• Mael

    Diagnos? Igenkänning?

    Hej alla hobbyläkare/psykiater 

    Vill veta om någon känner igen sig i min problematik eller vad ni tror. Min läkare och psykolog verkar ha svårt att lista ut vad problemet grundar sig i. Jag VET att ingen kan ge mig en diagnos här. Är bara nyfiken. 


    bakgrund: lite hypokondrisk i typ gymnasiet. Första gången jag hade ångest vad jag kan minnas. Aldrig så att jag behövde medicin eller så. 


    Från att jag var ca 19 till 28 var det lugnt. Får mitt första barn (efter missfall och ivf). Under graviditeten började oron smyga sig på. Hade konstanta katastroftankar om att det skulle bli missfall osv. Fick träffa kurator angående detta. Inser i efterhand hur dåligt jag mådde. Helt besatt av fosterrörelser osv. Föder iaf barn och kraschar totalt. Får panikångest dagarna efter förlossningen och mår fruktansvärt dåligt. Får SSRI för första gången och skickas hem. Blir så dålig under insättningen så läggs in och får ECT. Blir bättre och bättre och får gå KBT. Här pratar psykologen om GAD men avskriver det sedan  


    Kommande åren efter detta mår jag bra. Kanske någon dag här och där när ångesten kunde komma. Ofta utan tydlig anledning. Men 8 år senare säger jag upp mig från mitt jobb som jag haft i 10 år för att plugga istället och då kommer ett nytt skov med vidrig ångest. Ökar medicinen och mår så sjukt dåligt. Ligger i princip i soffan och skakar av ångest. Medicinen börjar verka och jag börjar plugga och ångesten försvinner mer och mer med tiden. Klarar av studierna utan problem i 3 år men när det är klart kommer nästa skov igen och där är vi nu. Skulle börja jobba efter studier och ångesten slår till med kraft. Ökar medicinen igen och får biverkningar. Blir sedan bättre igen och börjar jobba men har just nu ett bakslag. 


    Har jag GAD trots att jag inte oroar mig för allt hela tiden? Är jag utbränd? Stressrelaterad ångest? 

    Mina symtom: 

    från början tidigt uppvaknade vid 4-5 på nätterna med vidrig ångest. Hjärtklappningar, svettningar osv. 
    När ångesten kommer får jag ett tryck i huvudet och det känns som att jag trycks ner. Lite lockkänsla för öronen och även tryck över halsen. Sällan panikattacker utan mer ångest som ökar tills panikkänsla infinner sig  


    Ibland som vågor av ångest genom kroppen med brännande känsla i kroppen. En känsla av att det aldrig kommer bli bättre och att jag kommer få leva med denna ångest för evigt. 


    När ångesten släpper känner jag mig i princip som vanligt igen. 


    Äter Escitalopram 15 mg nu. Atarax vid behov (som inte gör ett skit). Har oxascand men tar dom typ aldrig pga uppenbar anledning. 

  • Svar på tråden Diagnos? Igenkänning?
  • FtS70

    Din ångest verkar inte vara sekundär, alltså kopplad till exempelvis depression eller psykisk störning som schizofreni, utan primär. För att den skall kallas det måste den redan från början ha dominerat symtombilden.  Tycker du att den har det?

  • Mael

    Hej

    ja, det har alltid börjat med ångest. Jag ser att du svarade på mitt förra inlägg 2022 också. Tack! 

  • Mael
    FtS70 skrev 2025-05-09 16:55:49 följande:

    Din ångest verkar inte vara sekundär, alltså kopplad till exempelvis depression eller psykisk störning som schizofreni, utan primär. För att den skall kallas det måste den redan från början ha dominerat symtombilden.  Tycker du att den har det?


    Hej

    ja, det har alltid börjat med ångest. Jag ser att du svarade på mitt förra inlägg 2022 också. Tack! 
  • glassgumman78

    Såsom jag kan utläsa det så får du många av dina skov inför stora förändringar, där du inte kan förutse eller kontrollera det som ska hända (graviditet, börja plugga och söka jobb efter studier).
    Ångest är ju kroppens naturliga sätt att mobilisera oss inför potentiella hot och utmaningar.

    Jag tycker att du ska vara stolt över dig själv som vågar göra saker och förändringar trots att det verkar ge dig stark oro....

    Jag har själv en ångestproblematik men har lärt mig att leva med oron och ångesten och att det är så här jag är.
    Jag har lärt mig att utmana mig själv och gå utanför min comfortzone trots att det ger enoooooorm ångest.
    Jag har inte stark ångest hela tiden men den ligger där under ytan och triggas lätt igång.

