Inlägg från: Anonym (Sårad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Sårad)

    Hur hade du känt?

    Hade en livlig diskussion med min sambo i helgen där vi kommer in på gamla relationer. Jag har nån osäkerhet då detta är min första lugna och stabila relation, sund. Hans också. Osäkerheten gäller då att han(och jag) haft såna där extremt passionerade och något toxiska relationer förut, speciellt varsin som sticker ut. Han säger att han tror man bara upplever den intensiteten en gång, delvis för man är ung men sa att de var våra stora kärlekar. Jag tycker i efterhand detta var väldigt dumt sagt. Nu kommer jag gå här i resten av vår relation och tänka att någon annan är hans stora kärlek. Hur hade ni ställt er till det? Mitt egna ex var en jättestor kärlek men den var heller inget sunt och inget jag hade valt idag. Men jag skulle aldrig uttrycka det så. För det första ligger jag inte på dödsbädden ännu så jag vet vem som med facit i hand var min stora kärlek och för det andra tror jag det är helt förödande för en relation att slänga ur sig något sådant. Känner mig som tröstpriset. 
  • Svar på tråden Hur hade du känt?
  • Anonym (Sårad)
    Anonym (Känsla) skrev 2025-05-11 18:44:01 följande:

    Nu tycker jag det är lite onödigt att prata för mycket om sina tidigare kärlekar med den nuvarande kärleken.
    Ni har kanske hittat rätt båda 2 denna gången.
    Kärleken kan vara olika med tiden.
    Övertänk inte.


    Fast hade han känt att han hittat rätt hade han väl trott att jag i det stora hela skulle bli den stora kärleken även om det inte var lika passionerat? 
  • Anonym (Sårad)

    Jag känner väl, ska jag nöja mig med det? Det var så mycket stora ord i början om hur det kändes och att han bara känt en gång förut. Nu känns ju det som en lögn för o dra in mig och nu när han tycker han har mig kan han va ärlig med att han inte känner så för mig.
    Har träffat tre olika män som känt jag varit den stora kärleken för dom. Känns väldigt dumt att nöja sig med mindre. Som kvinna ger det en helt annan tyngd på förhållandet när man känner att man är mannens allt. Så känner iaf jag. 

  • Anonym (Sårad)
    Anonym (J) skrev 2025-05-12 06:48:30 följande:

    Det var dock inte i tonåren utan när jag var runt 20.


    Anonym (J) skrev 2025-05-12 06:48:30 följande:

    Det var dock inte i tonåren utan när jag var runt 20.


    Ja detta var från 20-årsåldern och sen till och från under många år med barn inblandat så det är ingen tonårsförälskelse heller. 

  • Anonym (Sårad)
    Anonym (Linn) skrev 2025-05-12 07:11:58 följande:

    De där männen som känt att du var deras stora kärlek, med facit i hand hade de ju fel. Du är inte ihop med någon av dem längre. Det var något de sa, men det var ju inte så.


    Utgå från hur din relation är, överanalysera inte, och berätta för din kille att du blev sårad. Även om man känner som han gör är det inget man säger till den man är ihop med. Som någon skrev är du hans flickvän, inte hans kurator. 


    Det var Inte han som tog upp det för att få stöd utan det var jag som tog upp det då jag hade det som osäkerhet. Fick ju den osäkerheten bekräftad. Fattar inte varför det var så stora ord i början då. Retar mig. Hade nog inte fortsatt då om jag visste det skulle vara såhär.
  • Anonym (Sårad)
    Anonym (Linn) skrev 2025-05-12 07:32:30 följande:
    I fortsättningen, ställ inte frågor som du egentligen inte vill ha svar på. 
    Anonym (Linn) skrev 2025-05-12 07:32:30 följande:
    I fortsättningen, ställ inte frågor som du egentligen inte vill ha svar på. 

    Jag ställde inte den frågan. Jag började prata om det som ämne. 
  • Anonym (Sårad)
    Anonym (Så ont) skrev 2025-05-12 15:39:24 följande:

    Jag tycker inte att du övertänker...Såklart du blir sårad, vem hade inte blivit det? Var i liknande sits en gång, det slutade med att vi diskuterade och det kom fram att han fortfarande såg henne som sin stora kärlek och hade hemligt hopp om att bli tillsammans igen? 

    Gick sönder. Gjorde slut och raderade honom ur mitt liv. 


    Tror aldrig han skulle erkänna om han ville det. Påstår sista separationen var ömsesidig. Men vem vet. 
  • Anonym (Sårad)
    Anonym (inte rätt) skrev 2025-05-12 13:57:19 följande:

    hade känt att det inte var rätt man..


    Är jag inte den för honom kan ju han inte heller vara den för mig som någon tidigare nämnt. Känns ju direkt förnedrande att ens partner känner sig okej med att säga så till en. Som att vi skulle ha en tom öppen överenskommelse av att nöja oss med varandra. 
    Mycket märkligt han då sa han aldrig varit så lycklig i början. Så less på hur män glappar på för att fånga in en och sen ta en för givet. 
    Fan. 

  • Anonym (Sårad)
    Tecum skrev 2025-05-12 17:06:33 följande:
    Varför skulle du inte vara rätt kvinna för honom? Han har ju sagt att den stora kärleken han upplevde INTE var rätt! Separationen var ömsesidig skrev du. Och han är lyckligare med dig än han varit i tidigare relationer.

    Tyvärr får jag intrycket att det är DU som blivit osäker och börjat tappa känslor för honom. Och en dåligt formulerad mening hugger du genast på och tolkar till det värsta.
    Har du öht frågat honom vad han menade och vad han egentligen känner för dig? 
    Tecum skrev 2025-05-12 17:06:33 följande:
    Varför skulle du inte vara rätt kvinna för honom? Han har ju sagt att den stora kärleken han upplevde INTE var rätt! Separationen var ömsesidig skrev du. Och han är lyckligare med dig än han varit i tidigare relationer.

    Tyvärr får jag intrycket att det är DU som blivit osäker och börjat tappa känslor för honom. Och en dåligt formulerad mening hugger du genast på och tolkar till det värsta.
    Har du öht frågat honom vad han menade och vad han egentligen känner för dig? 
    Tycker snarare du snälltolkar. Säger man att man tror man bara har en stor kärlek i livet och utnämner sitt ex som den till sin flickvän är man väl knappast med rätt person? Vem gör så ens..

Svar på tråden Hur hade du känt?