Vanligt att nöja sig?

Jag var hon som aldrig riktigt älskade sin man utan tog honom för att han ville ha mig och det var enkelt. Har såklart sagt att jag älskade honom men det blev aldrig den där innerliga djupa kärleken. Det höll väl i 20 år innan jag lämnade honom.

Nu tror jag tyvärr att jag hamnat där igen, jag har en man som säger att han vill vara med mig (vilket jag egentligen tror är att han vill ha nån att ligga med) och jag tänker att det är bra för stunden (perioden i livet) att vara med honom. Han har en del saker jag inte alls gillar men vi har bra sex och det räcker för nu.

När jag dejtat så har jag sorterat bort en del som jag verkligen inte kände nått för men några andra har jag känt attraktion till och det har varit tillräckligt bra.