Inlägg från: AndreaBD |Visa alla inlägg
  • AndreaBD

    NPF ärftlighet

    Det är inte så enkelt. Man ärver inte NPF som sådant, utan man ärver gener. Eller för att vara exakt, alleler (varianter) av gener. Senast jag kollade forskningen, så var det ungefär 100 olika gener som man antog ingår. Teoretiskt är det alltså möjligt att barnet får några gen av mamma och några av pappa, medans föräldrarna inte har NPF.

    I praktiken  kommer den varianten av inte vara så vanligt, framför allt när flera barn har diagnos. Men man kan alltså inte säkert utgå ifrån: barnet har NPF, alltså måste en förälder ha det. Så behöver det inte vara. 

  • AndreaBD
    Anonym (M) skrev 2025-05-05 16:17:10 följande:

    Fast bara för att man får diagnosen i vuxen ålder så betyder ju inte det att den inte funnits med hela livet. 


    Dessutom, om de två flesta får diagnosen så ska man kanske stanna där, inte skaffa fler barn. 


    Men det finns faktiskt gott om föräldrar som har klarat sig helt okej genom skolan och delvis arbetslivet. Och som kanske tror att olika problem som de kan ha haft berott på något annat? Psykiskt, knäppa föräldrar eller så?

    Och man hinner skaffa flera barn innan barn börjar få diagnoser. Eller så får man barn med fler än en man, och trodde att det var just den pappan som har NPF (inte man själv, inte den nya mannen)?
  • AndreaBD
    Anonym (Dr Krall) skrev 2025-05-05 20:28:27 följande:

    Ja, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) har en stark genetisk komponent. Forskning visar att 70?80 % av fallen är ärftliga

    Detta innebär att om en förälder har diagnosen så ökar sannolikheten att dennes barn ska utveckla liknande symtom.


    Ja, men vi tänkte ju här tvärtom: Hur sannolikt är det att föräldern har en diagnos om barnet har det? Och det kan mycket väl vara så att både mamma och pappa har lite grann, men ingen av de två har verkligen problem i vardagen. 
  • AndreaBD
    Anonym (Va?) skrev 2025-05-05 20:35:38 följande:

    En naturlig konsekvens av att inte kunna planera och strukturera är att man missar saker som preventivmedel och då blir det många barn. Tror du verkligen att barnen är planerade? 


    Men även folk med NPF kan prioritera. Och det finns säkert en stor del av vuxna med NPF som prioriterar preventivmedel. 
  • AndreaBD
    Anonym (Inte så enkelt) skrev 2025-05-06 09:14:03 följande:
    Det kan bli tvärtom också. En del med NPF är mycket strukturerade, och barnen växer därför upp i en miljö med tydliga rutiner och tydliga regler/förväntningar, vilket är extra viktigt om man har den typen av NPF. Det måste vara hemskt att ha den typ av NPF som behöver ordning och rutiner,  och samtidigt växa upp medföräldrar som är spontana, röriga, och tidsoptimister.

    Själv är jag högutbildad med NPF och mitt jobb kräver koncentration, struktur och noggrannhet. Men så har jag inte AD(H)D heller.
    Håller med. Det finns en hel del föräldrar med NPF som skapar bra struktur hemma, eftersom de själva inte heller skulle fungera så bra utan den ordningen. Och det gagnar ju barnen också. 
  • AndreaBD
    Anonym (Knappast!) skrev 2025-05-07 11:10:12 följande:
    Men är npf diagnoser bara ADHD för dig?

    Det finns flera diagnoser inom npf och i olika grader.

    Många med autism behöver lugn och ro, lugn miljö och orkar inte med stökiga miljöer, många behöver hörselkåpor eller hörlurar för att dämpa ljud.

    Många går därför i resursklasser med ca 6 barn så att man kan ha lugn och ro och inte gå i stora klasser där det kan bli hög volym.

    Min son har även utvecklingsstörning och alla 6 st i hans klass behöver lugn och ro. Alla klasser på skolan både särskola och resursklasser är små och mycket lugnare än vanliga klasser.
    Många med autism vill ha ordning och förutsägbarhet.
    Nu går dock min son i särskola.

    Min son klarar inte skrik och håller för öronen när bebisar skriker.

