Är jag en dålig sambo?

1. Jag känner mer att jag arbetar för vår framtid. Och jag vill att vi ska få det bra längre fram. Min sambo har gjort det tydligt att hon vill att jag lever mer i nuet. Och det är ju lätt för henne att säga som lyckas med allt. Jag vill så gärna lyckas och kommer göra det. Sambon vill att jag börjar inse att jag är misslyckad, att jag inte blev något mer än en vanlig knegare. Vi brukar oftast börja bråka när de kommer på tal. Hon vill att jag börjar ge upp och accepterar. Medans jag inte vill nöja mig med hennes resonemang.

2. jag är hennes sambo så självklart stöttar jag henne om hon vill ha hjälp. men de är jävligt svårt då hon ska göra allt själv och vill aldrig ha hjälp. Hon pratar om att de är ett slags trauma från hennes barndom. Och så kan de ju vara. vi brukar bråka om det här också. Då jag vill hjälpa henne men hon vill inte ha min hjälp eftersom den alltid uteblir enligt henne. Och nej, den uteblir inte alltid men ibland dyker de upp saker som gör att jag glömmer bort för stunden eller att jag måste skjuta på hjälpen till henne. Hon är sk självständig som hon själv kallar sig. 

3. jag tycker att när vi båda är hemma ska vi ägna oss åt varandra. jag har alltid haft problem i alla mina relationer när det gäller tidpassning. Jag kan liksom inte säga att jag kommer hem om en timme. Utan då är det bättre att jag säger snart eller om ett tag. För att motparten inte ska sitta och vänta när de gått en timme och undra vart jag är. Hon blev jävligt arg på mig en gång för de var så respektlöst, att hon inte kände att hon kunde ta för sig något för att hon inte visste om jag var femton minuter bort eller flera timmar. Så jag har faktiskt ändrat mig där och försöker vara så tydlig jag kan emot henne när hon undrar.