Varför anses det så fult att vara stolt över betyg eller liknande?
Alltså, varför? Jag är i 40-årsåldern och det enda, förutom min familj, jag någonsin lyckats med är mina betyg i skolan och universitetet.
Jag är tjejen som aldrig blev vald till lucia genom precis hela skolåren, tjejen som fått höra av killar att "vet du, du är så himla ful". Tjejen som aldrig lyckats med idrott (vi hade ett klubbmästerskap i idrotten jag utövade som var en bedömningssport med många grenar, jag var den enda av alla deltagare som inte gick därifrån med en medalj). Hon som aldrig fått en ros eller kort på alla hjärtans dag, hon som aldrig kort sagt lyckats med något som andra visat upp och "skrutit" med. Inte populär, ingen idrottstalang, inte bra på musik och sång.
Däremot hade jag lätt att plugga och fick bra betyg, det är det enda jag haft. Men varje gång jag nämnt något om att jag varit stolt över det så har folk sagt åt mig att vara tyst och inte skryta, för andra inte haft det lika lätt. Ingen har dock sagt åt dem som framhävt andra saker de haft det lätt för och där jag verkligen försökt men misslyckats.
Varför är det såhär? Funderar på det just då jag har egna barn som jag vill kunna stötta rätt beroende på vad de vill och kan och lyckas och misslyckas med.
