Inlägg från: Ezmeraldah |Visa alla inlägg
  • Ezmeraldah

    Barnets pappa är död. Ska jag berätta?

    Är det möjligt att som privatperson begära dna-test på en död person för att fastställa faderskap? Att det är möjligt rent praktiskt art ta ett dna-test på en död person vet jag förstås. Men jag trodde att det bara gjordes vid misstanke om ett allvarligt brott, i samband med mordutredning exempelvis. Görs det dna-test för att fastställa faderskap på döda personer som inte har gett sitt samtycke? Vilken myndighet kontaktar man då? Socialnämnden? 

    Ett annat alternativ är kanske att så småningom ta kontakt med mamman/änkan och berätta hur det ligger till. Hon kanske redan har förstått det. Om sonen liknar J eller nåt av syskonen så kanske hon tror på att J är biologisk pappa. Arvsfrågan kanske går att lösa på nåt sätt ändå, kanske med hjälp av en jurist. Eller också får väl sonen vara utan arv men får i alla fall veta vem hans pappa var. Och så slipper han riskera att ovetandes bli ihop med sitt halvsyskon i framtiden. 

    En möjlighet är ju att J har skrivit in din son i sitt testamente eftersom han visste att han var biologisk pappa och du var hans bästa vän?

  • Ezmeraldah
    Anonym (Sara) skrev 2025-05-02 02:00:08 följande:

    Förresten verkar det jättekonstigt för de släpper det inte bara sådär , man kan inte bara säga att man inte vet vem pappan är eller inte vill säga och sen är det inget mer med det. De utreder det noga. Du menar att ingen är registrerad som pappa? Eller att du hann träffa din man under graviditeten och gifta dig med honom så att han blev registrerad automatiskt och var ok med det efter att ni hade känt varandra i några månader? Jo men det låter ju troligt .. om jag var du skulle jag fila lite mer på historien.



    Teoretiskt sett kan man väl säga att man var full och hade sex på en krogtoalett med en turist som man inte minns namnet på eller nåt? Det finns väl fortfarande kvinnor som får barn men inte vet vem som är pappa och det inte går att ta reda på det så det får stå "fader okänd" i myndigheternas register? Även om det är ovanligt idag så förekommer det väl? 
  • Ezmeraldah

    Om du inte berättar, ska du gå på begravningen utan att berätta för din son att J är hans biologiska pappa? Hur kommer din son att reagera när han får veta vem hans biologiska pappan var och att han inte lever? 

    Vad säger din man? Undrar inte han vem sonens pappa är? Hur skulle han reagera på att du i alla år undanhllit att din bästa kompis är den du har barn med?

  • Ezmeraldah
    Anonym (Abc) skrev 2025-05-02 07:39:51 följande:
    Man behöver inte ta DNA på pappan. Jag är hyfsat säker på att det duger med hans andra barn för att säkerställa faderskapet.

    Nu för tiden kommer ofta släktskap fram genom kommersiella släktforskningsföretag till exempel Myheritage och liknande. 

    Är det verkligen så? Skulle det hålla juridiskt? I en eventuell arvstvist?

    TS skriver att J (pappan) inte är begravd än och att det inte är svårt att få till ett dna-test. Detta stämmer alltså inte? Det går inte att begära dna-test på död person för att fastställa faderskap? 

    Om vi hypotetiskt säger att syskonen inte vill dna-testa sig - hur gör man då? (Eller om det skulle vara så att J inte är biologisk pappa till syskonen utan de kom till med hjälp av donerade spermier. Nu blir det väldigt hypotetiskt här men ändå.)

    Hursomhelst antar jag att begravning ska ske om några dagar (man brukar inte skjuta på sånt) så TS får kanske skynda sig på om hon ska begära dna-test på pappan... 
  • Ezmeraldah
    Anonym (Elin) skrev 2025-05-02 08:15:42 följande:
    Så då kontaktar de J:s änka? 
    Varför ska de kontakta henne? Vad ska hon göra? Är det inte syskonen som ska dna-testas?
  • Ezmeraldah
    Anonym (Sanna) skrev 2025-05-02 08:35:21 följande:

    Det hände en liknande sak i vår familj bland min fars syskon. Tyvärr fick det barnet ingenting av arvet då dom hörde av sig för sent. Allt var väldigt lustigt. 

    Är arvet redan utdelat så kan inget mer göras vad jag förstod. Så bäst du skyndar dig och vet inte om det kommer hjälpa dig heller. Är ditt barn omyndigt så får ju du arvet.

    För dna test måste du vända dig till rättmedicinalverket, det är enda dna test som kommer accepteras i er situation. Ring dit direkt på måndag och rådfråga.


    Äntligen nån som verkar ha koll. Tack! 

    TS driver att det är "20 år senare" så jag antar att sonen är ca 20 år och alltså myndig. 

    Det räcker alltså inte att dna-testa syskon som nån föreslog?

