Min pojkväns 12 åring dotter hatar mig

Bra beslut att ni ses och umgås utan att blanda in barnen.

Blockera hennes nummer så du inte kan ta emot sms eller samtal. Håll er separerade från varandra. Låt de ta hand om sig själva

Tusen tack för svaret 🙏

Undrar ju spontant, hur är relationen mellan 12-åringen och exfrun? 

Har inga tonåriga barn än, men är väl bekant med barn som blir påverkade av sina respektives ex åt olika håll för att jävlas med motparten och deras nya respektive.

Den åldern är väl rätt känslig vad gäller relationer över lag vad jag förstått.

Svårt att avgöra hur du känt av att 12-åringen inte uppskattar dig från din beskrivning, hon kanske är rädd att du försöker komma in som en ersättare till hennes mamma.

En separation är ändå en väldig stor omställning för barnen. Har själv varit ett barn i skillmässa. Alla reagerar olika, har man dessutom en trasig familj sen innan. 12.åringen kanske försöker försvara bilden av sin mamma, rädd att hon ska fara illa, inte vet jag.

Ge det lite tid, och framförallt, bråka inte med barnen i närheten. Sånt kan lätt användas av respektive motpart mot både dig och din kille.

Eftersom att hon inte har känt av sin mammas närvaro så mycket så gör hon allt hon kan för att dra sin mammas uppmärksamhet till sig, och det mest effektiva sättet är att komma med information om min och hennes pappas förhållande, såsom anledningar till bråk eller om vi pratar om hennes mamma i samband med barnens omsorg.

Jo, det kanske är så att hon är rädd för att få sin mamma ersatt, men hennes mamma har en sambo men honom uppskattar hon och hennes pappa lägger sig inte i det. Ska jag vara ärlig så tycker jag att hon beter sig bortskämt och själviskt. 

Jag tänker att hon är van vid en mamma som sviker? Att hon har en crappy mamma men att hon, som barn ofta gör, ändå är lojal mot sin mamma. Har man inte varit i den sitsen är det svårt att förstå slitningarna mellan att misstro/avsky sin förälder och samtidigt vilja skydda/älska sin förälder. Visa sin lojalitet ( speciellt om mamman säger att pappan har svikit henne ). 

Och sedan svek även den nya mamman ( som förväntat ) och allt börjar om igen. 

Inget är ditt fel ( eller någons fel egentligen ) alls, men vissa barn kräver mer och bär större trauma. Jag tycker absolut inte du ska lämna honom, men lämna barnen utanför för en längre period tills ni är mer säkra på en framtid tillsammans och kanske kan motbevisa traumat hos flickan. 

Ganska bra analys, tack ☺️

Du låter väldigt rent av fruktansvärt oempatisk som människa. Mamman mår tydligen extremt dåligt psykiskt, så pass dåligt att hon t.o.m försöker avsluta sitt liv och DU anser att hon bara söker uppmärksamhet. Väldigt vanligt att psykisk ohälsa främjar självmedicinering med alkohol. 
Herregud bara den saken får mig att förstå och verkligen hålla med hans stackars dotter. Lämna den familjen ifred!

Flickan mår inte bra. Först separation, sedan mår mamman dåligt och värre blir det då hennes pappa träffar en ny tant som beter sig som en "häxa" och bråkar högljutt om hennes älskade mamma med hennes älskade pappa och anser henne vara självisk och bortskämd.

Igen.... Herregud lämna denna familj helst igår!

Fy vilken onödig kommentar. Du har ingen som helst aning om omständigheterna, och du pratar om empati och dömmer mig som om jag vore en häxa. Först och främst, jag förstör inte en pappa&dotter-relation, tvärt om så försöker jag skapa en lugn familjemiljö som hon aldrig har sett från sin mamma eftersom att hon aldrig intresserar sig med sina barn. För det andra, hennes barn har fått vittna om att hon tar hem killar och ons, hon har misshandlat sina barn och behandlat dem som skit, ändå har jag försökt få min pojkvän att låta barnen få träffa sin mamma med jämna mellanrum för att jag själv är en mamma. 

P.s. Hon har två andra barn från ett annat förhållande, vilket såklart inte är fel, men barnen har blivit involverade i bl.a. droger och liknande - det är synnerhet inte jag som påverkar flickans psykiska tillstånd!  

Vad ger den här relationen dig? Helt ärligt. Det känns som att den tar mer än den ger. Det verkar vara ständiga konflikter, draman och bråk mellan alla inblandade. Vad är anledningen till att vara tillsammans med den här mannen, bortsett från att du är kär? Tillför relationen med honom mer positivt eller negativt till ditt liv? Hur påverkar det dina egna barn att du hela tiden dras med det här? Jag tycker inte det verkar vara en sund och stabil relation som tillför ro och lycka till era liv, utan tvärtom, och då bör du göra slut. Börja inte dejta män som har komplicerade relationer till sina ex. Det är ett av de största deal breaksen som finns för du kommer helt oundvikligt dras in i saker då.

