Vad är skäl nog till separation?

Jag håller inte med om att man bör separera direkt om man tänker tanken, utifrån att om man funderar över det mesta kan ju även tanken om separation fladdra förbi. 

Med detta sagt tycker jag att just frivilligheten i ett förhållande, trots att man har barn och egendom faktiskt inte är något som man kan förhandla bort, och där den som vill skiljas/separera måste ha väldigt speciella anledningar. 

För vanligtvis är det ju inte en liten sak som leder till att folk lämnar... Utan processer både i hur man har det i relationen, men också om vilka man är. 

Som nyförälskad är det ju inte lätt att veta vilka saker som tillslut gör att man blir ensam. Är det den egna viljan, den andres önskan eller död? Eller har man "turen" att råka dö först?

Jag tänker att man i en relation behöver kunna både lita på att man för alltid kommer vilja vara ihop, men också faktiskt vara lite krass om att man behöver vårda varandra och kärleken. Och att man faktiskt inte kan veta vilka skäl som kan komma upp.