Är jag en dålig sambo?

Jag åker direkt från jobbet kl 16 till garaget. Jag har inte garaget hemma utan några mil från vårt hem.
ja men jag gör det här för oss och vår framtid. Och om jag investerar mycket tid nu så kommer jag förhoppningsvis ha jätte mycket tid sen till familjen.

ja barnen tycker om mig väldigt mycket men de enda som de anser dåligt med mig är att jag inte är hemma så mycket. Vilket jag tycker är jätte tråkigt. ibland får jag känslan att jag inte är välkommen hem. Men min sambo säger att det är pga dom inte känner mig längre. Men jag vet inte hur jag ska lösa situationen. De är ju jätte mycket som behöver ordnas upp i mitt liv. Sommarbilen måste jag laga annars kan vi ju inte använda den exempelvis.

ibland vill jag inte åka hem för att de känns så tråkigt att min sambo inte gör något roligt. Då blir jag sittandes med mobilen och då känns det som jag slösar bort livet. Då kan jag ju lika gärna ta tag i mina projekt.

Just nu håller jag på att fixa med en hobby bil och så bygger jag ett loft i garaget. Jag tänkte att min sambo kan vara där dom dagar hon arbetar hemifrån. Så slipper hon vara hemma. Men då blev hon på dåligt humör igen för att hon inte orkar åka dit när de går lika bra att jobba hemifrån. De känns som allt jag gör för oss blir dåligt i slutändan.

vi bråkade för nån månad sen om att jag inte engagerar mig men de är ju det jag gör!!
jag gör allt för oss. Då sa hon att hon ska börja behandla mig likadant som jag gör emot henne..så efter det har vi haft det väldigt knackigt. Nu åker hon iväg och gör massa saker och hon ringer inte ens och frågar om jag vill följa med?

tänkte starta tråden igår men jag har inte hunnit ordna med dator till garaget. Så nu satt jag över lite på jobbet istället.

Pratade precis med min sambo och dom hade inte planerat något speciellt ikväll så jag stannar förbi garaget så jag får lite saker gjorda istället. 

nä jag tycker de är bra att hon gör saker på egen hand. Hon är hemma rätt ofta så jag tycker de är bra att hon kommer ut och gör något.
ja hon lagar mat till mig men har nästan slutat med det. Nu får jag nästan bara ta en macka när jag kommer hem eftersom de kanske åt upp rester istället för att laga middag. De gör inte mig så mycket, tycker det är bra att maten äts upp.

jag förstår att hon saknar allt de roliga, men vi hade roligare liv tidigare. Då fixade hon jätte mycket och anordnade saker. Nu har hon slutat helt med det. Hon besökte mig hela tiden i garaget tidigare men nu är hon aldrig här? Hon vet vart jag finns

jag vill leva med henne. Men allt som behöver fixas då? Ska jag bara ägna 1 timme åt mina sysslor? Då kommer mitt liv fördröjas väldigt mycket. Alltid när jag ringer så säger hon att de inte gör något speciellt eller har något inplanerat. Hade hon sagt att dom ska göra något så hade jag kunnat komma hem. 

Nej jag är väldigt på riktigt. Jag vill bara komma ur den här dumma spiralen som vårt förhållande är i just nu. Jag försöker ordna så vi kan ha en lycklig relation. Men hon är missnöjd hela tiden. Alltid på dåligt humör och tar avstånd.

Jag måste fixa med massa saker. Allt rör inte garaget eller bilar. Men det underlättar att hålla till där, då ytan är stor. Ibland känner jag mig kvävd av att inte kunna göra vad jag vill. Det känns som jag måste be om lov för att bara leva mitt liv. Jag försöker ta oss framåt i livet men där gör jag ju helt fel tydligen..

En sak till som gjorde mig ledsen var att vid vårat sista bråk så sa hon att hon inte ville ha barn med mig. Hon sa att jag alltid hittar på saker som ska ordnas innan allt är perfekt timing för mig. Så de har jag väl insett nu. Att de inte finns någon perfekt timing för barn. Men hon säger att de är försent och att hon inte orkar vänta på mig längre. Så någonting i mig inser att jag aldrig kommer få några biologiska barn. De känns som att jag under hela mitt liv har kämpat för att bli någon, men lyckas inte. Så jag jagar hela tiden, som jag letar efter mitt självförverklande

De gör min sambo. Hon ska endå tvätta åt barnen. Samma med alla matinköp, hon gör dessa också. Hon ska endå handla till sig själv och barnen. Men hon är alltid snäll och frågar om jag behöver något hem. Min sambo har inte några hobbys än fast jag sagt åt henne att skaffa några. Men hon säger att hon inte har tid. Endå sitter hon bara hemma för det mesta. Så hon verkar inte ha något emot sysslorna.

ja badrummet tror jag aldrig att jag har städat, så den faller jag fullt ut på. hade jag varit själv hade jag aldrig behövt städa, jag är inte hemma så ofta för att kunna skita ner. Så de är ju främst min sambo och barnen som stökar ner anser jag. 

