NPF ärftlighet

6 st?

Varken jag eller min man har npf, däremot ett av barnen. Npf är ju inte ärftligt på samma sätt som bruna ögon tex, där man antingen har genen eller inte. Både jag och maken har vissa drag av npf men det har inte utgjort några direkta problem för oss i livet. Alla har vi ju bra och mindre bra sidor liksom. Vårt barn har däremot fått flera av de här dragen och det påverkar så pass mycket att hen fått diagnosen adhd. 

Jag har en förälder med (iofs odiagnosticerad) npf, men som sagt har jag inte ärvt min förälders svårigheter. Min man har också npf i sin släkt, men har det inte själv. 

Arv av personliga egenskaper är inte riktigt så enkelt som du lägger fram det. 

Många som är vuxna idag klarade skolan utan större problem som skolan var på 80-talet. Men om de skulle gå i skolan idag skulle det inte funka. Så därför har man inte upplevt att man har adhd. Barnen ärver adhd problematiken och får stora problem i dagens skola. När det uppmärksammas så har man redan två-tre barn.

Det är ju ovanligt med 6 barn, diagnos eller inte.

Inte väldigt ovanligt, men ganska ovanligt, bland svenskar och andra västerlänningar.

Har du missat att födelsetalen länge har varit ganska låga i Sverige och liknande länder? (Dock inte så alarmerande låga som nu).

De flesta får 1-3 barn. Runt 2 barn per kvinna har varit snittet sen 70-talet. (Nu är det dock ännu lägre.)

Hur många känner du som har 6 barn eller fler? Jag känner inte en enda, inte närmare. Känner en familj med 4 barn, alla andra har 3 eller färre.

Men visst, i en del andra kulturer är det fortfarande vanligt med 6-7-8 barn per familj, liksom i vissa invandrargrupper. Men det har inte varit vanligt i Sverige på länge.

Min pappa och hans syskon föddes på 30- och 40-talet, de var 8 barn. Redan då ansågs de vara en ovanligt stor familj. Deras grannar hade 4 barn, det ansågs mer normalt enligt pappa.

Inte väldigt ovanligt, men ganska ovanligt, bland svenskar och andra västerlänningar.

Har du missat att födelsetalen länge har varit ganska låga i Sverige och liknande länder? (Dock inte så alarmerande låga som nu).

De flesta får 1-3 barn. Runt 2 barn per kvinna har varit snittet sen 70-talet. (Nu är det dock ännu lägre.)

Hur många känner du som har 6 barn eller fler? Jag känner inte en enda, inte närmare. Känner en familj med 4 barn, alla andra har 3 eller färre.

Men visst, i en del andra kulturer är det fortfarande vanligt med 6-7-8 barn per familj, liksom i vissa invandrargrupper. Men det har inte varit vanligt i Sverige på länge.

Min pappa och hans syskon föddes på 30- och 40-talet, de var 8 barn. Redan då ansågs de vara en ovanligt stor familj. Deras grannar hade 4 barn, det ansågs mer normalt enligt pappa.

Jag förstår. Du och din släkt är dock inte representativa. De flesta svenskar får inte så många barn. För 100 år sen var det fortfarande vanligt, men inte sen dess.

Min pappa hade som sagt 7 syskon, men ingen i syskonskaran fick själva många barn. En fick 4 barn, de andra fick 3 eller 2, utom en som inte fick egna barn.

De förde alltså inte traditionen vidare, som din familj verkar ha gjort. Inte heller har vi gjort det i nästa generation. De flesta av oss har barn, men inte så många.

Du skrev att det inte är ovanligt med 6 barn. Det var det jag svarade på.

Det är inte extremt ovanligt, men ganska ovanligt. Det var länge sen det var vanligt med 6 barn eller fler per kvinna, i vår kultur och liknande kulturer. Man får gå tillbaka 100 år eller mer. 

Grässtrå77 skrev att de flesta inte har 6 barn, med eller utan npf. Det stämmer ju.

Sen verkar det ha varierat i din släkt. Min släkt är kanske mer typisk. Farmor och farfar var de enda som stack ut med många barn, i sin generation och i generationerna efter. Går man däremot längre tillbaka (vi har släktforskat), dyker de stora barnkullarna upp. Ibland 10-12 barn per familj. Men då snackar vi mormors mor, mormors mormor osv. Det har inte varit vanligt sen dess.

Ja, man undrar verkligen, och jag håller fullt med din bild. Och nej, de är verkligen inte ovanliga. De fröar av sig som maskrosor, och ingen sätter stopp.

Fruktansvärt grymt, oansvarigt och egocentriskt, att döma sina barn till att leva med dessa handikapp för resten av deras liv, för att man inte begriper att skydda sig i sängkammarn. Och jag skulle säga att någonstans här måste sjukvården ingripa, och det är skolorna som måste skrika högt. Självklart ska vi ta hand om de barn där dessa funktionsvarianter uppstått efter att de blivit födda, men varför samhället ska stå för gigantiska kostnader för barn där vi redan innan vet innan tillverkning att sannolikheten för detta är överhängande - obegripligt.

Ja, man undrar verkligen, och jag håller fullt med din bild. Och nej, de är verkligen inte ovanliga. De fröar av sig som maskrosor, och ingen sätter stopp.

Fruktansvärt grymt, oansvarigt och egocentriskt, att döma sina barn till att leva med dessa handikapp för resten av deras liv, för att man inte begriper att skydda sig i sängkammarn. Och jag skulle säga att någonstans här måste sjukvården ingripa, och det är skolorna som måste skrika högt. Självklart ska vi ta hand om de barn där dessa funktionsvarianter uppstått efter att de blivit födda, men varför samhället ska stå för gigantiska kostnader för barn där vi redan innan vet innan tillverkning att sannolikheten för detta är överhängande - obegripligt.

Fast är man två vuxna med NPF och får barn med NPF och det behöver inte vara 4-5-6 stycken utan det räcker med ett eller två, så har man arslet fullt.
Även om samhället skulle vara mindre oflexibelt och stelbent så är det BUP, SIP, kurator, elevhälsoteam och habilitering för barnen. Och sen kanske boendestöd, arbetsterapeut, läkarbesök etc för vuxna om svårigheterna är stora.
En pråm kan kantra för mindre. 

Alla vuxna med NPF upplever inte sin diagnos som ett problem. Inte alla barn med NPF behöver sådant massivt stöd som du beskriver. Det finns grader, det är inte svart-vitt.

Att vara dålig på att prioritera ingår i både autism och ADHD men visst finns det inviduella variationer. 

Att vara dålig på att prioritera ingår i både autism och ADHD men visst finns det inviduella variationer. 

Och så kommer en annan där flertalet läkare först trodde att jag hade ADHD, autism osv, de var helt övertygade om det, men jag i själva verket sedan inte hade det utan PANDAS . 

Undrar hur många som egentligen har det då? 

Och så kommer en annan där flertalet läkare först trodde att jag hade ADHD, autism osv, de var helt övertygade om det, men jag i själva verket sedan inte hade det utan PANDAS . 

Undrar hur många som egentligen har det då? 

Det är EN av flera orsaker till att man får en diagnos. 

Är du inte läskunnig? Jag skrev till och med EN av orsakerna med stora bokstäver. Tror du en av orsakerna betyder att det är det enda diagnoskriteriet?