Milatinkorb

Sat 3 May 21:15

49 svar

18 år och gravid (igen) efter utomkvedshavandeskap

Hej!
Jag är 18 år gammal och har ett utomkvedshavandeskap på nacken. Det hände under förra hösten, lite mer än ett halvår sedan. Det var väldigt traumatiskt då det hela gick väldigt fort och de behövde operera bort en äggledare akut i v. 6+2. Jag och min pojkvän fick reda på att jag var gravid bara någon timme innan vi åkte in till akuten tillsammans med min mamma, anledningen till att jag testade var för att jag hade extremt ont på högersidan av nedre magen. Vi försökte aldrig aktivt utan har bara slarvat med skydd eftersom jag tidigare reagerat väldigt dåligt på hormonella preventivmedel.

Iallafall för att komma till saken: ?Jag är nu gravid igen. Hade inga misstankar om att jag var gravid alls och inga symptom, jag hade brunaktiga och rosa flytningar samt molvärk under vad jag var helt säker på skulle vara min ägglossning (då jag hade min mens ca 2v tidigare och alltid känner av min äl). Vi hade sex på fredagen och då fick jag en mindre blödning som var klarröd, vilket jag tyckte var konstigt då jag haft många mensrelaterade problem innan men det var väldigt länge sedan något sånt hände. När blödningarna inte försvann bestämde jag mig för att ta ett test på söndagen. Testet var digitalt clearblue och visade positivt.
Jag fick såklart en chock, jag trodde inte alls detta var fallet utan testade mest för att jag testat regelbundet efter mitt utomkveds förra hösten (oregelbundna cyklar och vill inte upprepa samma trauma igen). Jag har ingen aning om vad jag vill göra, då jag har misstänkt pcos och många hormonella problem är jag rädd att inte kunna bli gravid i framtiden. Min dröm har alltid varit att bli mamma, och gärna ganska tidigt, men kanske inte såhär tidigt. Min pojkvän (fyller snart 18) som jag varit tillsammans med i ungefär 1,5 år, känner sig inte alls redo, vilket jag förstår och respekterar.

Jag ringde iallafall gyn och fick komma för ett tidigt ultraljud då läkaren i höstas rekommenderade att jag skulle göra det om jag blev gravid igen. Hon kunde inte se något på ul, hon kände att min livmoder var förstorad och svullen men slemhinnan var ganska tunn. Jag hade en mensliknande blödning som var ganska lätt för att vara min mens den 11 april och senaste mensen innan det var 15 mars. Vi utgick från att förra var en ?spökmens?, vilket betyder att jag var i v. 6+3 vid ultraljudet. Hon misstänkte att blödningen jag hade kan ha varit ett missfall, men att jag också skulle kunna vara gravid (alt utomkveds igen men hon såg inget onormalt när hon kollade äggledare och äggstockar). Eftersom läkaren i höstas såg klart och tydligt att det var utomkveds tidigare i graviditeten förra gången, samt att jag inte fått några smärtor eller så på en sida än, skulle jag och barnmorska säga att det är ganska orimligt denna gång. Jag fick iallafall ta blodprov m 2 dgr mellanrum för att kolla om hcg går upp eller ner, men missade tiden häromdagen för att jag inte kunde sova. Jag ska in imorgon (söndag) för provtagning nr 2 och får svar imorgon eller måndag.

Jag är nu fast i ett jäkla dilemma, samtidigt som jag mår så förbannat illa hela dagarna och är extremt trött. Jag har också haft mensliknande blödningar sedan i tisdags och molvärk som lätt mensvärk nästan hela tiden. Vi båda går fortfarande i gymnasiet, jag har ett extrajobb där jag tjänar hyfsat (ca 5000/månad) där möjligheten finns att jobba mer. Jag vet att vi skulle få det att funka, våra familjer hade stöttat oss genom vått och torrt. Jag vet inte hur jag ska tänka kring att behålla eller göra abort om situationen kommer där jag behöver ta det beslutet, och jag vill heller inte involvera våra familjer eller någon utomstående halvdryg läkare i det beslutet.

De enda som vet just nu (lördag) är mina två närmsta vänner och min pojkvän, jag är i skrivande stund i vecka 7 och eventuell bebis är storleken av ett blåbär. Jag vill ha alla råd jag kan få. Har du gjort en abort, är en mamma eller ung mamma så uppskattas alla tankar och råd. Detta blev långt men hoppas någon irkar läsa och har några fina tankar att dela med sig av, om du bara ska skriva ?använd skydd ungjävel annars blir det såhär? så kan du dra åt fanders för det är lite försent för det rådet.??
Tack!

Milatinkorb

Sat 3 May 21:47

#2

Anonym (qwerty) skrev 2025-05-03 21:44:18 följande:

Sluta slarva med skydd om ni knullar är enda rådet jag kan ge dig.

