Han kräver faderskapstest
Det behöver nödvändigtvis inte vara så att han "anklagar dig för att vara otrogen", det kan helt enkelt vara så att det blir lättare att knyta an till barnet, speciellt om det är första barnet.
Jag och min sambo hade varit tillsammans i ca 7 år när vi fick vårt första barn för ca 3 år sedan. Han hade nämnt detta om faderskapstest innan vi blev gravida och sagt att han nog ville göra det om han fick barn någon gång.
Vi pratade om det även under graviditeten. Jag förstår honom och hans känslor, trots att jag såklart blir lite sårad också. Men i vårt fall så hade han ju faktiskt nämt det innan vi blev gravida så jag var ändå beredd på att han skulle känna så.
Och som andra säger. En kvinna blir mamma direkt hon plussar, kvinnan känner alla rörelser, har makten/skyldigheten att ta hand om sig själv och fostret på absolut bästa sätt. Barnet är till stor del beroende av mamman i början. Det är nog inte helt lätt för blivande eller nyblivna pappor. Det är mycket känslor för den också, och de står till stor del utan kontroll.
Jag är SÅ glad att jag är kvinna och får möjligheten att knyta an och lära känna mitt barn redan i magen. Jag skulle nog ha mycket svårare att knyta an om det bara kom ut en bebis som jag inte alls känt inom mig, som jag inte kämpat med att föda fram, som inte min kropp hade förberett sig för.
Tänker att ett sånt test ger nånting mer konkret för pappan, som ju också genomgår en enormt stor förändring. Biologin har gjort att det ofta kommer mer naturligt för oss kvinnor, barnet har varit sammankopplat med våra kroppar i 9 månader. Finns det något som gör att pappan får en mer konkret känsla så varför inte?
Som sagt, klart att man känner sig lite sårad. Men jag förstår ändå de män som vill genomföra ett test. Jag hade tänkt att jag skulle beställa ett till min sambo som en "grattis till faderskapet-present", men då vi flyttade samtidigt blev det inte så. Vårt barn föddes med liiite för många likheter med sin pappa för att man ens skulle kunna ana något annat, vi pratade om det ett tag efteråt, men han kände ändå att allt föll sig så naturligt med anknytning, känslor mm, så har fortfarande inte blivit av. Händer att vi pratar om det då och då och jag har sagt att det är helt upp till honom, vill han lägga pengar på ett sånt test så får han göra det när han vill så länge vårt barn är med på det (eller fortfarande för litet för att ha en åsikt). Enda "kravet" från mig är att han är diskret och inte berättar för någon - för där känner jag att gränsen går lite, jag vill inte att folk i vår omgivning ska ha anledning att tro något konstigt om mig.