Hur ska jag ändra på min känsla?

Du ska inte betala mer än honom. 

Gör en överenskommelse om att ni delar fiftyfifty. Om han säger att han inte har råd så får ni väl hitta på något billigare. Skogspromenad, tevekväll, vitkålsgratäng...

Vet du om att han har en "dålig lön"? Eller kan det vara så att han helt enkelt har höga kostnader i sin ekonomi och budget (hus, hemmavarande barn etc), och kanske även små marginaler...

Är det något han är öppen med eller är detta något du bara "listat" ut, utifrån ert umgänge?

Somliga är kanske också mer aktsamma med sina pengar, när det kommer till hämtmat, nöjen på stan etc speciellt om de har tajta marginaler i sin ekonomi.

Vad är det som är avtändande? Att du betalar mer än han? Eller att ni inte kan "leva på samma nivå"?

Du skall givetvis inte behöva betala mer än han, men samtidigt så kan du inte heller kräva att ni skall käka hämtmat på fredagen och bowla på lördagen, veckan innan löning (om han inte har "råd").

Så antingen så får ni snacka om detta. Eller så får du bestämma dig för hur du vill ha det.

Jag har högre inkomst än min särbo. Jag har inga bekymmer med att bjuda henne på en lunch på stan, eller en utekväll med bubbel och drinkar. I min värld så jämnar det ut sig och vi älskar varandra för de vi är och vi trivs tillsammans. Att räkna kronor hit och dit har aldrig varit min grej...

Det gör jag ju för att jag inte vill äta makaroner och köttbullar eller alltid vara utan nån aktivitet på helgen. Men ja, det börjar skava.

Visst är det inte så upphetsande men just nu pga en del saker jag inte kan påverka (situationen kommer att förbättras inom ett par månader) lever jag löning till löning, det är jättejobbigt, jag kan betala mina räkningar men hämtmat strax innan löning klarar jag inte om jag inte snålat extra i början av månaden. Min kompis ville åka till spa på sin födelsedag, jag förklarade att jag verkligen ville men inte kunde, hon bjöd då mig, hon förklarade att det här var något HON ville göra, och hon ville göra det med mig, om du försöker se det som att du gör det för dig själv med rätt sällskap så blir det mer som en gemensam aktivitet, vet inte om jag får fram hur jag menar, haha..... Jag skulle däremot ta upp ett samtal, är det en övergående period  där ekonomin förbättras eller "sitter han i skiten" så att säga, 

En tillfällig period skulle jag inte ha problem med att betala merparten så länge jag själv har ekonomin till det, men att försörja en annan  vuxen är inget på min agenda 

Såklart vi kan göra sånt som inte kostar, och äta billig mat. Men NÅN GÅNG skulle jag vilja göra/äta saker som kostar mer.

Det verkar inte vara en övergående period utan ha iallafall varit såhär senaste åren.

Och jag förstår hur du menar att jag kan försöka tänka men det går inte. Jag tycker det är osexigt.

Jag har själv inte massa pengar. Jag studerar och har ett litet extrajobb. Så jag kan inte betala för oss båda hela tiden. 

Jag hade fimpat honom, det låter hårt men jag skulle inte inleda en relation med någon som har en svag eller dålig ekonomi. Det leder alltid till problem, förr eller senare, såvida du inte vill förstås skjuta till pengar hela tiden. Jag hade backat undan och sökt vidare alternativt hellre varit ensam.

Ok, då hade jag nog tagit mig en tankeställare om jag vill ha ett "enklare" liv, typ filmkvällar i soffan eller om jag faktiskt vill ha det där lilla extra, det finns ju inget som hindrar att du umgås med dina väninnor på utemiddagar men jag fattar ju att man vill vara med sin partner

Känns bara så elakt av mig. Men jag tänker också på när jag pluggat klart snart, då kommer jag definitivt ha mer pengar än honom. Och jag vill inte leva mitt liv utifrån de ekonomiska premisser han har nu.