Vanligt att nöja sig?

Hörde någon gång att någons mamma hade sagt att en kvinna borde hitta en man som älskar henne mer än vad hon älskar honom.

Håller faktiskt med om det. Tror ett förhållande blir bättre för båda då.

Jag tror att det är ett recept på en dålig relation.

Om mannen får kvinnan att känna sig trygg, åt hållet att han skulle kunna gå över berg och dalar för hennes skull så gör hon inte slut.

Kvinnor avslutar relationen om mannen vill att kvinnan ska vara deras mamma och ta hand om dom. Därför är det då också kvinnan som avslutar. För att hon är den enda som tar ansvar i förhållandet. Enkelt beskrivet.

"Snäll" Det är skillnad mellan att gå över berg och dalar mellan att vara en dörrmatta och göra som man blir tillsagd. De "snälla" dörrmattorna kvalificeras in på en oansvarig mansroll där skilsmässan är ett faktum efter ett tag. Inget tecken på kärlek, snarare tvärtom då det är en inlärd passivitet. Mannen sätter sig i en livbåt före sin kvinna och tittar på henne med tårar i ögonen när båten långsamt sänks ner. Han har nöjt sig med kvinnan.

En man som går all in i relationen där han delar allt, tar med henne i sitt liv, ekonomiskt, beslutande, livet i övrigt. Är en betydligt bättre dynamik än ovanstående. Han sätter sin kvinna i livbåten före sig själv. 

En kvinna borde inte acceptera en relation med en man som är som i första exemplet. Det är bättre att vara singel.

 

Det är en del av det jag pratar om. Det är inte ovanligt att ha delad ekonomi i ett förhållande idag. Tror inte det är positivt för teamkänslan. Finns också par som lever i princip skilda liv under samma tak. De kanske har gemensamt barn t o m. mamman som ansvarar över allt och får be om pengar av den inlärt hjälplösa pappan.

Såna förhållanden är ju giftiga. Mannen kan säkert vara nöjd. Men han älskar inte kvinnan.

Och med ett tillägg:
Hon kan omöjligen stanna kvar i förhållandet under en längre tid, oavsett hur mycket hon älskar honom.
ergo: skilsmässa.

Om det är kvinnan som initierar skilsmässan så handlar det till 100% om en man som inte anstränger sig.

Tråkigt att höra, jag beklagar.
Då anstränger han sig inte för att uppskatta dig. Du funderar på skilsmässa pga det. 100% av de skilsmässor som initieras av en kvinna handlar om en man som inte anstränger sig. 

Jag tycker att det är mannens plikt att uppvakta sin kvinna. Inte tvärtom. 

Tror att de män som säger sig att de får för lite uppskattning av sin kvinna och vill att "båda" ska få uppskattning är såna män som får uppskattning men inte bidrar med något. De vill att kvinnan arrangerar romantiska saker för att de själva är för lata. Då tycker de att de visst gör romantiska saker, vad klagar hon på?

Det borde vara mannens uppgift att uppvakta. Kvinnan kan göra andra saker för att visa uppskattning.

Samma sorts "snälla" män som egentligen tycker synd om sig själv för att de har en inlärd hjälplöshet. De gör som de blir tillsagda och drar samtidigt offerkoftan runt sig. Mannen anstränger sig inte, för att han älskar inte kvinnan.

Ergo:skilsmässa.

Det går en epedemi av sånt när det gäller män.