Kan man rädda en relation?

Anonym (lol) skrev 2025-05-08 11:38:44 följande:

Jisses vilket långt inlägg detta blir men jag behöver input från någon utomstående och vet inte vart jag vänder mig..

Går det att rädda en relation?

Jag vill tro att jag har hittat min rätta person, som jag ska leva med resten av livet. Idag har vi levt med varandra i 12 år. Jag älskar denna människa så sjukt mycket och jag vill verkligen att vi ska leva med varandra tills vi blir gamla och att vi då kan säga "vi klarade detta. Det har varit tufft men här står vi nu starkare".

Vi har också så mycket i bagaget dessutom. Jag har stått vid hans sida genom missbruk, otrohet, ekonomi, trauma, lögner, you name it. Han kommer alltid först (förutom barnen som kommer före honom). Mitt liv går ut på att se till att han mår bra och jag vill tro att det jag ger honom är av det betydande (beröring, närhet, kärlek, frihet m.m) . Vad får jag tillbaka? Jag känner att jag tynar bort (utmattad av min relation) och jag får inget gehör.

Jag träffade min livskamrat tidigt i livet, vi har barn, gifta, hus, allt det där man drömmer om men samtidigt så känner jag mig så tom och ensam. Han vill inte separera. Han vill inte leva utan mig och han säger att han älskar mig över allt annat (jag tror att det handlar om bekvämlighet). Jag har hotat med separation då det är det ända som biter på honom och jag har hans fulla uppmärksamhet på att jag faktiskt är missnöjd. Jag pratar, pratar och pratar. Gråter var och varannan dag för att jag inte känner att han hör och ser mig. Jag kommer med förslag på vad vi kan göra för att hitta tillbaka till varandra. Sociala medier gör det ju inte bättre, jag vet att en relation inte är en dans på rosor men snälla hur kan alla andra ha det sååå bra?

Jag har nämt att jag vill att vi lagar mat tillsammans, dansar när vi lyssnar på musik, går ut och käkar på restaurang när barnen är hos mormor/farmor, bowla, spela spel när barnen sover eller bara ligga med varandra (vad som händer i sovrummet är KATASTROF, vi ser bara till honom och hans behov) men allt som händer är att vi sitter med varsin mobil eller kollar på tv. Det finns inget intresse från hans sida och ju mer jag ser på oss i helthet så är vi så olika och jag vill på något sätt hitta tillbaka till det vi en gång var eller får någon typ av närhet. Det känns omöjligt.

Allt jag önskar är att få bli hörd men det händer ingenting. Han går alltid i försvar och skyller det ena på det andra, gärna på mig och mina brister. Han hör att jag pratar men han hör inte vad jag säger.

Jag vet att jag inte är guds gåva till mannen och jag har även mina brister och fel och det som blir ett problem i sig är att när jag gör fel så svarar han med "det är lugnt, bry dig inte, jag bryr mig inte, det rinner av mig, glöm det, jag vet varför du gör som du gör". Jag får inte chansen att be om ursäkt eller visa ånger.

Även om jag älskar min man så att det gör ont så vill jag tro att jag förtjänar att få bli hörd och sedd. Jag vill tro att det finns någon där ute som är beredd på att ge mig den kärlek jag behöver och som jag har att ge tillbaka.

Hur tänker ni andra män? Är jag helt ute och cyklar i mina tankar? Begär jag för mycket?

Du ska inte sätta honom först. Du ska sätta dig själv först (räknar inte med barnen här, var de kommer är en självklarhet).

Han är så super egoistisk och självvisk man häpnar. Och så undrar DU om DU är självvisk för att du vill bli sedd och hörd?
Han kan inte tillfredställa dina behov över huvudtaget verkar det som. Inte ett enda! Varför ställer du upp på sex ens? När gav han dig senast en hejdundrans orgasm?
När skämde han bort dig med en massage? Bjöd dig på middag? Städade hemmet? Tvättade? Planerade en familjeaktivitet?

Det krävs TVÅ för att få ett förhållande att fungera ofta räcker det med en för att ta sönder det. Har inte du redan investerat så att det räcker i den här mannen?
Du kör slut på dig själv och han kan göra vad f-n han vill för du är alltid kvar. Du hotar med att lämna men stannar och stöttar, tar hand om honom och ger honom sex.utan minsta lilla krav på motprestation.
Det är ju klart att han inte vill separera. Han har.ju allt han behöver. Du å andra sidan har matlagningstjönst, städtjänst, sextjänst.......

Det är inte så livet ska vara.

Drt bästa hade varit om du hade lämnat men du har nog inte modet till det. Eller?

Anonym (lol) skrev 2025-05-08 13:16:51 följande:

Svar till Agda90 så är svaret kort och gott: Skulle nog kunna se mig ta modet och lämna honom om det inte vore för huset vi sitter på. Marknaden är skit, vi har försökt sälja tidigare men inte ens fått ett skambud. När jag tog tag i försäljning så såg han till att mäklaren inte fortsatte med oss för att han då inte vill skiljas.
Jag vill inte att det ska låta som att jag tycker synd om mig själv men jag känner mig rätt slutkörd och tanken på att hålla i hela skilsmässan själv då han sätter sig på tvären och inte tänker hjälpa till så känns det nästan lättare att låt bli. Det är rätt mycket att plugga, jobba extra, ha 3 småbarn, hinna med allt, mannen hjälper till med huset och sysslor på hans villkor så jag kan inte säga att han inte gör något.

Svar till Anna så ser dom kort och ytlig kommunikation. Hej, hur mår du? hur har din dag varit? Vad ska vi äta till middag? Har du koll på träningar och läkarbesök. Det är typ det. Dom ser väl också att jag kommer och försöker söka någon typ av närhet till mannen men den blir väldigt kort.
Jag tycker att jag förtjänar mer och bättre men något i mig stoppar mig att ta mig framåt. Tror att det handlar om att jag är rädd att såra, rädd att min man inte ska klara sig om jag går (finns en historia kring det). Jag känner ett ansvar för min man.

Jag vet att detta är hårt men du behöver höra det: du har absolut INGET ansvar för din man. INGET! Han är vuxen och ska ta ansvar för sig själv!
Genom att offra din egen lycka och dig själv visar du dina barn att kvinnan kör man över i ett förhållande, att det är så det ska vara.

Jag förstår att det är tufft att axla allt själv men börja sätta gränser. Sätt dig själv först.
Gör han hushålssysslor när han känner för det? Men bjud tillbaka. Tvätta inte hans kläder, laga inte mat till honom osv. Sluta anstränga dig för hans skull. Tänk egoistiskt. Och är det svårt så desto större anledning att göra det!

Och för guds skull, ställ inte upp på sex mer!
Undrar han varför så säg som det är!

Och för din egen skull gör du en prio lista. Vad behöver du göra nu för att orka lämna på sikt.
Ett förhållande ska vara något som fungerar för båda och inte bara en.

Nästa gång barnen sover hos mor- eller farföräldrar gör något lyxigt för dig själv! Har du råd så gå på spa!

Kan man rädda en relation?

INNEHÅLL