Chockad och förkrossad

Jag förstår att detta känns jättetufft och ensamt, och jag förstår också att du kanske inte vill berätta för allt och alla, och det behöver du inte heller. 

Som någon säger också, så ta det lugnt. Det är inte alls säkert att du har emotionellt instabil personlighetsstörning. 

Men också viktigt att tänka såhär. De flesta av psykiska besvär, tex som personlighetsstörningar, är ju personlighetsdrag som vi alla har i varierande grader. Det som gör att det blir en diagnos är om de dragen blivit gått så långt att de orsakar lidande för sig själv eller personerna i din närhet. Och det finns ju grader av detta också  

Sen får du inte glömma att en diagnos kan innebära hjälp som du tidigare inte fått, en förståelse för dig själv och hur du är och varför på ett sätt du tidigare inte gjort  
Så kände jag efter min Autismdiagnos  

Men viktigast tycker jag är att du tar det lugnt och ett steg i taget. Det kanske kan räcka med att du har en nära vän eller anhörig du kan prata med detta om i nuläget och OM det sen blir aktuellt så ta det i din takt. 

Men hade jag varit dig så hade jag avvaktat lite med att berätta för sambon. Framförallt tills du själv hunnit smälta det lite. 

Finns här om du behöver lite stöd också 💞