Tack för kommentaren. Jag funderar på att göra det faktiskt. Den tar mycket mer av mig än den ger. Jag måste tänka på mina barn och min psykiska hälsa. Jag har ändå gjort mitt bästa men som jag ser det funkar det inte. Synd för all den jätteroliga tiden som vi har haft tillsammans?

Verkar vara en rejält komplex situation. Soc har varit inkopplat för hans dotter. Har det bestämts att han ska ha enskild vårdnad just nu. De andra barnen behöver också hjälp och skyddas. Har man en förälder med missbruk och/eller psykisk sjukdom. Har mamman gjort en suicidförsök så blir alltid soc inkopplat. Det finns någon som heter när man talar om barn. Mamnan behöver stöd och hjälp. Dotter kommer att vara lojal in i döden för henne. Iaf tills hon är vuxen och kan se med andra ögon. Klart dottern är är arg på dig. Du hotar ju hennes plats på tronen som pappas prinsessa. Iaf vad hon tror. Lägg till en jäkla massa skitsnackande från mammans sida. Du var ju gjort det du kunnat för att inkludera henne. 

Sedan är det ju din och mannens relation. Hur den funkar? Vad gällde grälet? Er relation eller barnen? 

Försök hålla isär det. Fundera också på hur du vill gå vidare. Kämpa för att få ihop det eller lyfta på hatten och gå vidare. Du kommer att ha de fina minnena kvar. Ni kan inte köra någon på och av relation för det skadar alla barnen samt er själva. 

Håller nog med lite här förstår allas syn på det hela orka ge sig in i en psycho familj svårt nog som det är att rodda i livet med andras barn osv skitjobbigt 

Tack för svaret och förståelsen 🌸

Tack för svaret. Jo det är ganska jobbigt, det känns som att jag snarare krigar med barnens mamma än med barnen. Jag är övertygad om att deras mamma satt med dottern när hon skrev till mig. Samtidigt funderar jag konstant på om jag bara borde ge upp eller fortsätta kämpa, eftersom att jag verkligen älskar honom. 

Har du visat dotterns brev för hennes far? Det borde visa honom att han inte kan flytta ihop med någon förrän dottern mognat/flyttat hemifrån.

Hur mår dina egna barn? Vad tycker de om din särbo? Och vad tycker de om hans dotter?

Som jag ser det så fortsätter ni som särbor, med hans dotter och hennes mor som hotande moln. Men att flytta ihop är uteslutet på flera år.

Ert stora gräl handlade väl om att han ställer upp för mycket för sitt ex? Medberoende?

Dottern verkar inte må så bra, hon borde kanske besöka Bup. Men hennes mor kan ju sätta stopp för det.

Eller så gör du slut för att du inte orkar vänta flera år på att få flytta ihop. Visst, du älskar mannen, men han medför ständiga draman pga hatisk dotter och dito ex. Du kan hitta någon ny man att älska, någon utan barn/med vuxna barn, någon som du inte måste vänta minst 6 år på att flytta ihop med..

Tack för din mycket vettiga kommentar! Jo jag har visat honom, men som jag har förstått det är hennes pappa lite konflikträdd när det kommer till att ta upp det med sin dotter och ex-fru. Mina barn tycker om honom och hans yngre son, men min dotter och hans dotter kommer inte överrens pga att hon beter sig vidrigt mot min dotter (och jag hade sagt samma sak om det hade varit ombytta roller). Jag måste verkligen säga att du har analyserat helheten väldigt bra, och jag tror att situation kommer att sluta med en separation.

Ja de kan vara riktigt jobbigt med bonusbarn..jag har två barn varav min äldsta dotter är 13 år idag. När jag träffade min sambo så var hon otroligt återhållsam men endå accepterande. Med tiden så blev hon hatisk emot min sambo. Usch vilken jobbig tid det var för oss. Speciellt för min sambo som verkligen tyckte om båda barnen jätte mycket. Jag fick ta kontakt med socialtjänsten för att försöka bolla hur vi skulle prata med denna hormonstinna tonåring. Och efter ett tag kröp det fram att hon tyckte det var jobbigt att min sambo var så kärleksfull och verkligen gillade henne. min dotter hade väldigt delade känslor kring att hennes egna biologiska pappa inte brytt sig. Och här kom en person som inte hade några blodband till henne men betraktade henne som sin egna endå. Min dotter kunde inte placera dom känslorna själv.

Det kan ju vara så enkelt att din sambos dotter känner likadant? Att det ligger ett hat att hennes egna mamma inte klarar av sin föräldraroll så som hon önskar. det tog oss närmare tre år innan min dotter bara vaknade upp en dag och ville bli adopterad av min sambo. Vi blev helt förstummade som vuxna.

vi har också bråkat som par och tyvärr har barnen hört det men vi har alltid pratat med barnen efteråt att det är sånt som händer ibland. Och de får ställa öppna frågor.

❤️🌸