Han kräver faderskapstest

Jag har fullt förståelse för varje man som vill ha ett faderskapstest, oavsett hur länge man har varit ihop. Som man kan man annars aldrig varit 100% säker att man är far till barnet. Man behöver inte göra det till ett problem.

Vad då "anklaga"? Det är ingen anklagelse, att vilja vara helt säkert. 

Man kan aldrig lita på någon till 100%, det är bara dumt att göra det. Man kan vara realistisk och säger "Okej, jag förstår att du vill vara absolut säkert att barnet helt säkert är ditt, visst kan vi göra ett DNA-test så du kan sova lugnt." eller så kan man vara överdramatisk och göra slut med sin partner bara för att den inte liter på en till 100%.

Nej, det kan hon inte. Men så uppfostrar hon inte de barn heller och älskar dem och tror att de är hennes för att sedan kanske många år senare upptäcker att hon har blivit bedragen och att barnen har en annan biologisk mamma.

Det är en stor skillnad mellan att anklaga någon för något och att inte vara 100% säkert att någon är oskyldig.

Det är kanske ett problem för dig. Det står det fritt att göra slut med en partner som inte litar på dig till 100%. Jag tycker att det inte är ett problem, för jag tycker det är extremt naivt att lita på en annan person till 100%.

"Ställa upp på allt"? Herregud, vad du överdriver! Dessutom behöver kvinnan inte göra något alls i detta fallet, det är ju barnet och pappan som ska testas, inte mamman.Nej, jag tycker inte det är något som helst problem. Ett barn är ju ingen liten skitsak, utan förändrar och påverkar hela ens liv.

Varför är du så triggat?

Du skriver "tror" ... det är just det som är skillnaden. Man kan tror en sak, man kan vara nästan 100% säker på en sak, och oftast räcker det. Men när det gäller att bli förälder är det absolut rimligt att vilja vara 100% säker på sin sak, inte bara "tror".

Igen: varför är du så triggat? 

Du jämför helt olika saker, du gnäller för att man inte ska få kontrollera en sak om man inte kan kontrollera allt. Du verkar har grävt in dig i en offerroll, där det är extrem synd om dig, bara för att du är kvinna. Lägg av!

Men kan du pause med dina rants någon minut och tänker lite, innan du skriver? Då kanske du äntligen fattar att det är en stor skillnad mellan att "bara" blir bedragen och mellan att uppfostra ett barn som kanske inte är ens eget.
En man kan inte utföra godtyckliga kontroller för att se om sin partner är otrogen, precis som en kvinna inte kan det. Men det är inte det det handlar om. Det handlar om att kolla att barnet är verkligen ens eget.
Och det kan du som kvinna också göra. Ingen kommer att stoppa dig om du kräver ett DNA-test för att säkerställa att barnet du fött och som du tänker att uppfostra verkligen är ditt och inte ett barn som din man knullat fram med någon annan. Jag skulle bara inte ange den där anledningen högt, för folk kan då få för sig att du kanske inte ha den intellektuella kapaciteten att överhuvudtaget uppfostra ett barn.

Men du KAN ju ha varit otrogen. Hur ska han kunna veta det?

Jag håller det med det tyska talesättet: "Tillit är bra, kontroll är bättre."
Men du får såklart göra hur du vill. Vill du inte vara ihop med någon som inte är 100% säkert att du är trogen, är det ditt fria val.