Diagnos? Igenkänning?
Hej alla hobbyläkare/psykiater
Vill veta om någon känner igen sig i min problematik eller vad ni tror. Min läkare och psykolog verkar ha svårt att lista ut vad problemet grundar sig i. Jag VET att ingen kan ge mig en diagnos här. Är bara nyfiken.
bakgrund: lite hypokondrisk i typ gymnasiet. Första gången jag hade ångest vad jag kan minnas. Aldrig så att jag behövde medicin eller så.
Från att jag var ca 19 till 28 var det lugnt. Får mitt första barn (efter missfall och ivf). Under graviditeten började oron smyga sig på. Hade konstanta katastroftankar om att det skulle bli missfall osv. Fick träffa kurator angående detta. Inser i efterhand hur dåligt jag mådde. Helt besatt av fosterrörelser osv. Föder iaf barn och kraschar totalt. Får panikångest dagarna efter förlossningen och mår fruktansvärt dåligt. Får SSRI för första gången och skickas hem. Blir så dålig under insättningen så läggs in och får ECT. Blir bättre och bättre och får gå KBT. Här pratar psykologen om GAD men avskriver det sedan
Kommande åren efter detta mår jag bra. Kanske någon dag här och där när ångesten kunde komma. Ofta utan tydlig anledning. Men 8 år senare säger jag upp mig från mitt jobb som jag haft i 10 år för att plugga istället och då kommer ett nytt skov med vidrig ångest. Ökar medicinen och mår så sjukt dåligt. Ligger i princip i soffan och skakar av ångest. Medicinen börjar verka och jag börjar plugga och ångesten försvinner mer och mer med tiden. Klarar av studierna utan problem i 3 år men när det är klart kommer nästa skov igen och där är vi nu. Skulle börja jobba efter studier och ångesten slår till med kraft. Ökar medicinen igen och får biverkningar. Blir sedan bättre igen och börjar jobba men har just nu ett bakslag.
Har jag GAD trots att jag inte oroar mig för allt hela tiden? Är jag utbränd? Stressrelaterad ångest?
Mina symtom:
från början tidigt uppvaknade vid 4-5 på nätterna med vidrig ångest. Hjärtklappningar, svettningar osv.
När ångesten kommer får jag ett tryck i huvudet och det känns som att jag trycks ner. Lite lockkänsla för öronen och även tryck över halsen. Sällan panikattacker utan mer ångest som ökar tills panikkänsla infinner sig
Ibland som vågor av ångest genom kroppen med brännande känsla i kroppen. En känsla av att det aldrig kommer bli bättre och att jag kommer få leva med denna ångest för evigt.
När ångesten släpper känner jag mig i princip som vanligt igen.
Äter Escitalopram 15 mg nu. Atarax vid behov (som inte gör ett skit). Har oxascand men tar dom typ aldrig pga uppenbar anledning.