Jag älskar inte att vara förälder

Det är jobbigt!

Barn förändrar både livet och en själv! En del barn är envisa rackare från start och ser till att man som förälder inte får den återhämtning man behöver. De sover uruselt,  de sover knappt - en bekants barn sov aldrig flera timmar på dan utan max 20 minuter 2 gånger per dag som bebis. 

De äter ofta när de ammas. En del vägrar ersättning eller bara att inte ta flaska. 

Det är svinjobbigt. Men det finns guldkorn för emellan och det gäller att fokusera på det för att orka.

Gå till öppna förskolan med barnet. Där finns det fler föräldrar i samma situation. Det är såå skönt att prata av sig. 

En annan sak är det jämförande samhället idag på alla plan. Både kändisar och vanligt folk visar upp en glättig bild av föräldralivet. Det är piffade små barn som ler och verkar lukta jordgubbe. Barn som aldrig har omatchade kläder eller kläder där blöjan läckt och det är bajs halvvägs upp på ryggen. Föräldrar som springer, gymmar tar en drink på stan med väninnorna, reser på weekend med mannen och jobbar fulltid. 

Verkligheten är inte så. Verkligheten är det du har, men vem vill visa upp det på sociala medier? 

Förr i tiden så var kvinnor hemma mer, man jobbade hemma med att ta hand om hem och barn. Det var ett godtagbart (oavlönat) jobb. Ville man träffa någon var grannen också hemma. 

Jag säger inte att det var bättre förr, men idag ska man ha karriär (helst båda föräldrarna), vara vältränad med ett rikt socialt liv. På vems bekostnad? Det är många småbarnsföräldrar som både går in i väggen och går isär när man inser att livet inte funkar så. Ingen kritik alls mot dig ts, men en reflektion att ta kanske. 

Lägg barnet i vagnen och gå ut och gå. Gå på en öppen förskola. Gör saker för din skull med barnet med!

Tvätt och städning finns kvar när du kommer hem också. Jag lovar den springer tyvärr inte iväg själv. Den är trogen och stannar kvar. Ta det på kvällen när ni är hemma båda två. 

Gå ut och ät en lunch på stan med bebis med. Hitta guldkornen i vardagen.