Låter ni barnen betala hemma när de gått ut gymnasiet, eller tvingas de flytta ut?

Jag gjorde ett arbete om att flytta hemifrån i nian, fick en fiktiv inkomst, letade på en "riktigt" lägenhet, möblerade, gjorde upp en månadsbudget. Morsan ansåg att det där inte gick att applicera på om jag skulle "betala hemma", speciellt inte när jag bara hade studiebidrag. Sen hade jag ett tre år yngre syskon som var "slarvig" med pengar, hade dyrt intresse och så, så de tyckte det var fel att kräva mig på det lilla jag hade när det liksom inte var jag som hade krav på maten, slarvade bort saker, krävde saker, pratade i telefon/surfade över modem hela nätterna. Ganska snart efter studenten fick jag jobb och flyttade hemifrån och har alltid skött min ekonomi galant, trots att de lät mig behålla de 850:- eller vad studiebidraget låg på på den tiden.
Om man däremot jobbar och har en verklig inkomst ska man kanske hushålla på ett annat sätt med pengarna och bidra till hushållet. Även om det kan vara en god idé att spara så mycket som möjligt och komma hemifrån desto snabbare. Känns sniket att över en natt börja kräva någon på hyra, el, mat, hushållsartiklar etc. Om man inte vill ha något speciellt dvs.

Varför ska ett syskon som inte direkt kostar något betala för ett annat syskon som sprätter pengar omkring sig? Om du nu läste mitt inlägg...

Jag pratar om att betala för sig, så som man gör när man är vuxen. Inte "bidra till hushållet". Jag hade absolut kunna betala för MIN mat, MINA hygienartiklar, MIN el. Men definitivt inte för den mat, de hygienartiklar och den el som hushållet använder. Till exempel. Jag tänker ju inte försörja syskon som river sönder pengar i duschen med mina pengar som jag arbetat ihop. Som tur var hade mina föräldrar sundare syn på detta än vad du har!