Någon läste inte till slutet guys <3

Milatinkorb

Sat 3 May 23:17

#8

Anonym (a) skrev 2025-05-03 21:56:18 följande:

Man brukar få prata med en kurator om man är osäker på beslutet. Vi kan inte råda till mycket här.

Jag har extremt dålig erfarenhet av vården/psykiatrin och vill inte involvera nån Karin på umo i mitt beslut, annars hade jag gjort det.

Milatinkorb

Sat 3 May 23:21

#9

Anonym (Tid) skrev 2025-05-03 22:39:25 följande:

Prata med kurator och ge det lite tid. Du har väl knappt hunnit smälta att du är gravid ens?

Nu är jag mycket äldre men blev oplanerat gravid. Satte en deadline två veckor fram och sa till mig själv att innan dess tas inga beslut. Tankarna får ta sin tid och svänga fram och tillbaka. Slutade med att vi behöll och nu har jag en liten grabb på tre månader som ligger och sussar bredvid mig. Älskar honom, men det är väldigt tungt att vara förälder också. Prata mycket med pappan. Jag tycker att ett barn har rätt till två engagerade föräldrar (om inte det är ett val att skaffa barn på egen hand, min poäng är att ingen unge ska behöva känna sig bortvald) så jag tycker personligen att det är jätteviktigt att pappan också är med på tåget. Att han inte är redo, vad innebär det i ert fall? Vad får det för konsekvenser för barnet?

För egen del hade jag inte velat ha barn när jag var tonåring. Jag visste verkligen ingenting om livet då, jämfört med nu efter 30. Fast man trodde att man hade koll, då. "Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag vet."

Jag var exempelvis tillsammans tio år med mitt ex, från att jag var 17. Var helt övertygad om att vi skulle spendera resten av livet ihop och vid 25 ville jag ha barn. Det blev inte så och två år senare tog det slut. Först då insåg jag att relationen jag varit i inte alls var speciellt fantastisk och att det fanns så mycket mer av livet att upptäcka och lära sig.

Men som sagt, låt tankarna få ta sin tid. Lyssna in både känslor och förnuft. Bolla tankar med någon opartisk. Det blir nog bra, oavsett vad du väljer.

Tack för superfina råd! Min pojkvän känner nog mest att han inte är redo för ansvaret det innebär, men jag vet att han hade stöttat oavsett och varit en fantastisk pappa. Har själv gått igenom en del i livet och vet mina värderingar klart och tydligt, mitt utomkveds i höstas gjorde också att jag mognade till rejält så jag skulle klassa mig själv som betydligt mer mogen än många andra i min ålder. Tycker det låter bra med en "deadline" för att inte ta något förhastat beslut! Tack!

Milatinkorb

Sat 3 May 23:22

#10

Anonym (qwerty) skrev 2025-05-03 23:11:21 följande:

Anonym (a) skrev 2025-05-03 21:55:13 följande:

Ack så skönt att vi har vuxna som beter sig såhär. Såna som kan läsa en trådstart.

Det är ju fakta. TS har redan blivit gravid en gång och fick komplikationer, och om det var såååå traumatiskt så är man jävligt noga med skydd för att det inte ska ske igen. Nu är hon gravid igen, och kommer säkert göra abort för det är för tidigt i livet. Om ett halvår är hon gravid igen eftersom ingen av dem verkar veta hur man gör med en kondom.
Det är celibat eller skydd som gäller. Någon måste ju påtala det eftersom det inte görs hemifrån eller helt enkelt inte gått in.

Jag är väl medveten om riskerna men du måste också förstå att så många gånger jag blivit sviken av sjukvården kring preventivmedel har jag inget hopp där. Vi har för övrigt använt skydd efter första graviditeten, inte för att det är din sak att lägga dig.

Milatinkorb

Sun 4 May 00:11

#12

Anonym (a) skrev 2025-05-03 23:28:40 följande:

Men du vill involvera FL? Karin på Umo(= dvs sjukhuset, ej Umo) är utbildad och möter många i din sits.

Ja jag litar hellre på råd och insikter från andra människor som varit i liknande situationer. Hellre det än att ha en 90% risk att stöta på en pessimistisk medelålderskvinna som inte varit i situationen själv, vars främsta jobb är att övertala mig att göra en abort för att hon inte kan se båda sidorna av myntet.

Milatinkorb

Sun 4 May 00:31

#15

Anonym (a) skrev 2025-05-04 00:13:26 följande:

Dags att växa upp om du tänker behålla barnet. Jisses.

Jag utgår endast från min egen erfarenhet som är ganska bred, det är väll ändå inte din sak att kommentera på vart jag väljer att vända mig? Jag vet vad dessa kuratorer och barnmorskor hade sagt; för jag har suttit i deras patientstol tidigare, och de råden har jag redan tagit med i beräkningen.

