Någon kvinna här som aldrig kan bli vän med män?

Jag har alltid hängt mycket med killar och haft många killkompisar.

När jag var liten lekte jag jättemycket med killar och var rätt vild (fysiskt) själv. Pappa klippte mig kort för att det var praktiskt och jag brydde mig inte och då fanns det många som tog mig för pojke. Spelade alltid fotboll med killarna på rasterna, lekte herre på teppan i snöhögarna och brottades med killarna o s v.

Sen på högstadiet blev det svårare. Innan hade man på nåt sätt aldrig riktigt tänkt i banorna av potentiell pojkvän eller så. Den perioden hade jag ingen nära vän som var pojke utan det var liksom lite trevande från alla håll.

På gymnasiet däremot var min bästa vän en kille. Han var tillsammans med en av mina tjejkompisar och riktigt usel som pojkvän men fantastisk som bara vän. Vi  umgicks massor på skolan och en del utanför både själva och med andra.

På universitetet valde jag en utbildning med stor majoritet män. Fick massor av jättefina manliga vänner och likaså senare under mitt yrkesliv. Jobbar mest med män. Mina närmaste vänner är män.

För mig finns det olika typer av vänskap. Den där man är som syskon. Jag har en sån kompis från studietiden där det är otroligt tydligt. Jag har aldrig känt någon attraktion till honom och vi umgicks hela tiden. En period sov vi hos varandra flera gånger i veckan men aldrig i samma säng. Han sov i en soffa hos mig, han hade en extra madrass hos sig. Vi kollade serier, pratade hela nätterna men var aldrig fysiska på något sätt. Inget hångel, knappt någon kram om det nu inte var så att vi snabbt kramades om vi inte setts på länge.

Sen finns det manliga vänner där man är överens om att det finns en attraktion men att man inte ö h t ska gå den vägen. Det går utmärkt om man är överens. Aldrig hånglat med någon av de här vännerna heller men det kan vara lite skämt under bältet. Dock absolut inga seriösa förslag eller så. Men lite glimten i ögat och lite en vetskap om att ifall både varit singlar hade man kanske iaf provat. Det här funkar i princip bara helt klockrent så länge både är upptagna och lyckliga i sina förhållanden.

Sen finns det den typen där den ena är upptagen och den andra inte och dessutom kanske önskat att denne hade något. Här får man vara supertydlig och också hålla lite avstånd. Vara noga på signaler om den andre börjar bli intresserad för det är inte schysst om denne tror att det kan bli något och det gagnar inget och inte heller vänskapen. Det här är den svåraste men kan funka bra bara man balanserar rätt.