Kan man rädda en relation?

Varit i liknande situation och jag måste säga att vi var väldigt naiva som trodde att skilsmässa var vägen att gå.

Ganska snart insåg vi båda att vi gjort ett misstag men då var det redan försent. Vi hade helt tappat samhörigheten och det fanns ingenting kvar att bygga på.

Idag vet vi att alla relationer har toppar och dalar för att tillslut hamna i ett sorts jämnvikt där trygghet och samhörighet är ledorden. 

Vi har aldrig satsat på oss själva utan satsat allt på barnen det var felet vi gjorde. Vi värnade inte om vår relation. Vi hade inte blivit sämre föräldrar om vi någon gång emellanåt värnat om varandra och vår relation. 

Naturligtvis måste man vara två om det men det innebär inte att lösningen är att skylla på varandra. Om den ene anser att den inte får tillräckligt med uppskattning så har man ju under lång tid tillåtit detta. Man har ju ansvar att kommunicera vad som inte känns ok i relationen med den andre också. 

Vi, min x man och jag har pratat om detta flera gånger sedan vi skiljde oss. Det började med att äldsta barnet faktiskt frågade varför vi skulle bo skilda från varandra. Därför fick vi försöka att hitta en gemensam berättelse. Att bara säga att pappa och mamma slutat älska varandra kändes inte äkta och var inte sanningen.  Vi har sedan talat med varandra i någon sorts gemensam terapi eftersom vi fortfarande är vänner och månar om varandras framtid.

Vi ville ju inte göra samma misstag i våra kommande relationer. Min x man har nu gått vidare med en annan kvinna och de har nu fått barn tillsammans. Jag har inte kommit så långt att jag ens dejtat någon ännu. Jag klarar mig gott ensam just nu.

Jag hoppas och tror att jag en dag hittar en ny man att älska men då kommer jag att se till att vi inte tappar bort varandra i vardags stöket. Inte heller kommer jag att se skilsmässa som svaret på kommunikationsproblem i relationen. Om jag skulle känna mig tagen för självklar kommer jag direkt att tala om det för min partner.  

Så mitt råd är att tänk mera på varandra än er själva och låt inte barnen bli centrum i familjen. Det är ni och er relation som är centrumet allt annat kretsar kring. Vi har ansvaret att fostra våra barn vi ska inte utplåna oss själva för våra barn.