    Jag pluggade precis klart en utbildning mitt i livet och oroade ihjäl mig både inför detta  och precis som du i slutet av utbildningen. Nu jobbar jag på nytt jobb sedan några månader och har ständig ångest. Jag hatar verkligen att vara ny och inte känna att jag vet exakt vad jag ska göra, vad som förväntas av mig eller vad alla tänker om mig...
    Men jag är såååååå stolt över att jag vågade...

    Jag hoppas att din ångest snart släpper och att du får bra hjälp

  • Mael
    glassgumman78 skrev 2025-05-10 09:48:38 följande:

    Såsom jag kan utläsa det så får du många av dina skov inför stora förändringar, där du inte kan förutse eller kontrollera det som ska hända (graviditet, börja plugga och söka jobb efter studier).
    Ångest är ju kroppens naturliga sätt att mobilisera oss inför potentiella hot och utmaningar.

    Jag tycker att du ska vara stolt över dig själv som vågar göra saker och förändringar trots att det verkar ge dig stark oro....

    Jag har själv en ångestproblematik men har lärt mig att leva med oron och ångesten och att det är så här jag är.
    Jag har lärt mig att utmana mig själv och gå utanför min comfortzone trots att det ger enoooooorm ångest.
    Jag har inte stark ångest hela tiden men den ligger där under ytan och triggas lätt igång.

    Jag pluggade precis klart en utbildning mitt i livet och oroade ihjäl mig både inför detta  och precis som du i slutet av utbildningen. Nu jobbar jag på nytt jobb sedan några månader och har ständig ångest. Jag hatar verkligen att vara ny och inte känna att jag vet exakt vad jag ska göra, vad som förväntas av mig eller vad alla tänker om mig...
    Men jag är såååååå stolt över att jag vågade...

    Jag hoppas att din ångest snart släpper och att du får bra hjälp


    Tack så mycket. Och tack för svar! 


    Ja precis! Det är ju det mönstret jag själv ser nu när det hänt 3 gånger. Det jobbiga är ju att det sitter i länge och att ångesten blir så extrem. Inte bara oro inför något nytt liksom utan den slår till och gör mig väldigt dålig! Kan tillägga att jag blev sjukskriven i början av året vid upptrappning av medicin. Ångesten försvann och jag började jag jobba 25% två veckor, 50% två veckor och sedan 75% en vecka. Efter den veckan kom ångesten tillbaka och där är jag nu. Varit hemma denna vecka för att ta hand om själv bara. 

    Har du någon medicinering eller annan behandling för din ångest? 


     

  • Anonym (Förändringar)

    Vet inte så mycket om ångest, men jag har en släkting som hatar förändringar och aldrig riktigt kunnat hantera det på ett bra sätt.

    När dom växte upp flyttade dom många gånger, det var några år och så rycktes familjen upp med flytt till ny stad igen tills hon var ca 13 år. Hon är i yngre 70-årsåldern idag.

    Kan det vara något sånt som gör att det är jobbigt för dig med förändringar?

  • Mael
    Anonym (Förändringar) skrev 2025-05-10 10:17:31 följande:

    Vet inte så mycket om ångest, men jag har en släkting som hatar förändringar och aldrig riktigt kunnat hantera det på ett bra sätt.

    När dom växte upp flyttade dom många gånger, det var några år och så rycktes familjen upp med flytt till ny stad igen tills hon var ca 13 år. Hon är i yngre 70-årsåldern idag.

    Kan det vara något sånt som gör att det är jobbigt för dig med förändringar?


    Tack för svar! 

    Nej inget sånt. Bott på samma ställe under hela uppväxten. Har själv försökt fundera på vad det kan bero på att jag reagerar så men inte lyckats komma fram till något  
  • glassgumman78
    Mael skrev 2025-05-10 10:06:11 följande:

    Tack så mycket. Och tack för svar! 


    Ja precis! Det är ju det mönstret jag själv ser nu när det hänt 3 gånger. Det jobbiga är ju att det sitter i länge och att ångesten blir så extrem. Inte bara oro inför något nytt liksom utan den slår till och gör mig väldigt dålig! Kan tillägga att jag blev sjukskriven i början av året vid upptrappning av medicin. Ångesten försvann och jag började jag jobba 25% två veckor, 50% två veckor och sedan 75% en vecka. Efter den veckan kom ångesten tillbaka och där är jag nu. Varit hemma denna vecka för att ta hand om själv bara. 

    Har du någon medicinering eller annan behandling för din ångest? 


     


    Låter väldigt tufft.

    Jag blev sjukskriven för några år sedan...för typ utbrändhet men jag vete katten om det var det egentligen...
    Var i en ny roll och mådde skiiit för det kändes som att jag inte kunde något och hade en märklig och otydlig chef. Sov inget och hade sån djup ångest att det svartnade framför ögonen. Jag stängde in mig på toaletten på jobbet och grät varje dag.
    Bytte jobb under sjukskrivningen tillbaka till mitt gamla jobb och ganska direkt försvann det.Jag var nog helt enkelt inte redo för den förändringen och det var inte heller det gynnsammaste förutsättningarna
    Gick i samtal i samband med detta och har förstått viktiga aspekter om mig själv. Jag har "förlåtit" mig själv för att jag inte klarade av det.
    Nu har jag ju vågat studera och kasta mig ut i det okända igen...

