Dottern har inte velat träffa mig

Hur såg själva skilsmässan ut? och tiden innan? Och hur gick diskussionen mellan dig och ditt ex gällande er dotter då (för nästan 3 år sedan)..? Var ni överens om boendefrågan, umgänge etc..? eller "blev det bara så"?

Hur snabbt gick du in i en ny relation, och samborelation? Var det kanske även en anledning till skilsmässan..? 

Rent juridiskt så har ju du "vattnats" ner till en umgängesförälder och mamman är boendeförälder. Jag har själv varit i den sitsen och det kan vara tufft, för man saknar sina barn (nu var mina förvisso avsevärt äldre än dina). Nu skildes dock vi utan skrik och bråk och en massa tjafs då och därefter.

Men jag tycker att du bör lägga mer fokus på din dotter (!) och mindre fokus på ditt ex (!). Hon må vara bipolär i din ögon (kanske har hon en diagnos!?) men det är skitsamma... Lägg ingen energi på att ständigt gå i polemik med ditt ex (!). 

Lägg energin på din dotter och er relation istället! Ta chansen, och, helt ärligt ta varje chans som erbjuds (!).

Hon är 13 bast, och all respekt (för er som kallar henne "liten"). Hon är tonåring och du och din dotter borde kunna ha er "egna" relation, och även era egna kontaktytor (telefon, sms, snap) där ni kan prata (direkt) med varandra utan att mamman hela tiden skall lägga sig i och (dina ord!) diktera regler, tider, vad som skall gälla i ditt hem etc.

Kom överens med din dotter istället. Vad passar henne? vad funkar för henne? vad funkar för dig? Kompromissa för din dotters skull, inte för ditt ex (!)... det tror jag är tanken du måste bära med dig, hela tiden.

Ni har varit skilda i nästan 3 år... släpp taget om ditt ex nu, känslomässigt, en gång för alla. Hon är mor till din dotter, varken mer eller mindre. Ditt fokus ska vara ditt barn, och er relation.

Bara för att förtydliga, tror du missförstod mig. Förstår helt och fullt att du inte har den typen av känslor kvar för ditt ex.

Det jag menar är dock att du helt och hållet "känslomässigt" bör släppa taget om ditt ex... inte känna "någonting"... helt enkelt... tycker du att ditt ex är "knäpp" och "rabiat" låt det vara så då... fokus på din dotter! och Er relation.

Vidhåller att jag tycker att det är självklart att du skall kunna ha en direkt kommunikation med din nästan 13-åriga dotter. Inte att den måste "passera" via ditt ex. Sen är det givetvis viktigt att det som eventuellt bestäms mellan dig och din dotter "synkas" med hennes mamma, då hon är boendeförälder... eller iaf har kommit att bli det... mest så att det i en förlängning kan bli lite mer lugn och ro... inte minst för er fantastiska dotter!