Anonym (Less)

Sun 11 May 2025 14:15

52 svar

Trött på mitt jobb som socialsekreterare

Jag har jobbat som socialsekreterare inom försörjningsstöd i cirka fem år. Jag älskar mitt jobb och jag känner ofta att jag gör skillnad. Har en bra chef (för ovanlighetens skull) och trivs hyfsat med kollegorna.

Men, den senaste tiden har jag blivit så trött. Det är som om min empati inte räcker till längre. Jag börjar bli hårdare, fattar hårdare beslut snabbare, orkar inte motivera och bygga relation, stör mig allt oftare på invandrarkvinnor som inte har jobb och klarar språket, stör mig som in i helvete på missbrukare och deras pissiga attityd. Har blivit cynisk gentemot den gruppen och tänker att de ju ändå kommer börja knarka igen.

Stör mig på så många hela tiden och har börjat dra mig undan och isolera mig själv. Söker efter nytt jobb på Platsbanken och kommer på mig själv med att allt oftare klicka på jobb som innebär minimalt med kontakt med människor. Tyvärr krävs det utbildning om man ska jobba på lager, jag har fel utbildning och ingen csn kvar. Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med den här tråden. Jag vet inte hur jag ska göra längre bara.

Anonym (Resa vidare)

Mon 12 May 2025 08:05

#31

Anonym (Less) skrev 2025-05-11 14:15:33 följande:

Trött på mitt jobb som socialsekreterare

Jag har jobbat som socialsekreterare inom försörjningsstöd i cirka fem år. Jag älskar mitt jobb och jag känner ofta att jag gör skillnad. Har en bra chef (för ovanlighetens skull) och trivs hyfsat med kollegorna.

Men, den senaste tiden har jag blivit så trött. Det är som om min empati inte räcker till längre. Jag börjar bli hårdare, fattar hårdare beslut snabbare, orkar inte motivera och bygga relation, stör mig allt oftare på invandrarkvinnor som inte har jobb och klarar språket, stör mig som in i helvete på missbrukare och deras pissiga attityd. Har blivit cynisk gentemot den gruppen och tänker att de ju ändå kommer börja knarka igen.

Stör mig på så många hela tiden och har börjat dra mig undan och isolera mig själv. Söker efter nytt jobb på Platsbanken och kommer på mig själv med att allt oftare klicka på jobb som innebär minimalt med kontakt med människor. Tyvärr krävs det utbildning om man ska jobba på lager, jag har fel utbildning och ingen csn kvar. Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med den här tråden. Jag vet inte hur jag ska göra längre bara.

Jag har för mig att en undersökning för ett bra tag sedan visade att genomsnittstiden för en vanlig socialsekreterare var 5 år.

Du har säkert gjort ett bra arbete och en del människor har nog haft hjälp av det som du har gjort. Men du har rätt i att du nu behöver annat.

Termen "utbrändhet" skapades i USA på 90-talet just när det gällde socialsekreterare. Det var i samband med besparingar inom socialtjänstområdet.

Om du söker sjukhuskurator eller liknande så blir det fortfarande tunga frågor, men du har ändå fler olika typer av personer som du träffar.

Att vara skolkurator är också tungt, men detsamma gäller där, mer olika personer som du träffar. Och även mer vanliga personer, med lättare problem. Där har du också en fördel när du söker. De vill gärna ha någon som "kan" socialtjänsten.

Om du söker arbete som personlig assistent så är det fortfarande människor du arbetar med, men oftast i ett mer positivt sammanhang (om personen inte är autistisk med svåra beteendeproblem). Men då får du gå ner i lön.

Nu är du trött så det kanske är svårt, men kolla om det finns deltidskurser på universitetet som skulle kunna föra dig vidare till lite andra jobb. Många kurser finns på distans numera. Det kanske kan vara värt lite att gå ner i tid för att komma vidare?

Kolla upp om det finns jobb där man får betalt under utbildningen.

