WhatDoYouWant skrev 2025-05-02 21:15:11 följande:
Hej.
Kom ihåg att oavsett vad utredningen säger så är du fortfarande du: du har precis som alla andra upplevt erfarenheter genom ett filter ur ditt perspektiv, dina bedrifter är fortfarande dina egna, din familj och de som valt att vara dina vänner är samma som innan.
Om utredningen visar att du har borderline får du förhoppningsvis verktyg som kan hjälpa dig att bättre hantera utmanande situationer eller förebygga att de händer. Om utredningen visar att du inte har borderline kan du läsa på om det och välja vilka verktyg du vill applicera på dig själv som känns relevanta.
Så vanligt att människor identifierar sig själva med sin diagnos. Att växa upp utan en diagnos och hjälp är jobbigt men inget du kan göra något åt nu. Istället har du fått (fördelen?) att växa upp med kanske fler utmaningar än andra, men utvecklats och lärt dig att hantera olika situationer och verkar klarat det ganska bra (oavsett känslor av att vara annorlunda eller imposter eller vad du kan känna).
Du är unik, och samma person som dagen innan du fick en eventuell diagnos. Ta de delar från utredningen som passar dig och gör något bra med det. Det kommer finnas deler som inte stämmer på dig, strunta i dem.
Du väljer själv vilka du delar detta med och hur mycket.
En partner ska man förstås kunna dela mycket med, men tyvärr finns fördomar hos alla. Berätta för honom att du är samma person som innan (precis som jag förklarar för dig nu), så de delar han älskar med dig finns kvar, precis som de delar som irriterar honom. Och om han drar på studs - du vet redan svaret på det?då är han inte värd din tid!
När de fördomar på jobbet får du väga hur trygg du känner dig med chefen, alla på jobbet behöver inte veta. Det kan vara en hjälp att ha alla kort på bordet (du väljer själv om du vill berätta redan under utredning eller först om du för ett bekräftande svar). Det kanske också räcker man att berätta vilka utmaningar du har och hur du vill bli stöttad kring dessa för att lyckad i din nya roll. Dvs ta upp dem som sk svaga/utvecklingsbara sidor - kom ihåg att du redan blivit befordrad, baserat på dina meriter, de skulle inte gjort det om de inte trodde att du var rätt person för detta! Och du skulle väl inte accepterat om du inte någonstans inom dig tror att du klarar av detta?
En dag i taget, och tappa inte dig själv, kom ihop att du är du, inte en diagnos. Det betyder att du är unik och det finns ingen standardmodell alla-borderlineare-är-exakt-så-här-och-varken-mer-eller-mindre.
Tack för din beskrivning. Den var nyttig och lugnande att läsa. Du har ju helt rätt. Jag blir ju inte en ny person om jag nu får diagnosen. Men jag har möjlighet att få rätt typ av hjälp.
jag berättade faktiskt för min pojkvän igår. Han tog det hela med ro och tror inte Borderline är rätt diagnos men som han själv sa, han är inget proffs.
Jag vet att jag är bra på mitt jobb och är en arbetsmyra som älskar ordnade strukturer och utvecklingsmöjligheter.