    Jag medicinerar faktiskt inget...har egentligen aldrig gjort. Rädd för tabletter och biverkningar...

    Tidigare hade jag istället ett undvikande beteende...undvek allt som gav mig ångest men det har jag succesivt jobbat bort...lite finns ju kvar...

    Det är olika vad som fungerar när ångesten slår till. 
    Jag ställer mig i duschen i hett vatten eller går en lång promenad med väl vald musik i lurarna.
    Det kan lindra men tar ju inte bort det helt...
    Jag har tvingat mig (med hjälp av terapeuten) att inse att det inte är farligt att ha ångest och lärt mig leva igenom det...det har varit tufft emmellanåt...
    Jag har inte heller bara lite oro utan kraftiga anfall så jag förstår att du mår dåligt...
    Kanske upptrappningen på jobbet gick för fort?

    Jag har även varit öppen på mitt nya jobb att jag har en ångestproblematik och det är väldigt hjälpsamt.
  • Anonym (Camilla)

    Jag skulle nog hålla fast vid GAD diagnos. Har du verkligen fått lära dig om ångestens mekanismer och fått verktyg att parera din ångest. Låter mer som att den bara finns i dig och håller sig fast. Jag tror du behöver mer stöd i att hantera det. Kan det vara läge att höja Escitalopram eller tillägg med Voxra. Byt ut Atarax mot Lergigan istället. Bra du inte använder Oxascand i onödan. Läs på lite om EIPS och se om du känner igen dig i det. Du kommer att fixa det här med rätt verktyg. 

  • Mael
    glassgumman78 skrev 2025-05-10 10:46:21 följande:
    Låter väldigt tufft.

    Jag blev sjukskriven för några år sedan...för typ utbrändhet men jag vete katten om det var det egentligen...
    Var i en ny roll och mådde skiiit för det kändes som att jag inte kunde något och hade en märklig och otydlig chef. Sov inget och hade sån djup ångest att det svartnade framför ögonen. Jag stängde in mig på toaletten på jobbet och grät varje dag.
    Bytte jobb under sjukskrivningen tillbaka till mitt gamla jobb och ganska direkt försvann det.Jag var nog helt enkelt inte redo för den förändringen och det var inte heller det gynnsammaste förutsättningarna
    Gick i samtal i samband med detta och har förstått viktiga aspekter om mig själv. Jag har "förlåtit" mig själv för att jag inte klarade av det.
    Nu har jag ju vågat studera och kasta mig ut i det okända igen...

    Jag medicinerar faktiskt inget...har egentligen aldrig gjort. Rädd för tabletter och biverkningar...

    Tidigare hade jag istället ett undvikande beteende...undvek allt som gav mig ångest men det har jag succesivt jobbat bort...lite finns ju kvar...

    Det är olika vad som fungerar när ångesten slår till. 
    Jag ställer mig i duschen i hett vatten eller går en lång promenad med väl vald musik i lurarna.
    Det kan lindra men tar ju inte bort det helt...
    Jag har tvingat mig (med hjälp av terapeuten) att inse att det inte är farligt att ha ångest och lärt mig leva igenom det...det har varit tufft emmellanåt...
    Jag har inte heller bara lite oro utan kraftiga anfall så jag förstår att du mår dåligt...
    Kanske upptrappningen på jobbet gick för fort?

    Jag har även varit öppen på mitt nya jobb att jag har en ångestproblematik och det är väldigt hjälpsamt.

    Nä svårt med diagnoser och att veta vad som är vad. Var väl så himla positiv när det släppte och körde nog på lite för snabbt. Därav jag funderade på utbrändhet när jag fick ett bakslag efter 75%. Men jag har inga andra direkta symtom på det. Stressymtom absolut men det går ju hand i hand med ångesten. 


    jag promenerar varje dag, mediterar och dusch brukar också hjälpa när det är som värst. Väntar också på psykologtid. Har ?bara? online nu och tycker samtalen är alldeles för korta. Man hinner bara skrapa lite på ytan. 

  • Mael
    Anonym (Camilla) skrev 2025-05-10 11:51:45 följande:

    Jag skulle nog hålla fast vid GAD diagnos. Har du verkligen fått lära dig om ångestens mekanismer och fått verktyg att parera din ångest. Låter mer som att den bara finns i dig och håller sig fast. Jag tror du behöver mer stöd i att hantera det. Kan det vara läge att höja Escitalopram eller tillägg med Voxra. Byt ut Atarax mot Lergigan istället. Bra du inte använder Oxascand i onödan. Läs på lite om EIPS och se om du känner igen dig i det. Du kommer att fixa det här med rätt verktyg. 