Anonym (Resa vidare)

Mon 12 May 2025 08:17

#32

Anonym (Qw) skrev 2025-05-11 21:00:33 följande:

Nej, det var sisådär 15 år sedan. Jag hade inte fått undan några pengar innan jag blev av med jobbet, och låg efter och var därför skuldsatt. Jag fick ersättning av honom för de månader jag hade varit utan jobb, om det var tre eller fyra månader kommer jag inte ihåg, vet bara att det var 17k

Jag kan inte svara för hur han resonerade, bara att han sa att han var trött på att endast hjälpa de som inte ville hjälpa sig själv. Jag lägger ingen mer värdering än att jag var tacksam, även om jag förstår att han gick över sina befogenheter

Utan att försvara hans handling, måste jag ändå fråga, du förstår att en stor mängd människor som går till soc hade kunnat jobba och ta ansvar för sitt eget liv, men väljer att inte göra det, även om det inte gäller alla? Ska man moralisera över någon är det väl dom.

Det har sedan 2007 inte varit så få som får försörjningsstöd som 2023 (enligt statistik). 2007 hade vi bättre konjunktur med fler lediga jobb än idag.

Dessutom har vi blivit fler innevånare idag i Sverige än på den tiden.

Den här utvecklingen är något man inte hör så mycket om, det låter mer som att gruppen med försörjningsstöd bara växer.

På samma tid har bostadsbidragen urholkats, så att mycket färre personer får det.

Man behöver angripa problemen från fler håll, en ensam socialsekreterare kan inte rå på problem som ligger på systemnivå. Dörför blir de väldigt trötta.

Anonym (Thyme)

Mon 12 May 2025 09:57

#33

Kom att tänka på att du kanske skulle orka längre om du hade ett jobb där du jobbar mer i ett arbetslag. Vår kurator på BUP jobbade ju i ett lag med psykologer och läkare. En skolkurator jobbar med lärarna, skolledningen och skolsköterskan. Som exempel.

Anonym (Less) Trådstartaren

Mon 12 May 2025 12:37

#34

Tack för alla fina tips! Och ber om ursäkt om jag lät för hård i trådstarten. Det lutar åt att jag söker jobb som innebär mest administration. Alternativt att jag söker mig bort från branschen helt. Att jobba nära naturen, utan social interaktion låter som drömmen jusy nu. Jag ska jobba med mina känslor och tankar under min semester <3

Anonym (Ljus)

Mon 12 May 2025 20:12

#35

Anonym (Less) skrev 2025-05-11 14:15:33 följande:

Trött på mitt jobb som socialsekreterare

Jag har jobbat som socialsekreterare inom försörjningsstöd i cirka fem år. Jag älskar mitt jobb och jag känner ofta att jag gör skillnad. Har en bra chef (för ovanlighetens skull) och trivs hyfsat med kollegorna.

Men, den senaste tiden har jag blivit så trött. Det är som om min empati inte räcker till längre. Jag börjar bli hårdare, fattar hårdare beslut snabbare, orkar inte motivera och bygga relation, stör mig allt oftare på invandrarkvinnor som inte har jobb och klarar språket, stör mig som in i helvete på missbrukare och deras pissiga attityd. Har blivit cynisk gentemot den gruppen och tänker att de ju ändå kommer börja knarka igen.

Stör mig på så många hela tiden och har börjat dra mig undan och isolera mig själv. Söker efter nytt jobb på Platsbanken och kommer på mig själv med att allt oftare klicka på jobb som innebär minimalt med kontakt med människor. Tyvärr krävs det utbildning om man ska jobba på lager, jag har fel utbildning och ingen csn kvar. Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med den här tråden. Jag vet inte hur jag ska göra längre bara.

Det är nog bra om du läser på mer om beroendesjukdom och skapar dig en lite större förståelse.

Finns distansutbildningar, om du väljer att fortsätta arbeta med människor i svåra situationer?Jag gick en, och det ändrade hela mitt perspektiv och slog sönder alla fördomar som florerar i samhället.
Och kanske försöka sätta dig in mer i hur ditt eget liv hade sett ut om du kommit till ett främmande land och inte kunnat språket och varit utan arbete? Det kan hända oss alla. Hur hade du velat bli bemött, vilken hjälp hade du velat få?

