Jag är en dömd brottsling

Tack för era svar När jag pratar med kompisar eller min syster om det nu när det har gått ett bra tag brukar jag faktiskt kunna skratta åt det.. Men nu när jag googlade mitt namn (för att se om adressen har ändrats) och det kom upp ganska högt upp att jag förekommer i domar blev jag ledsen igen..

Jag pluggar till sjuksköterska (är 35+ men började sent), är mammaledig nu men ska fortsätta sen , har knappt ett år kvar. Trodde först att det här skulle göra så att jag inte får någon legitimation och de åren jag hade pluggat hade varit bortkastade , det var därför jag blev så otroligt ledsen först när det hände .. Sen har jag kollat upp det och det verkar som att det inte påverkar så att jag inte får legitimation. Däremot vet jag inte hur det blir sen när jag söker jobb. Men det bästa är väl kanske att berätta det direkt. 

En gång när jag skulle sälja en möbel på Blocket för ungefär ett halvår sen var det en person som sa att han hade sett att jag finns på Krimfup och inte ville köpa av mig på grund av det. Det var ju ingen katastrof , det var en annan som köpte men blev rädd att det ska hända i andra sammanhang också. Och att folk inte ens kollar upp eller frågar vad det handlar om utan bara ser att jag är dömd och ser mig som en brottsling. 

Är det inte 5 år? 

Tack! Jo det var verkligen otroligt klantigt .
Visste faktiskt inte att det var ett brott att ha en sån på sig men jag visste ju att man inte får gå igenom säkerhetskontrollen med vassa föremål så jag borde tagit ut den ..men hade helt glömt bort att den var där ..

Vill inte skriva för mycket detaljer men jo han blev dömd men fick inte fängelse. Vi är inte tillsammans längre men han finns i barnens liv och har gått behandling ..så att samarbetet med barnen funkar ok. Så det finns ingen hotbild nu och det är inte aktuellt med skyddad adress nu iallafall. 

Jag tror att jag finns med där för att jag är dömd för brott , inte för att jag har varit målsägande.. Om folk visste vad jag är dömd för och hur det gick till skulle nog de flesta förhoppningsvis inte tycka att det var en jättestor grej utan mest klantigt kan jag tänka mig.. Men problemet är ju att de flesta antagligen inte kollar upp det utan bara ser att jag är med där och dömd för brott. Då skulle det ju lika gärna kunna vara ett riktigt allvarligt brott 

Jag har inga självmordstankar eller planer nu och jag mår verkligen mycket bättre än jag gjorde för något år sen. Men om du läste hela trådstarten förstår du nog att det absolut inte bara handlade om det utan det var droppen som fick bägaren att rinna över. Kan inte skriva precis  alla detaljer men som du kanske läste så fanns det en anledning till att jag ens var i en rättssal och det handlade om relationsvåld. Personen som var åtalad och sen blev dömd var pappan till mitt barn, jag visste inte då att jag väntade vårt andra gemensamma barn.. Jag inte på en bra plats i livet helt enkelt. Och jag hade fruktansvärda skuldkänslor för att det hade blivit som det blev , jag ville verkligen inte sitta i en rättssal med pappan till mitt barn. 

Och jag har tyvärr verkligen inte levt invirad i bubbelplast.. Jag har levt i en våldsam relation innan, sålt sexuella tjänster , blivit våldtagen när jag var yngre.. Mycket är mitt eget fel och beror på dåliga val men ville bara säga att det absolut inte bara handlade om den händelsen utan det var som sagt droppen.. Jag var redan helt förstörd på grund av rättegången och så hände det. Jag mådde egentligen inte mycket bättre efter jag fick reda på att jag var gravid, på ett sätt nästan tvärtom men jag skulle självklart aldrig tänkt  tanken att ta livet av mig med ett barn i magen så det var kanske det som räddade mig och det är jag tacksam för nu.. Mitt i allt det mörkret blev det något bra. 

Och sen kan man iförsej drabbas av depressioner och självmordstankar oavsett vad man har varit med om eller inte har varit med om.. och då kan det räcka med något litet som går fel.. tyvärr. 

Jo självklart hade jag mer känslor för det barnet. Men hen skulle ju fortsätta leva även om jag försvann till skillnad från barnet i magen. Just då tänkte jag att mitt äldre barn skulle ha det bättre utan mig, jag såg framför mig att mitt liv var förstört , jag höll ju på med en utbildning som jag hade kämpat med i 2 år och trodde domen skulle hindra mig från att jobba med det, sen när jag har kollat upp det verkar det inte vara så. Plus allt annat som hade hänt innan.. Jag är absolut inte där nu men det var så jag kände när det var som värst. 

Jag vet att det är fruktansvärt för ett barn att förlora sin mamma , det var bara så jag kände när det var som allra värst , att alla skulle ha det bättre utan mig. 

Tack Ja så var det, det hade redan hänt så mycket jobbigt och jag mådde dåligt så när det hände kände jag att jag inte orkade. 

Vad bra att det har blivit bättre för dig Jag har pratat med psykolog förut och fick gå till enheten mot våld också och prata med en kvinna när allt det där hände , nu pratar jag bara med kurator från MVC ibland men jag kanske skulle kontakta någon mer också.