    Det skulle ju kunna vara så att familjen vill TS son väl och vill se till att han får en summa pengar om de får veta att J var hans biologiska pappa. Personligen tycker jag inte att pengarna är det viktigaste utan att TS son och hans halvsyskon får veta sanningen. 
  • Ezmeraldah
    Anonym (Sara) skrev 2025-05-02 09:43:26 följande:
    Jo fast nu pratar vi ju om verkligheten (även om jag fortfarande tror att historien är påhittad) och inte teoretiskt. Det kanske går att komma undan på något sätt men det är inte lätt och de släpper det verkligen inte så lätt. Mitt ex blev till just på en krogtoalett och han fick inte veta vem hans biologiska pappa var förrän han var vuxen (och pappan levde , det var ingen som tog DNA från en nyss avliden kropp). Däremot var det en annan som stod som pappa då. Kan ha varit så att mamman faktiskt trodde att den andra var pappan, det är jag lite osäker på.. men eftersom exet är pappa till mitt barn är jag tacksam att jag vet vem den biologiska pappan är även om de inte har någon relation nu.

    Det krävs nog väldigt mycket för att de ska skriva att fadern är okänd. När reglerna ser ut som de gör i Sverige med till och med ägg och spermadonation (barnet har rätt att få veta), tror du verkligen det är så lätt att ingen ska stå som pappa? Även om du säger att det var en turist på en krogtoalett kommer de utreda det vidare. Vilken krog var det? Kanske de frågar andra som var där. Och dessutom är det extremt fel mot barnet att säga det när man faktiskt vet vem som är pappan. Tänk om TS hade gått bort innan pappan och så behöver sonen till exempel en njure eller något annat eller drabbas av någon genetisk sjukdom eller om det finns någon sjukdom i släkten som han borde veta om innan han skaffar barn. 
    Jag förstår allt det där. Och nej, jag tror absolut inte att det är lätt. Det har jag inte påstått heller. Men helt omöjligt kan det väl inte vara?

    Jag misstänker också att TS är påhittad men tycker att frågeställningen är intressant ändå.

    Tänk om man helt enkelt inte vet vem pappan är eller hur man får tag i honom? Det är väl många som har ONS utomlands på semestern med nån de bara vet förnamn på? För 20 år sen hade man ju inte heller samma möjligheter att kolla upp folk via sociala medier och liknande (jo, det kunde man till viss del men inte på samma sätt som idag).

    Exempel; "Jacob", 31 år, från Berlin, lång och mörk, iklädd mörkblå jeans och vit skjorta, som jag träffade på Club Texas i London lördagen den 11 april och hade sex med i parken några kvarter bort, säger vi. Ska de kontakta Club Texas och fråga om de sett nån lång och mörk kille i 30-årsåldern som hade jeans och vit skjorta? Kontakta stammisar och fråga? Förhöra min väninna som var med på klubben? Gå till parken och fråga folk om de sett nåt? Efterlysa Jacob på nätet? Kontakta tyska myndigheter eller polisen i Berlin? Kontakta flygbolag och fråga om de känner igen signalementet? Gå igenom alla tyska killar i 30-årsåldern som flög mellan Berlin och London i maj månad och kalla dem till dna-test?

    Alltså jag ifrågasätter inte det du säger. Du låter trovärdig och jag håller med dig i sak. Jag tänker bara att helt omöjligt kan det väl inte vara? 

    Och vad händer om man vägrar berätta då? Blir man åtalad? Fängelse? 

    Det är klart att det är fel att TS har ljugit! Det tycker jag att jag har varit väldigt tydlig med.

    TS kan förhoppningsvis själv berätta hur hon har lyckats undanhålla för myndigheterna vem pappan är. Nu var det ju 20 år sen så det kanske var annorlunda då. Kanske uppgav hon en annan man som pappa. 
  • Ezmeraldah
    Cheers skrev 2025-05-02 10:18:38 följande:
    Berätta inte för hans fru och famil,j utan bara för din son så får han avgöra om han ska ge sig tillkänna.

    Om han vill ärva i framtiden så har han ju rätten på sin sida. Och han kanske välkomnas av familjen, vem vet.

    Just det. Det kan ju finnas nån farmor eller farfar som han kan ärva i framtiden. Om nu detta med arv är viktigt.
  • Ezmeraldah
    Egon den stora skrev 2025-05-02 09:37:31 följande:

    Har man hållt tyst i alla år så ska man bara fortsätta med det tycker jag.  Det blir lite väl uppenbart att det bara är pengarna som hägrar.  Hade du skrivit berättelsen utan att nämna arvet hade du kanske fått andra svar. 


    Jag tycker att TS vuxna son har rätt art få veta vem hans biologiska pappa är. Han har rätt att välja själv om han vill vara med på begravningen och ta farväl av sin biologiska pappa. Och han har rätt att bestämma om han vill ta kontakt med halvsyskon och andra släktingar. Även om han säger att han "inte är intresserad" nu så kan det vara viktigt för honom längre fram i livet.
  • Ezmeraldah
    Anonym (Leva) skrev 2025-05-02 09:11:19 följande:

    Karl Strömfält begärde gavöppning för att se om hans far var den adelsman som misstänktes. Halvsyskonen vägrade topsa sig gör DNA-prov.


    De flesta kremeras väl nuförtiden? 
Svar på tråden Barnets pappa är död. Ska jag berätta?