Jag skulle säga att jag och min man har en sådan relation med varandra. Det vi såg som kärlek innan va mest destruktivt. Intensiva känslor, stark passion och fullständig kaos.
Min man och jag har otroligt roligt ihop, fina samtal, vi har aldrig haft intensiva starka känslor för varandra. Men vi har en sån trygghet, två fina barn och vi tar hand om varandra, vill varandra det bästa och utvecklas massor tillsammans.
Jag hade inte velat ha det på något annat sätt.
Ni har varit öppna med detta för varandra?
Kan förstå att det är svårt att förstå vad kärlek är när ma dragits till destruktivitet.
Ja, men det är passionen som aldrig fanns i början. Det är ju något som bara håller i sig i vanligtvis 6 månader men kanske max 1 år. Så vad spelar det egentligen för roll om vi går från ingenting till sedan djup kärlek medan andra har ett rus och sedan kanske inte ens kommer vidare till djup kärlek eller är missnöjda över att dom inte är lika höga på ruset längre?
Jag ser ändå att vi har valt varandra och jag ser det väl inte som vi bara nöjt oss med varandra.