14 och 9 år

Jag har läst allt ni skriver och jag trodde att jag skulle få mer igenkänning och sympati än det jag fick från er. Så de var chockerande läsning. Men ja nu ska jag strax åka hem. Och sova med era ord i tankarna. Jag vet inte, men jag blev rätt avrättad av er ikväll. Så tack för orden och godnatt

Jag har läst och tagit åt mig av det ni skrivit. Anledningen till att jag valde att lägga upp på familjeliv är för att jag tycker svaren är mognare än Flashback när det kommer till relationsproblem. Iallafall kom jag hem sent på natten igår.. och jag vet inte varför men jag blev ledsen att min sambo gått och lagt sig. Än fast jag vet att klockan var mycket..01. Jag väckte henne lite försiktigt och frågade om hon ville fika med mig i köket och de ville hon inte. Jag vet att hon var trött och sov men de gjorde mig endå ledsen och jag kände mig bortvald ÄN fast jag vet att jag inte prioriterat henne på hela dagen. Jag försökte iaf prata med henne när jag var klar och blev också ledsen att hon inte pratade tillbaka så speciellt mycket. Jag kan som inte beskriva känslan jag känner i de här situationerna.

visst kan jag gå till en psykolog eller liknande men det känns som jag måste kunna sätta ord på vad problemet är först.
jag har försökt att googla men jag blir inte klokare för det. 

Nej jag driver inte men jag känner att jag inte har rätt till mina känslor i den här situationen men kan liksom inte slå bort dom när dom kommer. Jag hade ringt hem till henne tidigare under kvällen så hon visste att jag skulle bli sen. Men jag blev endå besviken att hon hade gått och lagt sig när hon endå kunde ha sovit ut idag.

1. Jag känner mer att jag arbetar för vår framtid. Och jag vill att vi ska få det bra längre fram. Min sambo har gjort det tydligt att hon vill att jag lever mer i nuet. Och det är ju lätt för henne att säga som lyckas med allt. Jag vill så gärna lyckas och kommer göra det. Sambon vill att jag börjar inse att jag är misslyckad, att jag inte blev något mer än en vanlig knegare. Vi brukar oftast börja bråka när de kommer på tal. Hon vill att jag börjar ge upp och accepterar. Medans jag inte vill nöja mig med hennes resonemang.

2. jag är hennes sambo så självklart stöttar jag henne om hon vill ha hjälp. men de är jävligt svårt då hon ska göra allt själv och vill aldrig ha hjälp. Hon pratar om att de är ett slags trauma från hennes barndom. Och så kan de ju vara. vi brukar bråka om det här också. Då jag vill hjälpa henne men hon vill inte ha min hjälp eftersom den alltid uteblir enligt henne. Och nej, den uteblir inte alltid men ibland dyker de upp saker som gör att jag glömmer bort för stunden eller att jag måste skjuta på hjälpen till henne. Hon är sk självständig som hon själv kallar sig. 

3. jag tycker att när vi båda är hemma ska vi ägna oss åt varandra. jag har alltid haft problem i alla mina relationer när det gäller tidpassning. Jag kan liksom inte säga att jag kommer hem om en timme. Utan då är det bättre att jag säger snart eller om ett tag. För att motparten inte ska sitta och vänta när de gått en timme och undra vart jag är. Hon blev jävligt arg på mig en gång för de var så respektlöst, att hon inte kände att hon kunde ta för sig något för att hon inte visste om jag var femton minuter bort eller flera timmar. Så jag har faktiskt ändrat mig där och försöker vara så tydlig jag kan emot henne när hon undrar. 

Tänkte ge er en uppdatering. Hon gjorde slut med mig förra veckan. Jag är helt förstörd och känner att jag vill förändras. Jag vet att jag kan men hur ska jag ens kunna bevisa det såhär i efterhand?