Särskilt som det är oroligt i världen med mycket krig och konflikter på olika fronter, går ingen säker.

Sök dig vidare som du gör om det inte känns rätt.
Du kan också vara på väg in i väggen?Det är inte ovanligt att man inte orkar på samma sätt längre, ta i problem och möta en massa människor, även om man har ett gott hjärta. Att lyssna på andras svåra problem hela dagarna tär också på ens egen psykiska hälsa.

Anonym (safefASC)

Mon 12 May 2025 21:26

#36

Jag ska till min kommun imorgon och lämna in till försörjningsstöd.
Hur stor är chanserna att bli nekad?

Har från AF att jag ska söka 6 jobb i månaden- vilket jag gör.
Det är även uppbokat ett möte på ett företag om sommarjobb som jag egentligen inte vill ha.
Jag är nu och visar fötterna på ett annat företag som jag fick veta av en bekant som jag är hos varje dag och dom verkar överlyckliga att jag arbetar bra.
Så ska ringa min handledare på AF och berätta det och kola om det går att boka av mötet.
Enligt min bekanta är chanserna stora att anställning kan bli aktuell. och hade redan lovat ut mig att hjälpa till hos dom månaden ut till at börja med och det var före jag fick meddelandet om mötet som kom ner i Kivra under Gårdagskvällen.

Annars får jag väl ta mössan i hand och flirta med min hyresvärd då jag annars bara får för jobb och utvecklingsgarantin för dom 3 sista dagarna i April. och de räcker inte.

Anonym (Less) Trådstartaren

Mon 12 May 2025 21:31

#37

Anonym (Ljus) skrev 2025-05-12 20:12:50 följande:

Det är nog bra om du läser på mer om beroendesjukdom och skapar dig en lite större förståelse.

Finns distansutbildningar, om du väljer att fortsätta arbeta med människor i svåra situationer?Jag gick en, och det ändrade hela mitt perspektiv och slog sönder alla fördomar som florerar i samhället.
Och kanske försöka sätta dig in mer i hur ditt eget liv hade sett ut om du kommit till ett främmande land och inte kunnat språket och varit utan arbete? Det kan hända oss alla. Hur hade du velat bli bemött, vilken hjälp hade du velat få?

Särskilt som det är oroligt i världen med mycket krig och konflikter på olika fronter, går ingen säker.

Sök dig vidare som du gör om det inte känns rätt.
Du kan också vara på väg in i väggen?Det är inte ovanligt att man inte orkar på samma sätt längre, ta i problem och möta en massa människor, även om man har ett gott hjärta. Att lyssna på andras svåra problem hela dagarna tär också på ens egen psykiska hälsa.

Anonym (Ljus) skrev 2025-05-12 20:12:50 följande:

Det är nog bra om du läser på mer om beroendesjukdom och skapar dig en lite större förståelse.

Finns distansutbildningar, om du väljer att fortsätta arbeta med människor i svåra situationer?Jag gick en, och det ändrade hela mitt perspektiv och slog sönder alla fördomar som florerar i samhället.
Och kanske försöka sätta dig in mer i hur ditt eget liv hade sett ut om du kommit till ett främmande land och inte kunnat språket och varit utan arbete? Det kan hända oss alla. Hur hade du velat bli bemött, vilken hjälp hade du velat få?

Särskilt som det är oroligt i världen med mycket krig och konflikter på olika fronter, går ingen säker.

Sök dig vidare som du gör om det inte känns rätt.
Du kan också vara på väg in i väggen?Det är inte ovanligt att man inte orkar på samma sätt längre, ta i problem och möta en massa människor, även om man har ett gott hjärta. Att lyssna på andras svåra problem hela dagarna tär också på ens egen psykiska hälsa.

Jag vet mycket om beroende. Jag vet att klienter oftast varit utsatt för våld och trauma under uppväxten osv osv. Men jag får ta så mycket skit så du anar inte. Klienter som säger att de tror att de kan döda andra människor, klienter som hotar med att slå närstående om de inte får pengar, som får chans efter chans efter chans att gå i behandling men som inte tar dessa chanser utan börjar knarka/supa igen (och självfallet är det socialtjänstens fel). Klienter som misshandlar sina djur när de är påverkade, som jag vet är beväpnade med kniv i ryggsäcken när de sitter mitt emot mig i besöksrummet.

