Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-04-30 21:54:18 följande:
Jag går mot strömmen och tycker inte att du behöver bryta kontakten än. Inte om ni har så lite kontakt som du beskriver.
Ni umgås inte. Ni hörs bara ibland. Jag tror inte att detta handlar om henne alls egentligen, utan om dig. Hon är en flykt från verkligheten, någon att hänga upp sig på. Bryter du med henne, kommer du att hänga upp dig på någon annan i stället. Kanske någon du träffar, med ökad risk att gå över gränsen.
Alla kan känna som du gör tillfälligt, eller i mindre grad, utan att det behöver handla om en livskris eller fara för äktenskap. Att dagdrömma, att fantisera, att ibland attraheras av andra, är mänskligt och betyder inte att man är olycklig, kommer att vara otrogen eller vill förlora det man har.
Men du känner så starkt och är så påverkad av det, att det måste vara något i ditt liv som inte fungerar. Annars skulle du inte känna som du gör, eller uppleva det som ett stort problem.
Du måste gå till botten med vad som saknas i ditt liv, och / eller helt enkelt börja fokusera på annat. Din fru t ex. Hur är er relation, egentligen? Kanske behöver den återupplivas, som någon skrev.
Gå på dejt, gör en resa ihop, prata ut eller vad ni nu behöver. Att gå i terapi kan också hjälpa. Du behöver inte dölja det för din fru, men du behöver inte berätta allt för henne. Man har rätt till privata tankar och känslor, även i en relation.
Om inget annat hjälper, ja då kanske du måste prova att bryta kontakten med fd eleven. Men jag tror inte att det löser ditt problem.
Du verkar vara en av få som bemödar dig att förstå mitt dilemma. Att jag älskar min fru, att vi har det bra tillsammans och att jag är rädd för att mista henne.
Några här verkar tro att man kan styra sina tankar något jag har svårt att förstå, för hos mig har de tagit herraväldet. Och att kritisera mig för att jag försöker få lite hjälp här är inte att konstruktivt.
Naturligtvis kan jag inte blocka henne. Det vore ju att straffa kvinnan för någonting som hon inte har någon skuld till. Hon har på inget sätt visat att hon skulle vara intresserad av mig på annat sätt än rent yrkesmässigt. Att hon vill ta del av min erfarenhet som pedagog är hedrande.
Mitt problem är som du nog förstår, att jag nog borde berätta om mina tankar för min fru, kanske tillsammans med en psykolog, men jag är rädd för hur hon kommer att reagera. Kommer hon att son några här ifrågasätta min kärlek och trohet till henne, eller kan hon acceptera att jag fått ett hjärnspöke.
Ja, jag är rädd för att hon kommer att lämna mig.
