Sorg

Beklagar sorgen! 
Vet vad du går igenom. Förlorade också en förälder, som även var min bästa vän, samtidigt som jag precis fött barn några veckor innan. 
Det är så otroligt tungt och krocken mellan den största lyckan och den djupaste sorgen är brutal. Upplevde att inte så många kunde förstå hur tufft det var. Nu ett par år senare så kan jag inte förstå hur jag tog mig ur det, men på något sätt gick det. Tillåt dig själv att sörja. Ta dig pauser från bebisbubblan och var själv en stund. Ta stöd utifrån. Har du en stöttande partner? Syskon? 

Man tror inte att tårarna ska ta slut, men de blir glesare och glesare mellan dem med tiden. Saknaden kommer aldrig att försvinna. Det blir bara lättare att leva med sorgen och saknaden. Tycker fortfarande att det är ?orättvist? att allt hände samtidigt på något sätt. Bebis fick inte den tiden som jag hade önskat, med sin lyckliga mamma. Hon fick födas in i en trasig och sörjande familj. Samtidigt så var hon den enda glädjen i all sorg. Det är så svårt med alla starka, dubbla känslor. 
Fint att du har familj runt dig. Ta hand om varandra