• Anonym (Tårar)

    Separation - var de normalt? Hade ni stått ut?

    Hade ni orkar leva med en man som aldrig tänker på er?

    Inte ville lägga sig samtidigt? Inte ens någon gång i veckan?  Åt ensam på kvällen och satt på sin dator innan han la sig själv. 



    En man som inte var särskilt intresserad av närhet. Du fick driva det sexuella som blev kanske 1-2 ggr per månad. 



    Humörsvängningar. 



    Du  fick ta  alla nätter med barnen och dessutom fick han sovmorgon varje helg och du aldrig. 



    Du lagade all mat och skötte all städning, han kunde dock fylla på tvättmaskinen och lägga disk i diskmaskinen.

    Han kunde inte prata om känslor så de blev aldrig några fina ord. Dock kunde han bli så fruktansvärt elak vid minsta diskussion.

    Diskussionen såg han som ett slagsmål han skulle vinna. Kunde säga fruktansvärda saker till mig. Allt från att jag inte spelar någon roll för honom till att det var tur att jag inte var hans fru. 


     


    Han var paranoid och misstänksam, litade inte på någon och anklagade mig för att vara manipulativ så till den grad att jag trodde på det. Tills mina nära och kära bekräftade att så inte var fallet. 


     


    Kritik kunde han absolut inte ta och blev närmast hämndlysten när någon gick emot honom. 


     


    Vi fick ex inte titta på melodifestivalen för de var hjärndött och inte bra för barnen. De skulle bara läsa faktaböcker. 



    jag försökte boka spa? restaurang?dejtnights, men han förstörde genom att sova genom spaet eller må för dåligt osv?.


     


    I slutet var de till och med gränsfall fel att titta på en film fredag kväll, då skulle man sitta och läsa på om hur man kan tjäna mer pengar. För makt och pengar var viktigast. 


     


    Kände mig så nere i hans närvaro, ingen bekräftelse, närhet eller kärlek. Närmast robbotiskt. 


     


    Han drack vin fre-lör kväll och lör-söndag varenda helg. Vet inte om andra tabletter blandades med också för rusets skull - ingen aning men troligt.


     


    Däremot tjänade han bra och var generös med det han tjänade och tänkte på barnens framtid. Utifrån att lära de läsa faktaböcker osv. 


     


    Men jag grät nog 3-5 ggr per vecka då han sårade mig rejält och barnen blev såklart påverkade att se mig ledsen. 


     


    Utbrott kunde han få och att barnen var nära påverkade inte - han var rätt gränslös. 


     


    Det hela slutade tråkigt, nu är det över. Jag ville inte mer?. Men efter all normaliseringsprocess undrar jag, 


     


    Det jag skriver ovan, är det ?normalt?? Att stå ut med i ett förhållande? Eller är de fel?

  • Svar på tråden Separation - var de normalt? Hade ni stått ut?
  • Anonym (Linn)

    Nej, det är verkligen inte normalt. Och det vet du nog innerst inne, men jag förstår att du vill ha utomståendes syn på det, då man blir ganska hjärntvättad i en sådan levnadssituation som du haft. Vilket fruktansvärt beteende från honom! Blir arg när jag läser. Bra och starkt av dig att lämna! Och utifrån vad du skriver var det helt rätt beslut. Titta inte tillbaka och gå för allt i världen inte tillbaka till den mannen. Hoppas du har folk i din närhet som kan stötta dig i det.

  • Anonym (Tårar)
    Anonym (Linn) skrev 2025-05-03 13:31:13 följande:

    Nej, det är verkligen inte normalt. Och det vet du nog innerst inne, men jag förstår att du vill ha utomståendes syn på det, då man blir ganska hjärntvättad i en sådan levnadssituation som du haft. Vilket fruktansvärt beteende från honom! Blir arg när jag läser. Bra och starkt av dig att lämna! Och utifrån vad du skriver var det helt rätt beslut. Titta inte tillbaka och gå för allt i världen inte tillbaka till den mannen. Hoppas du har folk i din närhet som kan stötta dig i det.


    Uppskattar så mycket att du svarar och skriver detta. Känns som om du förstår min situation för det är som du säger - man blir så hjärntvättad och van. Någonstans tror man att det är en själv det är fel på när han så ofta insinuerade det. När jag frågade om han förstod hur dåligt han behandlade mig så förstod han inte alls. 


    Eftervåldet är ju närmast värre än hur de var innan. skickar meddelande till vänner, grannar, arbetet och sprider skit i syfte att skada mig för han skickar till mig vad han skickat till dem. Usch. 

    brukar de bli likadant i kommande relationer?


    gud vad jag har beskyllt mig själv? som skulle sagt till på annat sätt, oroat mig mindre, inte pratat om jobbet på hemmaplan osv osv, för att minska grälen men i slutet var jag 100% anpassad och ändå blev det kaos?..😢


     

  • Anonym (Linn)
    Anonym (Tårar) skrev 2025-05-03 13:45:56 följande:

    Uppskattar så mycket att du svarar och skriver detta. Känns som om du förstår min situation för det är som du säger - man blir så hjärntvättad och van. Någonstans tror man att det är en själv det är fel på när han så ofta insinuerade det. När jag frågade om han förstod hur dåligt han behandlade mig så förstod han inte alls. 


