Jag är en dömd brottsling

Jag har inga självmordstankar eller planer nu och jag mår verkligen mycket bättre än jag gjorde för något år sen. Men om du läste hela trådstarten förstår du nog att det absolut inte bara handlade om det utan det var droppen som fick bägaren att rinna över. Kan inte skriva precis  alla detaljer men som du kanske läste så fanns det en anledning till att jag ens var i en rättssal och det handlade om relationsvåld. Personen som var åtalad och sen blev dömd var pappan till mitt barn, jag visste inte då att jag väntade vårt andra gemensamma barn.. Jag inte på en bra plats i livet helt enkelt. Och jag hade fruktansvärda skuldkänslor för att det hade blivit som det blev , jag ville verkligen inte sitta i en rättssal med pappan till mitt barn. 

Och jag har tyvärr verkligen inte levt invirad i bubbelplast.. Jag har levt i en våldsam relation innan, sålt sexuella tjänster , blivit våldtagen när jag var yngre.. Mycket är mitt eget fel och beror på dåliga val men ville bara säga att det absolut inte bara handlade om den händelsen utan det var som sagt droppen.. Jag var redan helt förstörd på grund av rättegången och så hände det. Jag mådde egentligen inte mycket bättre efter jag fick reda på att jag var gravid, på ett sätt nästan tvärtom men jag skulle självklart aldrig tänkt  tanken att ta livet av mig med ett barn i magen så det var kanske det som räddade mig och det är jag tacksam för nu.. Mitt i allt det mörkret blev det något bra. 

Och sen kan man iförsej drabbas av depressioner och självmordstankar oavsett vad man har varit med om eller inte har varit med om.. och då kan det räcka med något litet som går fel.. tyvärr.