    Npf är ju inte bara ADHD och inte ens alla med ADHD är störiga elever.
    Min dotter har ingen diagnos och ingen i vår släkt men hon har lärt sig av sin bror att man kan vara olika och har stor förståelse för andra med olika diagnoser och funktionshinder.
    En av hennes kompisar har ADHD och är inte stökig och bråkig på något sätt.
    Hon blir däremot störd när andra i klassen stökar.

    När min dotter, kompisen med ADHD och en till tjej satt och jobbade med grupparbete var det några killar i klassen, alla utan diagnos som störde och var högljudda, läraren var någon annanstans
    Kompisen med ADHD har jättesvårt att koncentrera sig när det är stökigt och bad killarna vara tystare då blev killarna ännu mer högljudda, tjejerna sa till dom flera ggr men killarna fortsatte och till slut började kompisen med ADHD att gråta för att dom störde, jättejobbigt för henne att koncentrera sig och hon jagar upp sig.

    Det är verkligen inte bara barn med ADHD som stör i klasserna.
    Men många fördomar!
    Precis! Jag är lärare och min erfarenhet är att det ofta inte är dem med ADHD eller NPF generellt som stör. Utan det är ofta helt vanliga barn vars föräldrar inte sätter gränser. Och sedan blandar folk ihop det, och skyller på barn med diagnos.
  • AndreaBD
    Anonym (Va?) skrev 2025-05-06 20:43:29 följande:
    Att vara dålig på att prioritera ingår i både autism och ADHD men visst finns det inviduella variationer. 
    Det är jag tveksam till. Kan du belägga det, någon källa som uttrycker hur exakt? 

    Jag tänker på att barn/folk med ADHD ofta inte hinner prioritera, men då är det ju pga impulsivitet. Alltså att de agerar innan de skulle kunna prioritera.Vuxna klarar det oftast bättre och även medicinering hjälper ju där.

    Jag har också undervisat elever med autism som inte kunde skilja på vad som är den huvudsakliga handlingen i en text och vad som är helt oviktiga detaljer. Och då är det svårt att skriva t.ex. en sammanfattning. Det är vanligt, ja.

    Men jag tror inte riktigt att det är samma sak om man ska prioritera vad som är viktigast att göra i vardagen. T.ex. vad som är viktigt för en själv att lägga energi på. Men det är så klart snarare långfristiga beslut. Om man måste bestämma något snabbt på plats - då kan jag tänka mig att en del kan ha svårt för det. 
  • AndreaBD
    Litorina skrev 2025-05-07 11:55:37 följande:

    Ja. Mitt barn med adhd är för tyst, enligt lärarna. Däremot är skolmiljön så jobbig att mitt barn ofta inte ens klarar av att gå dit. Bara tanken på skolan skapar så mycket ångest.  Inlärningsmässigt finns inga problem, tvärtom. Men som skolan ser ut idag är den helvetet för många barn med npf. 


    Skolorna har inte tillräckliga resurser för att hjälpa de här barnen och det blir vi föräldrar som får sköta undervisningen istället. 


    Jag vet. Det är hemskt, blir bara sämre. 
  • AndreaBD
    Anonym (själva) skrev 2025-05-07 09:36:20 följande:
    Fast när det gäller skolan så har man ju sabbat hela grundförutsättningen sedan 90-talet.

    Med kommunaliseringen så kom en evig resursbrist där man tvingas göra klasserna allt större och med färre och färre vuxna i skolan. Lägg till det den nya läroplanen från -94 som gick från att lära ur kunskap till flum och att eleverna skulle stå för sitt eget lärande. Och så digitaliseringen på detta, med Ipads istället för att skriva och läsa, spretiga skolappar med material från nätet och you-tube. 

    Och sen att lärarutbildningarna blivit så oattraktiva att någon med nästan obefintliga betyg kommer in på utbildningen och sen ska lära upp nästa generation. 
    Det har du helt rätt i! 
  • AndreaBD
    Anonym (Va?) skrev 2025-05-06 22:57:50 följande:
    Är du inte läskunnig? Jag skrev till och med EN av orsakerna med stora bokstäver. Tror du en av orsakerna betyder att det är det enda diagnoskriteriet? 
    Men det är ju INTE en diagnoskriterierna. 
Svar på tråden NPF ärftlighet