Inlägg från: Anonym (Desperat) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Desperat)

    Hur långt gick det innan ni separerade?

    Jag lever med min fru sedan 31 år, men börjar fundera på att separera. Vårt förhållande har inneburit minskande lust i 20 års tid, från min frus sida. Vi har haft sex en gång i år. Min fru tar inte heller initiativ till kramar så ofta heller, hon vill gärna bli värmd av mig när hon fryser men kramar inte tillbaka.

    Vårt gemensamma liv har varit stormigt i perioder med barn som haft psykisk ohälsa, och när barnen var små upplevde hon att hon fick den närhet hon behövde där. Hon har också haft en pressad situation på jobbet i perioder. Den sak som hon hävdar är en stor del av problemet är att hon skäms över hur vårt hem ser ut, hon tycker att det är för ostädat och tycker inte att jag gör nog och att hon inte orkar själv. Hennes vardag består av gym två gånger i veckan och körsång en gång i veckan med hennes ensamstående mamma. I övrigt städa så mycket hon orkar och därefter titta på filmer/serier tills efter midnatt. Det sätt hon ser mig på är att säga tack ibland när jag gör saker eller ger komplimanger för mitt utseende.

    Jag är inte nöjd med att aldrig få kramar, bara ge. Inte heller med att aldrig ha sex, eller kyssas vilket hon tycker är äckligt.
    Vad gör jag åt situationen? Jag försöker ta mer ansvar för städning, låter henne ha egentid, frågar/erbjuder att göra saker tillsammans, föreslår familjeterapi, föreslår att hon kan försöka väcka lusten i hjärnan med att läsa sexnoveller som hon gått igång på förut, försöker hålla mig så snygg och fräsch jag kan men inget hjälper. Hur långt kämpade nu innan ni separerade? Några tips till mig?

  • Svar på tråden Hur långt gick det innan ni separerade?
  • Anonym (Desperat)

    Hon tycker att det räcker med de få gånger hon tar initiativ till en kram och att hon ger mig komplimanger. Hon tillåter att jag onanerar om jag har lust. Hon kan samarbeta kring det som rör barnen och barnbarnet. Det som gör att jag är på väg att tappa hoppet är att hon inte ens vill försöka något av det jag föreslår. Den största orsaken till att jag fortfarande hoppas är att jag är rädd att känna mig ännu mer ensam som singel. Ytterligare en sak med min fru är att hon har väldigt lite behov av att träffa folk utöver jobbet. Hennes mamma undantaget. Hon har inget emot att jag träffar folk, men skulle skämmas ihjäl om jag bjöd hem någon.

  • Anonym (Desperat)
    Anonym (Tillräckligt) skrev 2025-04-27 08:56:31 följande:

    Jag skulle säga att du har väntat tillräckligt länge. 

    Utöver att ni inte har någon intimitet eller visar ömhet (kramar etc) verkar ni inte ha något annat kul gemensamt. Och hon har INGET intresse av att ändra sig.
    Hon är nöjd, men det är ju inte du!
    Jag tänker att dina känslor gentemot henne borde ha svalnat också med tanke på er relation.

    Du har levt så här i 20 år, du är inte tillfreds och du har bara ett liv. Jag ser inte att du kommer bli mer ensam, du verkar ganska ensam i ert förhållande. Många vittnar ju om att det är värre att känna sig ensam i ett förhållande. Du behöver en nystart, få möjligheten att träffa andra kvinnor. Du verkar vara en bra man, då finns det någon därute för dig, det är jag säker på! 

    Det är dags att lämna.


    Det är flera saker som gör mig tveksam. Att vi har behövt ägna mycket tid åt barn som mår dåligt, kommer vi att klara av att hjälpa barnen var för sig? Kommer jag att må bättre? Hur kommer barnen att hantera en skilsmässa?

    Jo, mina känslor har svalnat. Och hennes för mig. Det är så svårt.
  • Anonym (Desperat)
    Anonym (Hennes) skrev 2025-04-27 13:26:38 följande:

    Ps. Trevliga män i 50-årsåldern som gör sin del av arbetet hemma är eftertraktade!


    Fast gör jag det? Min fru tycker ju att min nivå på städning är för låg... Jag är dålig på att se dammet i vitrinskåpet och oordningen i badrumsskåpet, men dammsuger och skurar gärna på torsdag kväll. Trevlig är jag nog iofs.
  • Anonym (Desperat)

    Jag förstår att man ibland måste prioritera olika saker i livet, men jag blir mer och mer less på att vara den sist prioriterade alltid. Jag ska försöka prata igen med min fru till veckan. Tack för tankarna och responsen, bra med flera synvinklar.

  • Anonym (Desperat)
    Kirenaj68 skrev 2025-07-13 00:12:31 följande:
    Har det gått så långt att du ska ha hennes tillstånd för att få onanera har det gått mer än tillräckligt långt. Här finns inget kvar att rädda...
    Jag behöver inte hennes tillstånd, men hon har sagt rakt ut att onanera du för jag har ingen sexlust.
  • Anonym (Desperat)
    Anonym (Hennes) skrev 2025-07-13 07:39:40 följande:

    Du kommer till att börja med troligtvis att må sämre psykiskt efter en separation, det är rätt påfrestande att skilja sig. Men du behöver tänka på att du bara har ett liv och att du troligtvis kommer att vara missnöjd i resten av ditt liv om du stannar. 

    Tänk igenom de olika alternativen noga.

    Du kan bli piggare med tiden och då lättare klara att hjälpa ditt barn. Du slipper oroa dig flr städning t.ex., din nivp räcker då.

    Om din fru orkar gå till gymmet så skulle hon ju också orka ha sex någon gång ibland, även om sexintresset ofta avtar lite i alla förhpllanden. 

    När du är separerad behöver du sedan vara aktiv för att finna någon ny. Använd dejtingsidor som Mötesplatsen, gå en kurs och/eller gå med i en förening för något som du är intresserad av. Lär dig dansa bugg (om du inte redan kan det) och gå på danser. 


    Jo, nog har jag också tankar på hur en tillvaro som ensamstående skulle vara. Men just nu har hon uttryckt vilja till viss förändring så vi kanske kan rädda detta. Men har inget hänt på 3 månader så kommer jag att ta initiativet till att skiljas.
  • Anonym (Desperat)
    Krocko skrev 2025-07-13 09:01:40 följande:

    Men hur stökigt/smutsigt kan det bli när ni bara är två vuxna, du skriver att det är så stökigt att hon skäms för att ta hem vänner?


    Vi är två vuxna och två tonåringar. Gränsen för vad som är för stökigt/ostädat är olika för mig och min fru. Framför allt är ytan viktigast för henne, vad ska gäster säga om de ser att det är damm i finporslinet 7 vitrinskåpet, jag skulle skämmas ihjäl. Ett typiskt uttryck från min fru.
  • Anonym (Desperat)

    Ingen bättring, jag har flyttat ut från vårt gemensamma sovrum. Jag var också tydlig med att det var för att hon inte tagit något initiativ till att förbättra något. Att det är värre att ligga i den gemensamma sängen och hoppas än att sova själv.

    Min fru har sagt rent ut att hon inte vill försöka förändra något. Och om viljan inte finns är det svårt. Jag har tagit detta steg, så får vi se när/om jag tar steget att separera.

Svar på tråden Hur långt gick det innan ni separerade?