    Jag står på väntalista till psykolog. Har tidigare gått KBT men det är som sagt 11 år sedan snart. Är inte voxra mer mot depp? Har också tänkt att jag kanske måste höja till 20 mg Escitalopram. Har Lergigan hemma också men sist tyckte jag inte den hjälpte. Gör iofs inte atarax heller. Kanske ska ge den en till chans 😊. 


    Tack! Känner verkligen inte igen mig i EIPS dock. När jag inte har dessa ångestskov är jag en väldigt stabil person med bra relationer osv. 

  • Mael
    Anonym (QWV) skrev 2025-05-10 12:20:33 följande:

    Anpassningsstörning. 


    Intressant! ska läsa på! 
  • Anonym (Camilla)

    Ja ge Lergigan en chans. Varför inte ta två tabletter? Prova vet jag. Jo det är sant att Voxra mer för deppighet och inte alls förstahandsvalet för GAD. Har du funderat på ett byte till Venlafaxin? Fast mör du bra på Escitalopram är det toppen. Ja du behöver borsta upp verktygen du fick i KBT för 11 år sedan. Det är lång tid. Men positivt är att du redan bekant med terapiformen. Det och psykoedukation blir en bra kombo så du får må så bra som möjligt. Bara piller är ju att spackla över sprickan som man behöver läka inifrån. 

  • Mael
    Anonym (Camilla) skrev 2025-05-10 15:58:17 följande:

    Ja ge Lergigan en chans. Varför inte ta två tabletter? Prova vet jag. Jo det är sant att Voxra mer för deppighet och inte alls förstahandsvalet för GAD. Har du funderat på ett byte till Venlafaxin? Fast mör du bra på Escitalopram är det toppen. Ja du behöver borsta upp verktygen du fick i KBT för 11 år sedan. Det är lång tid. Men positivt är att du redan bekant med terapiformen. Det och psykoedukation blir en bra kombo så du får må så bra som möjligt. Bara piller är ju att spackla över sprickan som man behöver läka inifrån. 


    Jag tar två atarax nu 25 mg. Har aldrig blivit trött på dom men inte heller fått sån bra effekt. Ska som sagt testa Lergigan igen. Ja när 15 mg hade kickat in så mådde jag så mycket bättre. Sedan dippade jag igen efter några veckor. Men ska såklart börja med att testa ytterligare en höjning. Har läst en del om venlafaxin. Känns lite läskigt med SNRI bara?
  • Mael
    Anonym (Camilla) skrev 2025-05-10 15:58:17 följande:

    Ja ge Lergigan en chans. Varför inte ta två tabletter? Prova vet jag. Jo det är sant att Voxra mer för deppighet och inte alls förstahandsvalet för GAD. Har du funderat på ett byte till Venlafaxin? Fast mör du bra på Escitalopram är det toppen. Ja du behöver borsta upp verktygen du fick i KBT för 11 år sedan. Det är lång tid. Men positivt är att du redan bekant med terapiformen. Det och psykoedukation blir en bra kombo så du får må så bra som möjligt. Bara piller är ju att spackla över sprickan som man behöver läka inifrån. 


    Jag tar två atarax nu 25 mg. Har aldrig blivit trött på dom men inte heller fått sån bra effekt. Ska som sagt testa Lergigan igen. Ja när 15 mg hade kickat in så mådde jag så mycket bättre. Sedan dippade jag igen efter några veckor. Men ska såklart börja med att testa ytterligare en höjning. Har läst en del om venlafaxin. Känns lite läskigt med SNRI bara?
  • Anonym (Camilla)

    Förstår att det känns lite läskigt med SNRI. En del har det jobbigt med in- och utsättning. Funkar Escitalopram så föreslår jag en lätt höjning. Du kan gasa på med Lergigan. Prova med rejäl dos. Speciellt när du inte reagerar med trötthet. Det är mycket vanligare med Atarax. Men ny kontakt med psykolog tillsamman med en liten höjning av läkemedlet tror jag kommer göra susen. 

  • Mael
    Anonym (Camilla) skrev 2025-05-10 16:38:52 följande:

    Förstår att det känns lite läskigt med SNRI. En del har det jobbigt med in- och utsättning. Funkar Escitalopram så föreslår jag en lätt höjning. Du kan gasa på med Lergigan. Prova med rejäl dos. Speciellt när du inte reagerar med trötthet. Det är mycket vanligare med Atarax. Men ny kontakt med psykolog tillsamman med en liten höjning av läkemedlet tror jag kommer göra susen. 


    Ja jag hade en väldigt jobbig insättning med bara SSRI. Men tusen tack för både input och pepp 😊 
Svar på tråden Diagnos? Igenkänning?