Vanligt att nöja sig?

Kanske att jag och min kille har det lite så. Eller, han var nog mer förälskad i mig när vi först träffade. Nu efter ca tio år ihop har vi en lugn men stabil kärlek. Vi vill varandras bästa, ser till att ha sex regelbundet, låter varandra ha sitt eget liv och intressen, vi kväver inte varandra, uppvisar sällan svartsjuka. Jag ser framemot att åldras ihop, vi kommer få det fint. Men nej, det är inte himlastormande och intensivt. Men absolut att jag nöjer mig. Till skillnad från många som i min ålder (40) verkar göra, då separationerna verkligen haglar omkring mig just nu.