    Eftervåldet är ju närmast värre än hur de var innan. skickar meddelande till vänner, grannar, arbetet och sprider skit i syfte att skada mig för han skickar till mig vad han skickat till dem. Usch. 

    brukar de bli likadant i kommande relationer?


    gud vad jag har beskyllt mig själv? som skulle sagt till på annat sätt, oroat mig mindre, inte pratat om jobbet på hemmaplan osv osv, för att minska grälen men i slutet var jag 100% anpassad och ändå blev det kaos?..😢


     


    Du måste förstå att det spelar ingen roll om du hade varit, betett dig eller gjort på något annat sätt. Problemet ligger hos honom, den han är, och han skulle bara ha hittat annat att anmärka på och bråka om. Du verkar ha gått på tå runt honom för att inte trigga bråk och tryckt tillbaka det som är du, din personlighet. Och i en sund relation ska man ju aldrig behöva göra det. Klart du ska kunna prata om ditt jobb, uttrycka oro m m utan att vara rädd för att han ska bråka. Att han behandlat dig så här illa är inte ditt fel!
  • Anonym (Hallonbåt)

    Jag hade gjort slut efter de första två raderna i ditt inlägg, fast de knappast var värst.

    Antingen lever man ihop i kärlek och då har man en gemensam rytm i vardagen och vill vara med varandra, eller så kan man lika gärna vara singel.

  • Anonym (H)

    Hade inte velat leva i en sådan relation.

  • Dardiskåne

    näää tycker att han har gått över alla gränser , tycker inte att du förtjänar att spendera livet med en sånt människa ! Livet är förkort ... Blir arg när jag läser allt detta du har gått igenom !  

  • Tecum

    Inte normalt någon dag i veckan! Börja förbered för separation genast!

  • Radha

    Hade absolut inte velat leva i en sådan relation, det låter som att han har ett stort ego som du fått huka under (och även barnen kanske). Bra att du gjorde dig fri från det <3 

  • Anonym (Tårar)

    Till alla er som har svarat! Så mycket godhet och så tröstande ord!!! TACK! Om ni bara visste hur dessa orden hjälper mig där jag är just nu. De är som om de läker såren att läsa det ni skriver igen och igen.

    Regelbunden trauma var min verklighet. Så mycket trauma att jag till sist var van vid att lägga mig med klump i magen och drömma mardrömmar om att han ska överge mig (han hotade med de ofta) och vakna till nya kränkningar?. fyyyyy?. 


    Och trots allt så infinner sig osäkerheten ibland - kunde jag gjort något annorlunda? Men som någon av er skrev, jag kunde nog inte gjort något annorlunda. Han skulle hittat fel oavsett? 

    Jag bara önskar att jag varit smartare och inte bildat familj med en sådan här person 😢

  • Anonym (Tårar)
    Radha skrev 2025-05-03 19:39:23 följande:

    Hade absolut inte velat leva i en sådan relation, det låter som att han har ett stort ego som du fått huka under (och även barnen kanske). Bra att du gjorde dig fri från det <3 


    Så rätt!!! Tack!!! Hur förstod du detta med egot? Varför tror du han gjorde såhär?
  • Anonym (Tårar)
    Anonym (Linn) skrev 2025-05-03 14:40:16 följande:
    Du måste förstå att det spelar ingen roll om du hade varit, betett dig eller gjort på något annat sätt. Problemet ligger hos honom, den han är, och han skulle bara ha hittat annat att anmärka på och bråka om. Du verkar ha gått på tå runt honom för att inte trigga bråk och tryckt tillbaka det som är du, din personlighet. Och i en sund relation ska man ju aldrig behöva göra det. Klart du ska kunna prata om ditt jobb, uttrycka oro m m utan att vara rädd för att han ska bråka. Att han behandlat dig så här illa är inte ditt fel!
    Det här hjälpte mig sååååå <3 tack!! det du skriver är det som känns sant innerst inne. Jag tror inte det hade spelat någon roll vad jag än gjorde. Ändå finns det en liten gubbe på axeln som säger - men om du gjort si eller så?. Hade du hållit ihop familjen?.

    MEN jag vet att det i slutet var outhärdligt. Det var som ens värsta mardröm. Utbrott, kränkningar, plötsligt dricka vin och bli elak på en vardag. Höja rösten inför barnen? en gång sa han till ett av våra barn efter att han sårar mig enormt ?kan du be mamma vara tyst?.?. allt för att plåga mig, komma åt mig, skrämma mig?..

    jag vet inte vad han var.. men de kändes inte mänskligt när jag Grät att han fortsatte säga elaka saker och kränka mig?.. medkänsla fanns inte alls 😢
  • Anonym (44)

    Han verkar vara en djupt störd individ som inte förtjänar att ha människor runtom sig, då han inte bidrar med något gott till andra.

    Han verkar vara för världen vad en hemorrojd är för mitt ass!

Svar på tråden Separation - var de normalt? Hade ni stått ut?