Är hopplöst förälskad i en fd elev

Du förstår inte riktigt vad jag menar. Att blocka henne vore ju att straffa henne för något hon inte har någon skuld i.  Det är ju så vi människor fungerar. Jag skulle såra henne om jag bröt kontakten, detta är jag helt säker på.

Självklart vill jag ha kvar henne i mitt liv men jag vill att tankarna på henne ska gå från förälskelse till vänskap. Det vore det allra bästa. 

Bra tips.

Nej hon gör inget fel - det är du som gör fel. 

Att behålla kontakten är precis exakt det som gör att du fortfarande tänker på henne och du lämnar dörren öppen för henne för att du ska  fortsätta kunna vara en riddare på häst för henne om hon skulle behöva . 

Och självklart det en förhoppning om att hon ska en dag höra av sig lite mer som gör att du desperat håller kvar kontakten

Ser du inte själv sambandet? 

Om om du har en svartsjuk och kontrollerande sambo kanske du har nyckeln där till dina dagdrömmar och din fortsatta längtan...  ? 

Du kanske skulle fokusera på att ta makten över ditt liv i ditt förhållande istället och i så fall avsluta det om det nu är besvärligt för dig? 

Du ville ha hjälp skriver du men i varje svar läser jag bara desperata ursäkter till varför hon ska vara kvar i ditt liv. .

Tycker du det låter sunt?

Nej jag tror inte att du skulle vara otrogen med just henne men känslan hon ger dig i form av flykt från verkligheten kommer till sist göra att du hamnar i säng med någon annan om du inte gör något konkret vettigt åt ditt liv.

Du måste se det som att er kontakt inte är bra för DIG och att du behöver avsluta den för DIN skull.
Du kan skriva ett kort meddelande och berätta och så kan ni säga adjö. 

Och det kommer inte hända så länge du envisas med att ha kvar kontakten 

Jodå, jag förstår vad du menar, men du får ju besluta dig för vad som är viktigast för dig. Dina känslor kommer inte att gå över till vänskap. Jag är helt övertygad om att hon överlever även om hon inte får mejla dig någon gång per år.

Alltså hon är gift och har familj . Exakt HUR skulle det såra henne att inte få skriva ett  kort sms/hälsning  en gång om året? 

Hon skickar tydligen pliktskyldigt en hälsning och det antyder att hon ser dig som långt ner på hennes prioriteringslista...  

Låter mer som att DU känner dig kränkt av tanken att du inte längre har betydelse i hennes liv 

Det är inte alls säkert att mina tankar skulle försvinna om hon inte hörde av sig igen. Nu är det ju inte tal om någon regelbunden korrespondens utan kanske ett mail per halvår och något samtal om året ofta i samband med något vi har gemensamt intresse av. 
Det är absolut inte några känslomässiga samtal utan berör vårt gemensamma intresse av pedagogik.

Att jag skulle berätta för henne om mina känslor ser jag inte alls som en väg ut ur eländet. 

Du har fel i att min fru skulle vara kontrollerande, hon är en väldigt omhändertagande kvinna och skulle bli väldigt sårad om jag inte berättade för henne att jag besöker en psykolog.  Jag vill verkligen inte dölja någonting för henne men som jag tidigare sagt vet jag inte hur hon skulle ta det om jag berättade.  

Men kanske är det enda utvägen för mig och jag får hoppas att hon inte lämnar mig.

Jag går mot strömmen och tycker inte att du behöver bryta kontakten än. Inte om ni har så lite kontakt som du beskriver.

Ni umgås inte. Ni hörs bara ibland. Jag tror inte att detta handlar om henne alls egentligen, utan om dig. Hon är en flykt från verkligheten, någon att hänga upp sig på. Bryter du med henne, kommer du att hänga upp dig på någon annan i stället. Kanske någon du träffar, med ökad risk att gå över gränsen.

Alla kan känna som du gör tillfälligt, eller i mindre grad, utan att det behöver handla om en livskris eller fara för äktenskap. Att dagdrömma, att fantisera, att ibland attraheras av andra, är mänskligt och betyder inte att man är olycklig, kommer att vara otrogen eller vill förlora det man har.

Men du känner så starkt och är så påverkad av det, att det måste vara något i ditt liv som inte fungerar. Annars skulle du inte känna som du gör, eller uppleva det som ett stort problem.

Du måste gå till botten med vad som saknas i ditt liv, och / eller helt enkelt börja fokusera på annat. Din fru t ex. Hur är er relation, egentligen? Kanske behöver den återupplivas, som någon skrev. 

Gå på dejt, gör en resa ihop, prata ut eller vad ni nu behöver. Att gå i terapi kan också hjälpa. Du behöver inte dölja det för din fru, men du behöver inte berätta allt för henne. Man har rätt till privata tankar och känslor, även i en relation.

Om inget annat hjälper, ja då kanske du måste prova att bryta kontakten med fd eleven. Men jag tror inte att det löser ditt problem.

SÅ många ursäkter till att inte stoppa kontakten. Du är en vuxen man med fru och barn. Uppför dig som en sådan. Lägg inte över detta på frun. Säger det igen. Bryt med kvinnan, hitta gnistan och sök hjälp.