själv till att något ska hända, ringer du någon? Bjuder du hem någon?

Jag har en polare som (numera) arbetar hos Samhall, han har ingen bil, ingen cykel, hans pengar räcker inte hela månaden utan han tvingas gå runt med tiggarstaven varje månad, han lyssnar bara på musik och lever sitt liv genom facebook eller andra märkliga forum. Han klär sig som han har fastnat i tonåren, någon hårdrockströja med något märkligt budskap, kakifärgade byxor, håret långt men tunt stripigt och uppsatt i en svans och ovan på det ett bockaskägg. Han klagar också över att han är ensam, han hatar alla röddagar och ska jämt vara anti om det t ex är OS eller något annat underhållande på tv. Ändå kastar han ut på FB, skulle vara kul om någon ville bjuda på grillat, skulle vara trevligt om någon ville bjuda på lite julmat osv.

Frågar du honom själv så är han enligt egen utsago enormt snäll, lyhörd och väldigt empatisk, frågar du oss vänner runt om så är han egentligen en parasit, vi ska bjuda på allt, han kan inte ta sig någonstans utan vi måste hämta och skjutsa hem honom, han vill ha allt serverat och klart vad det än gäller. Han vill ha, ha och ha, ger aldrig någonting tillbaka, tyvärr så backar man ifrån dessa människor hur snälla de än är, det finns liksom inget utbyte med dem. Jag har full respekt för att man tjänar inte så bra osv på samhall men nog kunde man ta ett endaste eget initiativ till att bjuda hem några eller försöka hitta på något eget.

Det bästa sättet att få något att hända är att göra något annorlunda. Om man går samma upptrampade stig varje dag så får man inte se något nytt, men vad händer om man tar ett steg åt sidan rakt ut i terrängen? Ett sådant steg kan till exempel vara att börja en kurs inom något man är intresserad av. Då skapas nya ringar på vattnet som bryter tristessen. Man kan börja med att göra något litet.

Kände du dig duktig nu, när du tryckte till en ledsen kille som ville ha stöd?

Jag har också lite tråkigt en del dar. Jag är pensionär och frun jobbar. Att gå till affären blir en kul grej. Idag såg jag en man som köpte vit sparris, så jag frågade hur man lagar till sånt. Han var jättetrevlig och berättade utförligt. 

Små enkla småprat kan vara en bra träning i att ta kontakt med andra. 

Om du slutar med dataspelandet och ger dig ut i världen istället så kommer du att ha mindre tråkigt. Gå med i en förening, vandra med andra, sjung i kör.

Dumheter från dig. Jag har inte tryckt ner någon, endast påpekat sanningen om trådatartarens egocentriska personlighet vilken jag sett åtskilliga prov på här på forumet genom åren. 

Man blir ingen bra vän till någon om man bara pratar om sig själv hela tiden, något ts gör mer ofta än inte. Även när folk försöker prata med honom om något så lyckas han alltid bolla tillbaka samtalsämnet på sig själv. 

Menar här att det kan finnas en anledning till att han blir ensam.

Jag är i en situation inte helt olik, förutom att jag inte heller har något jobb. Jag sitter mest hemma mellan fyra väggar förutom när jag går till affären eller träffar läkare. Jag har boendestöd två gånger i veckan men i övrigt pratar jag inte med en själ. Inte ens en katt, då jag är allergisk, eller en hund, då min förra gick bort och jag har inte orkat skaffa en ny, även om det hade varit roligt.

Jag har bestämt att jag ska göra något nytt. Ut kommer jag inte komma, är för folkskygg för det. Men jag har bestämt att jag ska börja färglägga. Jag kan inte rita eller måla, men det finns ju målarböcker även för vuxna. Som en slags utmaning ska jag färglägga samma bild olika länge och se om jag blir bättre. Jag fick sträck i bild för övrigt. Sen vill jag testa andra hobbies/pyssel också men inte kommit på fler än. Jag borde börja läsa mer igen också, men jag har svårt att komma till skott. Det känns nästan skrämmande med alla tjocka böcker jag tänker attt jag borde läsa, 500+ sidor känns övermäktigt. Jag kanske ska börja med barnböcker?

Tror också att detta är viktigt. Man måste kunna föra ett samtal utan att föra in samtalet på sig själv. Som jag förstått går dock TS på daglig verksamhet, så det är väl mycket möjligt att han har sociala begränsningar.