Jag har så tråkigt!

Jag är i en situation inte helt olik, förutom att jag inte heller har något jobb. Jag sitter mest hemma mellan fyra väggar förutom när jag går till affären eller träffar läkare. Jag har boendestöd två gånger i veckan men i övrigt pratar jag inte med en själ. Inte ens en katt, då jag är allergisk, eller en hund, då min förra gick bort och jag har inte orkat skaffa en ny, även om det hade varit roligt.

Jag har bestämt att jag ska göra något nytt. Ut kommer jag inte komma, är för folkskygg för det. Men jag har bestämt att jag ska börja färglägga. Jag kan inte rita eller måla, men det finns ju målarböcker även för vuxna. Som en slags utmaning ska jag färglägga samma bild olika länge och se om jag blir bättre. Jag fick sträck i bild för övrigt. Sen vill jag testa andra hobbies/pyssel också men inte kommit på fler än. Jag borde börja läsa mer igen också, men jag har svårt att komma till skott. Det känns nästan skrämmande med alla tjocka böcker jag tänker attt jag borde läsa, 500+ sidor känns övermäktigt. Jag kanske ska börja med barnböcker?

Det bästa sättet att få något att hända är att göra något annorlunda. Om man går samma upptrampade stig varje dag så får man inte se något nytt, men vad händer om man tar ett steg åt sidan rakt ut i terrängen? Ett sådant steg kan till exempel vara att börja en kurs inom något man är intresserad av. Då skapas nya ringar på vattnet som bryter tristessen. Man kan börja med att göra något litet.

Jag vet att jag är något självcentrerad, men har man levt det liv jag har levt och är man som man är så kanske det inte är så konstigt. Ja, jag har vissa sociala begränsningar, men jag anser mig själv vara en bra person och en bra vän.

Vad gör du själv för att ändra din situation? Vilka initiativ tar du själv till att något ska hända, ringer du någon? Bjuder du hem någon?

Jag har en polare som (numera) arbetar hos Samhall, han har ingen bil, ingen cykel, hans pengar räcker inte hela månaden utan han tvingas gå runt med tiggarstaven varje månad, han lyssnar bara på musik och lever sitt liv genom facebook eller andra märkliga forum. Han klär sig som han har fastnat i tonåren, någon hårdrockströja med något märkligt budskap, kakifärgade byxor, håret långt men tunt stripigt och uppsatt i en svans och ovan på det ett bockaskägg. Han klagar också över att han är ensam, han hatar alla röddagar och ska jämt vara anti om det t ex är OS eller något annat underhållande på tv. Ändå kastar han ut på FB, skulle vara kul om någon ville bjuda på grillat, skulle vara trevligt om någon ville bjuda på lite julmat osv.

Frågar du honom själv så är han enligt egen utsago enormt snäll, lyhörd och väldigt empatisk, frågar du oss vänner runt om så är han egentligen en parasit, vi ska bjuda på allt, han kan inte ta sig någonstans utan vi måste hämta och skjutsa hem honom, han vill ha allt serverat och klart vad det än gäller. Han vill ha, ha och ha, ger aldrig någonting tillbaka, tyvärr så backar man ifrån dessa människor hur snälla de än är, det finns liksom inget utbyte med dem. Jag har full respekt för att man tjänar inte så bra osv på samhall men nog kunde man ta ett endaste eget initiativ till att bjuda hem några eller försöka hitta på något eget.

Dumheter från dig. Jag har inte tryckt ner någon, endast påpekat sanningen om trådatartarens egocentriska personlighet vilken jag sett åtskilliga prov på här på forumet genom åren. 

Man blir ingen bra vän till någon om man bara pratar om sig själv hela tiden, något ts gör mer ofta än inte. Även när folk försöker prata med honom om något så lyckas han alltid bolla tillbaka samtalsämnet på sig själv. 

Menar här att det kan finnas en anledning till att han blir ensam.