Tror jag är autistisk. Livet funkar inte.
Det spelar egentligen ingen roll om du har en diagnos eller inte, du fungerar ju som du gör och det som fungerar för dig, gör ju det oavsett diagnos eller ej!
En diagnos är mest till nytta om man behöver hjälp av vården, typ LSS-boende, eller en arbetsterapeut för att hjälpa sig fungera i vardagen, typ komma i tid till arbetet eller rutiner för att betala räkningar.
I vissa fall God man/stödperson så att man som autist får hjälp att kommunicera med vård och myndigheter.
B-kriterierna i Autism ska nog vara ganska påtagliga innan de skapar problem i ens liv, d.v.s. de med ordning & reda, beroende av rutiner eller knepig fascination av sensationer.
Kollegor eller andra man har att göra med, har förhoppningsvis berättat om man uppfattas som en jobbig paragrafryttare.
Det svåra är ju A-kriterierna, d.v.s. den sociala funktionsnedsättningen. Att man har väldigt svårt att begripa sig på hur man gör i människobyn.
Intelligens kompenserar extremt mycket för det, och kan maskera autismt väldigt länge.
Är du ändå nyfiken, kan en bra fråga vara:
"Känns det naturligt att prata med andra, eller måste jag hinna få tid att tänka igenom min kommunikationsmanual jag lärt mig genom åren".
Slutligen vill jag verkligen rekommendera Netflix-serien "Love on the spectrum". Där kan man lära sig väldigt mycket om autism. Otroligt varm och respektfull serie, om än hög cringe-faktor.
Hoppas du hittar ett sätt att må bra!