Angående språksvaga har jag också full förståelse för att det är en enorm press att fly. Även där trauma och våld. Men när det gått 20 år och man inte kommit någon vart. Klienten är fortfarande lika hjälplös och passiv. Förväntar sig att få men inte att ge. Och jag blir kallad empatilös när jag gör mitt jobb och ställer krav. Jag pallar inte det. Jag förstår att dessa människor en gång har varit offer, men man kan inte fastna i denna offertoll livet ut och förvänta sig att samhället fixar allt.

Så nej tack, jag orkar inte med detta längre.

Anonym (Ljus)

Mon 12 May 2025 21:37

#38

Anonym (safefASC) skrev 2025-05-12 21:26:01 följande:

Jag ska till min kommun imorgon och lämna in till försörjningsstöd.
Hur stor är chanserna att bli nekad?

Har från AF att jag ska söka 6 jobb i månaden- vilket jag gör.
Det är även uppbokat ett möte på ett företag om sommarjobb som jag egentligen inte vill ha.
Jag är nu och visar fötterna på ett annat företag som jag fick veta av en bekant som jag är hos varje dag och dom verkar överlyckliga att jag arbetar bra.
Så ska ringa min handledare på AF och berätta det och kola om det går att boka av mötet.
Enligt min bekanta är chanserna stora att anställning kan bli aktuell. och hade redan lovat ut mig att hjälpa till hos dom månaden ut till at börja med och det var före jag fick meddelandet om mötet som kom ner i Kivra under Gårdagskvällen.

Annars får jag väl ta mössan i hand och flirta med min hyresvärd då jag annars bara får för jobb och utvecklingsgarantin för dom 3 sista dagarna i April. och de räcker inte.

Dina chanser att bli nekad är små, om du inte har andra inkomster eller sparade kapital. Även om du har ett jobb på g framåt, så kollar dom bara på dina inkomster denna månaden och du kan få pengar till räkningar, hyra, mat osv fram tills att du får din första lön på det nya jobbet.

Anonym (Mimmi)

Mon 12 May 2025 21:38

#39

Anonym (Less) skrev 2025-05-12 12:37:18 följande:

Tack för alla fina tips! Och ber om ursäkt om jag lät för hård i trådstarten. Det lutar åt att jag söker jobb som innebär mest administration. Alternativt att jag söker mig bort från branschen helt. Att jobba nära naturen, utan social interaktion låter som drömmen jusy nu. Jag ska jobba med mina känslor och tankar under min semester <3

Att undvika social kontakt och att man bara ser människor som kringvandrande problem och energitjuvar är ett typiskt utmattningstecken.

Jag blev utmattad på det sättet för många år sen och valde då att jobba ensam på nattlab i ett halvår för att återhämta mig. Den enda jag såg var Securitasvakten som passerade förbi och sa hej på sin rond.

Jag behövde det då trots att jag i grunden är en supersocial person. Men när jag mår mer normalt är det inget jobb jag skulle välja och det tror jag inte du kommer att göra heller- det är bara för mycket just nu.

Anonym (Ljus)

Mon 12 May 2025 21:40

#40

Anonym (Ljus) skrev 2025-05-12 21:37:17 följande:

Dina chanser att bli nekad är små, om du inte har andra inkomster eller sparade kapital. Även om du har ett jobb på g framåt, så kollar dom bara på dina inkomster denna månaden och du kan få pengar till räkningar, hyra, mat osv fram tills att du får din första lön på det nya jobbet.

Vill bara tillägga, att du såklart kan få bidrag också om din lön skulle vara orimligt låg och inte leva upp till skäliga levnadskostnader, då kan du få bidrag för det som saknas i månaden. Är du inskriven i jobb och utvecklingsgarantin, borde du ha rätt till aktivitetsstöd med? Du kan då också få försörjningsstöd om den är låg. Dom täcker upp då det som saknas.

Trött på mitt jobb som socialsekreterare

INNEHÅLL