Saker hos ex, betyder?

Eller så tycker han att det är jobbigt och vill slippa tänka på att dom finns hos dig... 

Låt det vara bara.  Tids nog kommer frågan upp om sakerna. 

Själv har jag massa saker kvar hos min exman efter skilsmässan för 7 år sedan ..  saker jag inte längre bryr mig om och som han får göra vad han vill med och jag bor så trångt numera att jag inte heller får plats med allt då jag flyttade från stort hus till lite lägenhet.  Men vi är klar med varandra helt.

Jag menar finns det något ni kan förändra för att hitta tillbaka eller är det helt kört tror du? Låter som att Du vill det i alla fall?

Jag hatar när folk glömmer saker hemma hos mig och aldrig hämtar det. Varför gör man så? Är det meningen att man ska ansvara för sakerna och se till att dom inte kommer bort och det tar dessutom utrymme. Sen nåt halvår senare så får man frågan om den där grejen som plötsligt är jätteviktig. Då kanske man har glömt var den är. Nä, hämta grejerna om du vill ha dom eller skriv ett SMS att han kan slänga det. 

Känns inte som något stabilt att göra slut och bli tillsammans igen och göra slut igen och sedan hoppas att han ska ångra sig igen.

Risken är ju ganska överhängande för att om han kommer tillbaka så lär han göra slut igen...

Jag har läst dina tidigare trådar, några av dem iaf, och jag tror det är dags att du inser att ni nått vägs ände och ger upp.
Ni hade säkert nåt speciellt, ett tag, men ibland räcker det inte när det blir vardag och man ska orka leva också.

Acceptera och sörj så du kan gå vidare istället för att hänga upp dig på knepiga "tecken".
Nej, har har inte kvar dina saker för att ha en anledning att kontakta dig. Ni har inte ens pratat sen det tog slut, bara textat, då vill han verkligen inte ha kontakt.
Om ett tag kommer han kasta gammalt smink och vad det nu var, eller hänga en påse på din dörr.

Har läst dina trådar både här och på Flashback. Det är ganska tydligt att vi inte får hela bilden från din sida, behöver inte vara medvetet utan att du nog kanske inte ser bortom dig själv. Tvivlar inte heller på att du TROR att du är respekterande, ger utrymme, inte argumenterar emot. Det skiner igenom hur du skriver, att du inte har den emotionella mognad och stabilitet hos dig själv för att kunna ha en hälsosam relation.

Jag uppfattar snubben som ett praktexempel på någon med mycket hög grad tendeder av people pleasing. Det är tydligt också på dina trådar, att du inte accepterar någon annan verklighet än den du målat upp.

Människor kan tyvärr säga och agera på sätt, som inte automatiskt är genuint eller stämmer överens med sina känslor. Jag skulle inte förvånas av att han nog inte vågat vara ärlig, kanske känt att han går på äggskal i rädsla av att hans ska bli överanalyserad. Svarar jag tillräckligt fort? Skriver jag tillräckligt kärleksfullt? Osv.

Det enda jag läser återkommande av dig, är dina känslor. Du nämner hans, som i någon eftertanke men allting är i slutändan kopplat till dig, dig och dig. Allt han gör, säger och vill, det ska analyseras genom din egna lins och vändas och vridas på.

Dina trådar känns inte heller som du genuint vill ha och är mottaglig för andras åsikter, råd och tankar. För så fort någon inte håller med eller smeker den fantasibild du byggt upp kring situationen, kommer motfrågor. Hur mycket du än vill hävda att du inte argumenterar emot. Däremot om någon ger minsta lilla hoppfulla historia, är sättet du svarar på så avslöjande att du nog helst hoppats med dina trådar, är en ekokammare som bekräftar din verklighet.

Har läst dina trådar både här och på Flashback. Det är ganska tydligt att vi inte får hela bilden från din sida, behöver inte vara medvetet utan att du nog kanske inte ser bortom dig själv. Tvivlar inte heller på att du TROR att du är respekterande, ger utrymme, inte argumenterar emot. Det skiner igenom hur du skriver, att du inte har den emotionella mognad och stabilitet hos dig själv för att kunna ha en hälsosam relation.

Jag uppfattar snubben som ett praktexempel på någon med mycket hög grad tendeder av people pleasing. Det är tydligt också på dina trådar, att du inte accepterar någon annan verklighet än den du målat upp.

Människor kan tyvärr säga och agera på sätt, som inte automatiskt är genuint eller stämmer överens med sina känslor. Jag skulle inte förvånas av att han nog inte vågat vara ärlig, kanske känt att han går på äggskal i rädsla av att hans ska bli överanalyserad. Svarar jag tillräckligt fort? Skriver jag tillräckligt kärleksfullt? Osv.

Det enda jag läser återkommande av dig, är dina känslor. Du nämner hans, som i någon eftertanke men allting är i slutändan kopplat till dig, dig och dig. Allt han gör, säger och vill, det ska analyseras genom din egna lins och vändas och vridas på.

Dina trådar känns inte heller som du genuint vill ha och är mottaglig för andras åsikter, råd och tankar. För så fort någon inte håller med eller smeker den fantasibild du byggt upp kring situationen, kommer motfrågor. Hur mycket du än vill hävda att du inte argumenterar emot. Däremot om någon ger minsta lilla hoppfulla historia, är sättet du svarar på så avslöjande att du nog helst hoppats med dina trådar, är en ekokammare som bekräftar din verklighet.

Det du måste förstå är att du kan inte kontrollera, eller bestämma hur någon ska känna eller varför. Det känns som du spelat spel så som du beskriver er andra omgång, och det kan rentav varit bristen på genuinitet från ditt håll som han känt av energi ifrån. 

Det spelar heller ingen roll hur mycket du kommit över ditt beteende eller anser att det är ett misstag som nu lätt skall glömmas. Även om han kanske önskat och försökt komma över det, är det inte en självklarhet.

Förmodligen har det i dina försök att kontrollera narriativet, bilden han skall ha utav dig och er relation, läckt ut den underliggande desperation och intentioner bakom allt ditt agerande. Vi människor är inte utan magkänsla eller instinkt. Även om allting på papper sett bra ut för honom, dina handlingar har på papper talat för en sak, har han förmodligen haft en underliggande gnagande magkänsla han inte kunnat sätta fingret på. Det är tydligt han varit stressad och förvirrad senaste månaderna, men tyvärr för din del inte av den anledning du helst så gärna hoppas och vill tro är sanningen.

Jag har själv varit i hans situation. Jag minns så väl den där känslan i magen, att någonting kändes uncanny valley med hans plötsligt Mr Chill Dude agerande. Det kändes manipulativt, när som helst väntade draman igen bakom hörnet. Jag inser idag flera år senare, att på grund av min egna osäkerhet och dåliga självkänsla, tog det mig ett helt år att inse varför varje försök att få relationen vidare kändes som jag förrådde mitt inre väsen. 

Om vi främlingar kan läsa av den här energin, bara hur du skriver och vrider här, så har han känt det. Oavsett om han kunnat sätta ord på det eller ej.

ang mer direkt din tråd fråga: mitt ex hade saker lämnade kvar. Jag samlade ihop i en påse, la i garderoben för det var ivägen och glömde bort. Jag vet att jag råkade se det under en städning kanske 2 månader senare och fick panik av tanken att behöva höra av mig till honom igen, rädsla över hur han skulle tolka in i det. Jag ville inte störa den frid jag fått efter äntligen uppbrottet var final.