Milatinkorb

Sun 4 May 01:22

#17

Gullvivor skrev 2025-05-04 00:29:36 följande:

Jag blev själv 18 år samma år som min äldsta föddes. Inget jag ångrar idag, tycker fördelarna med att vara just ung förälder överväger nackdelarna.

Sedan är det ju viktigt med vissa förutsättningar innan man planerar barn, som stabil ekonomi och ett bra förhållande.. men när graviditeten väl är ett faktum så får man enligt mig göra det bästa av situationen inför bebisens ankomst. Jag skulle personligen aldrig råda någon till abort oavsett situation utan anser att det mesta löser sig när bebisen väl kommer.

Tack så hemskt mycket för perspektivet och råd! Jag är nyfiken på vad du tycker är fördelaktigt och inte 🤔 Mest för perspektivets skull! Jag tror inte att jag psykiskt skulle klara en abort så jag tror att det lutar åt andra hållet om nu beslutet är mitt (det kunde som sagt vara ett missfall). Tack!

Milatinkorb

Sun 4 May 01:28

#18

Anonym (Isabella) skrev 2025-05-04 00:51:36 följande:

Jag fick mitt första barn när jag var 18 (nästan 19), hade också varit gravid innan och fått ett missfall i vecka 11. Vi hade inte direkt försökt aktivt men haft oskyddat sex.. Vet att det låter väldigt dumt nu i efterhand men det var mest för att jag ville veta om jag kunde bli gravid , man fick liksom höra överallt på ungdomsmottagning och i skolan att man typ blir gravid så fort man slarvar nån gång.. Jag blev inte det och tänkte att något kanske var fel så vi fortsatte ?slarva? och till slut efter ett år ungefär blev jag gravid , fick missfall, var ledsen på grund av det och ville bli gravid igen.

Iallafall så är jag såklart glad att jag har min äldsta dotter, hon tar snart studenten nu. Men det har absolut inte varit lätt .. Pappan var våldsam mot mig och jag lämnade honom när hon var knappt ett år , sen ledde det ena till det andra och jag började jobba på strippklubb när jag pluggade på komvux , fastnade där i många år eftersom det var bra pengar.

Nu är jag 37 år gammal och håller på med högskoleutbildning som jag har fått avbryta två gånger på grund av barn nummer 3 och 4. Är mammaledig nu med yngsta som förresten blev till på första försöket fast jag trodde när jag var ung att jag hade svårt att bli gravid. Det är iallafall INTE lätt att plugga med småbarn och föräldrapenningen är katastrof.

Så det jag vill säga är väl mest att jag inte skulle rekommendera någon att skaffa barn så tidigt. Vill inte säga till någon att göra abort för det måste man ju bestämma själv men tänk igenom noga hur du ska göra. Ångrar som sagt absolut inte min dotter men mitt liv blev väldigt väldigt svårt bland annat för att jag fick barn så tidigt. Det hade gjort jättestor skillnad att ha en utbildning innan. Lycka till iallafall!

Jag är i ungefär samma sits som dig som 18åring, trodde också jag hade väldigt låga chanser iom att jag inte blivit gravid innan i höstas med min nuvarande kille och fått höra från vården att det kan vara svårt i mitt fall. Tack så hemskt mycket för ännu ett perspektiv, trodde verkligen inte att någon skulle se mitt inlägg och i sin tur dela med sig av sina erfarenhete, så det gör mig väldigt glad. Jag är glad att det gick bra för dig till slut! Jag undrar också - om jag får fråga - hur reagerade era föräldrar? Fick ni något stöd från dem ekonomiskt/emotionellt? Jag har även varit i destruktiva relationer tidigare och är verkligen 100% säker på att min pojkvän aldrig någonsin skulle vända, han är världens finaste och when you know you know liksom. Och det tror jag också underlättar iom att det inte skulle bli en belastning av en så hemsk relation också, jag beklagar att även du behövde gå igenom det för det är då fan inte lätt. Tack så mycket för insikterna!

Milatinkorb

Sun 4 May 20:09

#20

Anonym (a) skrev 2025-05-04 10:28:47 följande:

Att döma ut alla logiskt om man varit med om saker men det är inte ett tankesätt som funkar med graviditet och barn.

Jag förstår vad du menar, men i detta fall tycker jag inte att mitt beslut att inte prata med kurator förrän jag själv kommit fram till ett beslut gör mig till en dålig förebild eller en dålig förälder. Det visar bara att jag vill skapa min egen uppfattning utan att låta yttre påverkan förändra MITT beslut. Jag vill ha andras erfarenheter för att få nya perspektiv och insikter för att kunna bilda min egen uppfattning. En kurator som aldrig varit i en sån situation kan inte ge mig det, däremot kan det vara bra att prata om oron osv kring allt med någon inom vården när jag känner mig redo för det, absolut.

18 år och gravid (igen) efter utomkvedshavandeskap

INNEHÅLL