Hur skulle ni må/känna i min sits? Hur skulle ni reagera?

Jo jag vet och det är ju risken när man känner att man gjort så mycket och inte får något tillbaka. Tror det handlar mer om att man faktiskt blir ledsen och känner att man inte delar samma kärlek på något vis. Det är nog ganska naturligt även om det är "fel". Jag kanske borde bli mer egoistisk och inte tänka på min systersbarn, vilket jag gör väldigt mycket. Jag ser de som väldigt när mig och skulle aldrig aldrig kunna säga nej om de ville följa med oss på en utflykt. Men det är jag. Svårt att inte bli ledsen när vi frågar om vi kan hänga på och får ett kallt nej. 

Som sagt vi ses inte ofta. VI hörs i telefonen ofta, men sisst vi sågs var vid jul.

Jo jag vet och det är ju risken när man känner att man gjort så mycket och inte får något tillbaka. Tror det handlar mer om att man faktiskt blir ledsen och känner att man inte delar samma kärlek på något vis. Det är nog ganska naturligt även om det är "fel". Jag kanske borde bli mer egoistisk och inte tänka på min systersbarn, vilket jag gör väldigt mycket. Jag ser de som väldigt när mig och skulle aldrig aldrig kunna säga nej om de ville följa med oss på en utflykt. Men det är jag. Svårt att inte bli ledsen när vi frågar om vi kan hänga på och får ett kallt nej. 

Som sagt vi ses inte ofta. VI hörs i telefonen ofta, men sisst vi sågs var vid jul.

Det blev en stor sak för vi hade pratat i flera veckor om vad vi skulle kunna hitta på i påsk. Massa förslag som jag hade blev nej, eller kanske och det LÄT som att vi ändå skulle göra något allihopa. Dessutom var hon inbjudande först till att vi skulle kuna gå med allihopa till att sen vända och säga nej för hennes "barn" inte ville det. 
Mina barn blev besvikna då de hade sett fram emot att umgås då vi oftast är helt själva. 

Som sagt, de gör massor med saker med familjen utan oss. Vi blir alddrig medbjudna. Men det är fine. Nu frågade vi om vi kunde hänga på, och fick nej utan förklaring. Det kändes sniket och kallt.