• glassgumman78

    Diagnos? Igenkänning?

    Såsom jag kan utläsa det så får du många av dina skov inför stora förändringar, där du inte kan förutse eller kontrollera det som ska hända (graviditet, börja plugga och söka jobb efter studier).
    Ångest är ju kroppens naturliga sätt att mobilisera oss inför potentiella hot och utmaningar.

    Jag tycker att du ska vara stolt över dig själv som vågar göra saker och förändringar trots att det verkar ge dig stark oro....

    Jag har själv en ångestproblematik men har lärt mig att leva med oron och ångesten och att det är så här jag är.
    Jag har lärt mig att utmana mig själv och gå utanför min comfortzone trots att det ger enoooooorm ångest.
    Jag har inte stark ångest hela tiden men den ligger där under ytan och triggas lätt igång.

    Jag pluggade precis klart en utbildning mitt i livet och oroade ihjäl mig både inför detta  och precis som du i slutet av utbildningen. Nu jobbar jag på nytt jobb sedan några månader och har ständig ångest. Jag hatar verkligen att vara ny och inte känna att jag vet exakt vad jag ska göra, vad som förväntas av mig eller vad alla tänker om mig...
    Men jag är såååååå stolt över att jag vågade...

    Jag hoppas att din ångest snart släpper och att du får bra hjälp

  • glassgumman78
    Mael skrev 2025-05-10 10:06:11 följande:

    Tack så mycket. Och tack för svar! 


    Ja precis! Det är ju det mönstret jag själv ser nu när det hänt 3 gånger. Det jobbiga är ju att det sitter i länge och att ångesten blir så extrem. Inte bara oro inför något nytt liksom utan den slår till och gör mig väldigt dålig! Kan tillägga att jag blev sjukskriven i början av året vid upptrappning av medicin. Ångesten försvann och jag började jag jobba 25% två veckor, 50% två veckor och sedan 75% en vecka. Efter den veckan kom ångesten tillbaka och där är jag nu. Varit hemma denna vecka för att ta hand om själv bara. 

    Har du någon medicinering eller annan behandling för din ångest? 


     


    Låter väldigt tufft.

    Jag blev sjukskriven för några år sedan...för typ utbrändhet men jag vete katten om det var det egentligen...
    Var i en ny roll och mådde skiiit för det kändes som att jag inte kunde något och hade en märklig och otydlig chef. Sov inget och hade sån djup ångest att det svartnade framför ögonen. Jag stängde in mig på toaletten på jobbet och grät varje dag.
    Bytte jobb under sjukskrivningen tillbaka till mitt gamla jobb och ganska direkt försvann det.Jag var nog helt enkelt inte redo för den förändringen och det var inte heller det gynnsammaste förutsättningarna
    Gick i samtal i samband med detta och har förstått viktiga aspekter om mig själv. Jag har "förlåtit" mig själv för att jag inte klarade av det.
    Nu har jag ju vågat studera och kasta mig ut i det okända igen...

    Jag medicinerar faktiskt inget...har egentligen aldrig gjort. Rädd för tabletter och biverkningar...

    Tidigare hade jag istället ett undvikande beteende...undvek allt som gav mig ångest men det har jag succesivt jobbat bort...lite finns ju kvar...

    Det är olika vad som fungerar när ångesten slår till. 
    Jag ställer mig i duschen i hett vatten eller går en lång promenad med väl vald musik i lurarna.
    Det kan lindra men tar ju inte bort det helt...
    Jag har tvingat mig (med hjälp av terapeuten) att inse att det inte är farligt att ha ångest och lärt mig leva igenom det...det har varit tufft emmellanåt...
    Jag har inte heller bara lite oro utan kraftiga anfall så jag förstår att du mår dåligt...
    Kanske upptrappningen på jobbet gick för fort?

    Jag har även varit öppen på mitt nya jobb att jag har en ångestproblematik och det är väldigt hjälpsamt.
Svar på tråden Diagnos? Igenkänning?