Barnen liknar en förälder var

Det är väl jättevanligt att man liknar någon av sina föräldar.

Gener, vet du! 

Jo men just detta att man verkligen liknar en förälder var. Det är som ena barnet fick 90% av ena föräldern och andra fick 90% av andra...

Jo, men det är ändå lite skojigt när en förälder är adopterad och dottern är mörk med bruna ögon och långt svart hår, medan sonen är en klon av vita svenska pappan med grön/ljusbruna ögon och ljust hår. 

Ställer man familjen i två halvor så hade ingen gissat att de barnen har 50% gener gemensamt.

Sen är båda barnen betydligt snyggare än genomsnittet också.

För oss är det lite två av varje

1 och 3 är väldigt lika sin fars sida av släkten. I färg, i kropp, i sätt, i det mesta.

2 är har i princip samma färger som 1 och 3 men min kroppstyp också otroligt lik mig i sättet. På nåt märkligt sätt lyckas 2 ändå vara syskonlik med 1 och 3 på ett sätt som gör att folk fattar att de är syskon bara av att ha träffat någon av de andra. 

4 är precis som 2 i kropp och sätt men har mina färger och är därmed en klon av mig. Ingen har någonsin kopplat ihop henne som syskon till de andra bara sådär.

Dock jag nu börja se att 1 och 4 har rätt lika rörelsemönster. De låter också extremt lika på rösten så där kan jag bli borttrollad ibland. Ser jag bara den ena snabbt i periferin kan jag ibland luras att tro att det är den andre.

1 och 4 är tjejer och 2 och 3 är killar.

Det är skojigt, men helt normalt! Särskilt i blandade familjer.

Man vet ju aldrig vilka gener som kommer att synas på utsidan när man har en blandning att välja mellan. 

Som du säger har de ju "bara" ca 50% av generna gemensamt. Resten kan komma var som helst ifrån i släktträdet. 

Man ärver i snitt mellan ca 15-35% av varje mormor/morfar/farmor/farfar. Då kan man förstå hur olika det kan bli. 

Mina fyra barn har en spännande genetisk uppsättning ...

Min man är från tanzania (brun hud, mörkbruna ögon, svart/brunt krulligt hår)  och jag är svenskt ljus (blek, blond och blåögd). Våra barn har blivit en mix av oss två. Alla har det krulliga håret, hans färger och stora läppar, men mycket av mina ansiktsdrag som mandelformade ögon och liten näsa. 

MEN, för varje barn är det som att pigmentet tar slut lite.

1: Mellanbrun hud, mellanbruna ögon och mörkbrunt hår året runt. 
2: Mellanbrun hud, ljusbruna ögon och mörkbrunt hår som bleks lite av solen.
3: Ljusare brun hud, ljusbruna ögon och brunt hår som bleks till ljusbrunt av solen.
4: Ljusbrun hud, väldigt ljusa bruna ögon som skiftar i grönt och ljusbrunt hår som blir nästan blont av solen. 

Innan vi fick barn hade jag en viss oro över att inte se mig själv i barnen eftersom hans färger är dominerande. Och visst är det mer uppenbart hans barn sett till färgerna. Om jag är ensam med barnen så händer att jag får frågan om de är adopterade och det är jobbigt, främst för dem. Men de har mer av min mimik och mina ansiktsdrag så jag ser absolut mig själv i dem idag. 

Mina pojkar är en av varje, äldsta ser ut som en kopia av sin pappa och den lilla är väldigt lik mig. De är helt olika, man kan inte se att de är syskon. 

Min storasyster var så lik vår pappa när hon var nyfödd att farmor kände sig tvungen att försäkra mamma om att "det växer bort" 😂 fast det gjorde det inte, hon är fortfarande väldigt lik pappa men blev mer och mer lik mamma i tonåren.

Jag var aldrig lik någon av föräldrarna, det höll många med om. Det var först när jag såg en bild på min morbror på ett klassfoto från slutet av åttiotalet då han var långhårig som jag upptäckte att jag faktiskt var väldigt lik honom. Så länge som jag känt honom har han varit flintskallig 😁

Min man hävdar att han tycker att alla mina mostrar, morbröder, min mamma och mina kusiner och syskon är extremt lika vår mormor. Att det verkligen går att se direkt vilka i vår släkt som är på mammas sida. Och jag tycker att min systerdotter är lik min mormor. Systersönerna däremot är kopior av min syster.

På min systers mans sida tycker alla att det är fascinerande hur lik min systerdotter är sin pappa, det var hon redan som nyfödd. Men resten av familjen tycker det nästan är skrämmande hur lik hon är mig, när man ser bilder på mig som liten så blir jag ibland själv förvånad.

Har tre barn. De två äldsta har samma pappa och har alltid varit lika varandra trots olika kön. Alla ser direkt att de är syskon. Flickan som kommit in i puberten blir mer lik mig för varje dag. Får kommentarer dagligen om att hon är en minikopia av mig. Det tredje barnet har en annan pappa. Hon har fått ljusare färger som sin far och en personlighet som påminner om hans. Men alla drag är otroligt lika mina två stora barn.