Jag älskar inte att vara förälder

Jag tyckte det blev roligare och roligare efter att barnet fyllde 3 år och gick att resonera lite med.

Den första stora lättnaden är när barnet i alla fall hjälpligt kan äta en måltid själv, så man kan få äta sin egen mat varm, och barnet är sysselsatt med sin mat.

Sen försvinner blöjorna och jag tror inte ens att de mest bebisförhärligande mammorna gråter över det.

Sen en dag kan de klä på sig själva och om det bara finns kläder som barnet vill ha så blir morgonrutinen kortare då. Troligen kan barnet också sova längre på helgen eller sysselsätta sig själv en stund på morronen så man får sova ikapp lite.

På förskolan kommer barnet att lära sig saker av större barn, och det är både på gott och ont, men nog mest gott. Jag som jobbade som en slav de åren missade flera gånger att mitt barn hade fått nya life skills, och några gånger blev barnet irriterat på mig för att jag försökte hjälpa det med saker som det kunnat sedan flera månader!

Så- det känns jobbigt nu men tiden kommer ändå att gå fort. En dag står du där med en student och undrar vad som hände.

Sen finns det genvägar och kompromisser. Sätt på en rolig barnfilm och sitt själv och läs. Byt playdate med andra föräldrar så får du de där lediga timmarna ibland. Eller skicka ditt barn på någon aktivitet som tar tid, typ scouterna, så du kan åka iväg och göra nåt under tiden som barnet har sin aktivitet, som det förhoppningsvis tycker är jättekul.

Och eftersom ditt barn har en förälder till så är det dags att ställa lite krav där, om du inte kommer utanför huset annars. Ska han iväg på nåt en kväll så bör du kunna ta samma tid till dig en annan kväll. Och funkar inte det- ja då får han väl  inse att livet inte kan förbli oförändrat för hans del heller, med barn.